Nordarkeologi del 2 – Fyndregistrering

Ett återkommande tema här i bloggen är att prata om inventeringen Nordarkeologi och i detta blogginlägg tänkte jag ge en liten uppdatering på hur arbetet går med katalogiseringen av de fynd som samlades in under inventeringen.
Det har skrivits en Del 1 redan, Nordarkeologi del 1 – Stenartefakter, skriven av arkeolog Emma Boman, 2019 och jag rekommenderar att ni läser den i samband med denna.

Då mycket har skrivits som detta så kommer jag inte gå in så mycket på historiken, och istället länka tidigare blogginlägg i slutet. Men för nya läsare är den korta versionen att Nordarkeologi var ett inventeringsprojekt som skedde mellan 1969 och 1983, där platsledare Herbert Wigenstam tillsammans med sitt sällskap vandrade efter sjösystem som hade påverkats av vattenkraftsutbyggnaden. Vid inventeringen registrerades cirka 3000 lokaler med både fornlämningar och kulturlämningar. Inventeringen skedde främst i Arvidsjaur och Arjeplog, men även i andra kommuner.

Utöver registreringen av lokaler samlade Wigenstam och hans sällskap även in fyndmaterial som låg synligt vid boplatser, härdar, husgrunder och andra typer av lämningar. Många fynd låg synliga, främst vid boplatser, då vattenkraftsregleringen resulterade att boplatser och dess fynd eroderade fram invid strandkanterna. Många av dessa återbesöktes ett flertal gånger mellan åren 1969 och 1983 för att samla in nya föremål som eroderat fram. Detta har resulterat i en stor mängd föremål i våra arkeologiska samlingar.

I dagsläget är stora mängder av fynden från Nordarkeologi fortfarande paketerat i banankartonger i museets arkeologiska samlingar.

Nordarkeologi-materialets nuvarande placering i museets arkeologiska magasin.
Foto: Lars Backman © Norrbottens museum

Det som jag och mina kollegor gjort sedan vi började städa upp i detta material 2018, är att packa upp föremålen ur banankartongerna, registrera fynden digitalt, mäta och väga fynden och se så att inget saknas efter många år av användande. Därefter paketera på korrekt sätt i fyndlådor och förvaras i backar som syns till vänster i bild, detta för att underlätta användandet av detta fantastiska material.

Vad rör det sig då om för föremål?

Då inventeringsprojektet Nordarkeologi berörde en sådan stor variation av lämningar, allt från boplatser, enstaka härdar, husgrunder, fångstgropar och tjärdalar med flera, så blev det även en stor variation på fynden. Majoriteten av föremålen är avslag och föremål i sten. Föremålen i sten kan komma som skrapor, spetsar av olika slag samt yxor/mejslar. På bilderna nedan går det att se två av mina favoriter, till vänster en spets i kvartsit som gått sönder under tillverkning och till höger en yxa av en grönrandig stenart.

Men sten är inte allt som plockades in under dessa inventeringar. Ben från olika djur, keramik och järnföremål som mynt, glasögon, knivar, spikar och slagg (järnklumpar) dyker också upp bland fynden. Nedan finns ett av de järnföremål som samlats in under inventeringen, en kniv i järn från NA 555.

NA 555, Kniv i järn från Nordarkeologi-materialet. Foto: Sebastian Lundkvist
© Norrbottens museum.

Något av det roligaste med att arbeta med dessa fynd är berättelserna vid upphittandet och bedömningarna som gjordes av Wigenstam med sällskap. Berättelsen om kniven ovan är att tre bröder hade i uppgift av sin far att riva torv till en tjärdal i området år 1913-14. Vid upprivandet av torven hittade pojkarna en stensatt härd under torven och bredvid låg kniven. Familjen berättade att kniven hade ett skaft av horn vid upphittandet men som tyvärr förvunnit med tiden. Kniven är fint ornerat på båda sidor med tydligaste orneringar på sidan som syns i bild. I spetsen föreställer orneringen en person, antingen kung eller soldat hållande en stav/spira, klädd i en knälång mantel med ett svärd vid sin sida. Övriga orneringar är spiraler, krumelurer och svårläsliga textrader. Närmast skaftet en sköld med ett svärd och pil inslaget. Efter en resa till Vasavarvet i Stockholm fick kniven preliminärbedömningen som matkniv av Holländsk eller Belgiskt ursprung, möjligt 1600-tal.

Fragment av kritpipor är också ett återkommande fynd. Kritpipan var en förbrukningsvara för dåtidens rökare och användes inte många gånger. När en kritpipa gick sönder, kastades den och en ny införskaffades. Dessa är återkommande på arkeologiska undersökningar av lämningar daterade mellan 1600-1800-talet. Namnet kommer från den kritvita lera som användes vid tillverkning. Nedan finns två varianter på kritpipor av olika kvalité. Till vänster finns ”huvudet” på en enklare variant av kritpipa och till höger finns en helt klart mer exklusiv pipa formad som ett hästhuvud med tillhörande mundering. Då kan en börja fundera på vilken position personerna i samhället som hade ekonomin att spendera på denna väldigt fina förbrukningsvara likt pipan till höger.

