Ett återkommande tema här i bloggen är att prata om inventeringen Nordarkeologi och i detta blogginlägg tänkte jag ge en liten uppdatering på hur arbetet går med katalogiseringen av de fynd som samlades in under inventeringen.
Det har skrivits en Del 1 redan, Nordarkeologi del 1 – Stenartefakter, skriven av arkeolog Emma Boman, 2019 och jag rekommenderar att ni läser den i samband med denna.

Då mycket har skrivits som detta så kommer jag inte gå in så mycket på historiken, och istället länka tidigare blogginlägg i slutet. Men för nya läsare är den korta versionen att Nordarkeologi var ett inventeringsprojekt som skedde mellan 1969 och 1983, där platsledare Herbert Wigenstam tillsammans med sitt sällskap vandrade efter sjösystem som hade påverkats av vattenkraftsutbyggnaden. Vid inventeringen registrerades cirka 3000 lokaler med både fornlämningar och kulturlämningar. Inventeringen skedde främst i Arvidsjaur och Arjeplog, men även i andra kommuner.

Utöver registreringen av lokaler samlade Wigenstam och hans sällskap även in fyndmaterial som låg synligt vid boplatser, härdar, husgrunder och andra typer av lämningar. Många fynd låg synliga, främst vid boplatser, då vattenkraftsregleringen resulterade att boplatser och dess fynd eroderade fram invid strandkanterna. Många av dessa återbesöktes ett flertal gånger mellan åren 1969 och 1983 för att samla in nya föremål som eroderat fram. Detta har resulterat i en stor mängd föremål i våra arkeologiska samlingar.

I dagsläget är stora mängder av fynden från Nordarkeologi fortfarande paketerat i banankartonger i museets arkeologiska samlingar.

Det som jag och mina kollegor gjort sedan vi började städa upp i detta material 2018, är att packa upp föremålen ur banankartongerna, registrera fynden digitalt, mäta och väga fynden och se så att inget saknas efter många år av användande. Därefter paketera på korrekt sätt i fyndlådor och förvaras i backar som syns till vänster i bild, detta för att underlätta användandet av detta fantastiska material.

Vad rör det sig då om för föremål?

Då inventeringsprojektet Nordarkeologi berörde en sådan stor variation av lämningar, allt från boplatser, enstaka härdar, husgrunder, fångstgropar och tjärdalar med flera, så blev det även en stor variation på fynden. Majoriteten av föremålen är avslag och föremål i sten. Föremålen i sten kan komma som skrapor, spetsar av olika slag samt yxor/mejslar. På bilderna nedan går det att se två av mina favoriter, till vänster en spets i kvartsit som gått sönder under tillverkning och till höger en yxa av en grönrandig stenart.

Men sten är inte allt som plockades in under dessa inventeringar. Ben från olika djur, keramik och järnföremål som mynt, glasögon, knivar, spikar och slagg (järnklumpar) dyker också upp bland fynden. Nedan finns ett av de järnföremål som samlats in under inventeringen, en kniv i järn från NA 555.

Något av det roligaste med att arbeta med dessa fynd är berättelserna vid upphittandet och bedömningarna som gjordes av Wigenstam med sällskap. Berättelsen om kniven ovan är att tre bröder hade i uppgift av sin far att riva torv till en tjärdal i området år 1913-14. Vid upprivandet av torven hittade pojkarna en stensatt härd under torven och bredvid låg kniven. Familjen berättade att kniven hade ett skaft av horn vid upphittandet men som tyvärr förvunnit med tiden. Kniven är fint ornerat på båda sidor med tydligaste orneringar på sidan som syns i bild. I spetsen föreställer orneringen en person, antingen kung eller soldat hållande en stav/spira, klädd i en knälång mantel med ett svärd vid sin sida. Övriga orneringar är spiraler, krumelurer och svårläsliga textrader. Närmast skaftet en sköld med ett svärd och pil inslaget. Efter en resa till Vasavarvet i Stockholm fick kniven preliminärbedömningen som matkniv av Holländsk eller Belgiskt ursprung, möjligt 1600-tal.

Fragment av kritpipor är också ett återkommande fynd. Kritpipan var en förbrukningsvara för dåtidens rökare och användes inte många gånger. När en kritpipa gick sönder, kastades den och en ny införskaffades. Dessa är återkommande på arkeologiska undersökningar av lämningar daterade mellan 1600-1800-talet. Namnet kommer från den kritvita lera som användes vid tillverkning. Nedan finns två varianter på kritpipor av olika kvalité. Till vänster finns ”huvudet” på en enklare variant av kritpipa och till höger finns en helt klart mer exklusiv pipa formad som ett hästhuvud med tillhörande mundering. Då kan en börja fundera på vilken position personerna i samhället som hade ekonomin att spendera på denna väldigt fina förbrukningsvara likt pipan till höger.

Uppdatering från Del 1

Vid skrivandets stund 17 maj 2019 skriver Emma Boman att ett antal av 16 091 föremål registrerats in i databasen, allt ifrån en skrapa till över 800 avslag.  Än så länge finns det
14 457 avslag, 631 skrapor och skrapämnen och 79 spetsar i olika format registrerade.

Vid skrivandets stund 5 maj 2022 har 51 889 enskilda objekt registrerats in i databasen och igen kan det vara allt från en ensam skrapa till 800 avslag. Än så länge finns det ca, 22 378 avslag, 1 614 skrapor av olika typer och skrapämnen samt 339 spetsar i olika format. Men då vi i denna text nämnt järnföremål och kritpipor kan jag meddela att 93 föremål av järn registrerats och 20 fragment av kritpipor.

I dagsläget har fynd från 1034 Nordarkeologiska lokaler registrerats av de cirka 3000 lokaler som besöktes under inventeringen. Arbetet med det Nordarkeologiska fynden kommer att fortsätta och fler blogginlägg kommer skrivas. Så håll utskick efter en Del 3, som kanske går mer djupgående in på keramiken-, järnet-, eller benmaterialet från inventeringen.

Vid tangentbordet:
Sebastian Lundkvist
Arkeolog

Tidigare inlägg:

Nordarkeologi återbesöks

Nordarkeologi

Nordarkeologi del 1 – Stenartefakter

Lite om den arkeologiska samlingen

Granskning av Nordarkeologi

Referenser:

Jonsson, M. 2012 Kritpipa – Norrbottens museum, Hämtad 2022-05-03.

Christiansson, H. 1980. Det arkeologiska forskningsläget i området mellan Piteälvens och Vindelälvens älvdalar. Fornvännen 75. Stockholm

Christiansson, H & Wigenstam, H. 1980. Nordarkeologiprojektets Arvidsjaurinventering. (The Nordarkeologi research project Arvidsjaur survey). Fornvännen 75. Stockholm