NA 697, Kritpipa (till vänster), NA 573, Kritpipa (till höger) från Nordarkeologi-materialet.
Foto: Sebastian Lundkvist © Norrbottens museum.

Uppdatering från Del 1

Vid skrivandets stund 17 maj 2019 skriver Emma Boman att ett antal av 16 091 föremål registrerats in i databasen, allt ifrån en skrapa till över 800 avslag.  Än så länge finns det
14 457 avslag, 631 skrapor och skrapämnen och 79 spetsar i olika format registrerade.

Vid skrivandets stund 5 maj 2022 har 51 889 enskilda objekt registrerats in i databasen och igen kan det vara allt från en ensam skrapa till 800 avslag. Än så länge finns det ca, 22 378 avslag, 1 614 skrapor av olika typer och skrapämnen samt 339 spetsar i olika format. Men då vi i denna text nämnt järnföremål och kritpipor kan jag meddela att 93 föremål av järn registrerats och 20 fragment av kritpipor.

I dagsläget har fynd från 1034 Nordarkeologiska lokaler registrerats av de cirka 3000 lokaler som besöktes under inventeringen. Arbetet med det Nordarkeologiska fynden kommer att fortsätta och fler blogginlägg kommer skrivas. Så håll utskick efter en Del 3, som kanske går mer djupgående in på keramiken-, järnet-, eller benmaterialet från inventeringen.

Vid tangentbordet:
Sebastian Lundkvist
Arkeolog

Tidigare inlägg:

Nordarkeologi återbesöks

Nordarkeologi

Nordarkeologi del 1 – Stenartefakter

Lite om den arkeologiska samlingen

Granskning av Nordarkeologi

Referenser:

Jonsson, M. 2012 Kritpipa – Norrbottens museum, Hämtad 2022-05-03.

Christiansson, H. 1980. Det arkeologiska forskningsläget i området mellan Piteälvens och Vindelälvens älvdalar. Fornvännen 75. Stockholm

Christiansson, H & Wigenstam, H. 1980. Nordarkeologiprojektets Arvidsjaurinventering. (The Nordarkeologi research project Arvidsjaur survey). Fornvännen 75. Stockholm

Fortsatt granskning av Nordarkeologilämningar

Gott Nytt År önskas er alla läsare av Norrbottens museums Kulturmiljöblogg! Vi hälsar er varmt välkomna till ännu ett år där ni kommer att få fortsatta uppdateringar av de projekt Norrbottens museum arbetar med under året. Ni kommer även att få ta del av ett flertal gästbloggare som är verksamma i eller kring Norrbotten på ett eller annat sätt. Vi önskar er många läsvärda stunder under året!

Årets första blogginlägg blir en tillbakablick på resultatet av två fältveckor i Arvidsjaurs kommun som några av oss arkeologer vid Norrbottens museum genomförde under hösten 2021. Vi har fortsatt att granska lämningar som påträffades inom projektet Nordarkeologi mellan åren 1969-1983. Nordarkeologi var ett större arkeologiskt inventeringsprojekt som ägde rum i Norrbotten och Västerbotten, som startade med anledning av att boplatsmaterial eroderade fram på stränderna efter sjöregleringarna av de stora vattendragen.

Tyvärr har många av de fornlämningar som registrerades inom Nordarkeologi en mycket osäker position i Kulturmiljöregistret/Fornsök, vilket i sin tur leder till problem för skogsbruket. Lämningarna är svåra att återfinna och riskerar att ta skada av planerade skogsbruksåtgärder. Med anledning av detta startade Norrbottens museum år 2020 ett projekt vars syfte är att granska lämningar som påträffades vid Nordarkeologiinventeringarna och säkerställa deras positioner, så att de kan skyddas vid kommande avverkningar och markberedningar. Vårt mål är att dessa lämningar ska kunna bevaras för framtiden, utan skador. Detta är ett projekt som finansierats dels genom Länsstyrelsens kulturmiljövårdsanslag och dels genom en egeninsats av Norrbottens museum. För mer om 2020 års insats och om projektet Nordarkeologi, läs gärna tidigare blogginlägg:

Granskning av Nordarkeologi

Precis som under 2020 erhölls ett underlag från några av skogsbolagen i Arvidsjaur över kommande skogsbruksåtgärder. Utifrån dessa underlag har Nordarkeologilämningar valts ut för granskning i fält, för att vi ska kunna ligga steget före och återfinna lämningarna innan skogsbolagen utför sina arbeten. Under två veckor arbetade undertecknad med granskningen tillsammans med arkeologerna Hanna Larsson, Ida Lundberg, Sebastian Lundkvist, Mica Vesterlund, Åsa Lindgren samt arkeologpraktikanten Dorthe Boysen Pedersen från Aarhus universitet i Danmark. Då det tyvärr inte längre bedrivs någon fornminnesinventering i länet blir granskningen av Nordarkeologi dessutom ett sätt för nya arkeologer att lära sig att inventera och få se många olika typer av lämningar.

Under 2021 berördes 66 lämningar av granskningen, varav 30 lämningar var registrerad sedan tidigare och 36 lämningar har nyregistrerats. Precis som förra året var alla NA-lämningar inte ens införda i Kulturmiljöregistret – och hur ska de då kunna skyddas av det pågående skogsbruket? Dessutom är en del lämningar helt fel inprickade och kan ligga mer än 1 km fel. Vid Nordarkeologiinventeringarna användes generalstabskartor i skala 1:100 000 – idag använder vi som regel ortofoton i skala 1:20 000, 1:10 000 eller 1:5000 beroende på hur stort område vi ska inventera inom. Dessutom angavs lämningarna i Nordarkeologi på ett sätt som inte används av arkeologer idag, exempelvis: 8 mm S om fm i Järfmyrberget och 10 mm ÖSÖ om n i Stenbacken. Det är därmed kanske inte så konstigt att en del lämningar är svåra att återfinna idag…

De lämningar som har granskats under 2021 utgörs framförallt av härdar, husgrunder och skogsbrukslämningar, men bland registreringarna finns även visten, boplatser, brytningsytor, färdvägar, en kåta och ett gruvhål. Nedan följer ett bilder på ett urval av dessa lämningar:

Arkeologerna Sebastian Lundkvist och Frida Palmbo dokumenterar en kavelbro som går rakt över den långsmala myren väster om Svanaviken, Arvidsjaurs kommun. På Generalstabskartan från år 1859-78 finns en stig markerad mellan Granudden mot bland annat Långträsk. Kavelbron på bilden är sannolikt en del av denna färdväg. Fotograf: Dorthe Boysen Pedersen © Norrbottens museum. Acc nr: 2021:27:006.
Arkeologerna Frida Palmbo och Hanna Larsson dokumenterar en härd i förgrunden i närheten av Stenbacken, Arvidsjaurs kommun. I bakgrunden dokumenterar arkeologerna Sebastian Lundkvist och Mica Vesterlund en tjärdal. I bild är också Roger Lundkvist, en arkeologikunnig tipsare och pensionär som följde med ut i fält några av dagarna. Fotograf: Dorthe Boysen Pedersen @ Norrbottens museum. Acc nr: 2021:27:008.
Acc nr: Nbm 2021_27_011 Topografiska uppgifter: Habborstjärnen, Stenbacken, Arvidsjaur socken och Husgrund efter boningshus med källargrop i närheten av Stenbacken, Arvidsjaurs kommun. Arkeologerna Frida Palmbo och Dorthe Boysen Pedersen i mitten av bilden. I bakgrunden skymtar arkeologerna Hanna Larsson (till vänster) och Sebastian Lundkvist (till höger). Fotograf: Mica Vesterlund © Norrbottens museum. Acc nr: 2021:27:11.
Härd inom ett viste i närheten av Stenbacken, Arvidsjaurs kommun. Sonden på bilden står mitt i en härd som är helt överväxt av mossa. I bakgrunden skymtar en myr. Härdar är ofta lokaliserade i denna typ av lägen i landskapet. Fotograf: Mica Vesterlund © Norrbottens museum. Acc nr: 2021:27:021.
Från härden på bilden ovan framkom härdfyllning (mörkbrun fet jord) och brända ben vid sondning. Jordsonden är arkeologens bästa vän när det gäller att identifiera lämningar och är mycket användbar när härdar är helt överväxta. Utan jordsonden skulle det i många fall vara svårt att urskilja en härd från en naturlig stenansamling. Fotograf: Mica Vesterlund © Norrbottens museum. Acc nr: 2021:27:020.
Arkeolog Sebastian Lundkvist registrerar sin första härd! Fotograf: Mica Vesterlund © Norrbottens museum. Acc nr: 2021:27:034.
I klungan av träd skymtar några varselklädda arkeologer som registrerar en tjärdal i närheten av Stenbacken, Arvidsjaurs kommun. I detta område har skogsbolaget redan avverkat, men lämnat en dunge med träd mitt på lämningen. Detta är tyvärr inte optimalt, för vid en kraftig storm kan träden falla omkull och riva sönder lämningen. Här hade det varit bättre att fälla träden.
Hanna Larsson © Norrbottens museum. Acc nr: 2021:27:36.
En regnig dag vid Kakutjärnen, Arvidsjaurs kommun. Runt tjärnen registrerades ett flertal härdar. Sonden i mitten av bilden står mitt i en härd. I bakgrunden är arkeologerna Sebastian Lundkvist, Mica Vesterlund, Hanna Larsson och Dorthe Boysen Pedersen. Fotograf: Frida Palmbo © Norrbottens museum. Acc nr: 2021:27:51.
Rester av kåta vid Sjuludden, Västra Kikkejaure i Arvidsjaurs kommun. I mitten av kåtan är en härd. Arkeologerna Hanna Larsson och Frida Palmbo registrerar lämningen. Fotograf: Dorthe Boysen Pedersen © Norrbottens museum. Acc nr: 2021:27:80.
Fyndplats för skörbrända stenar ute på Sjuludden, Västra Kikkejaure i Arvidsjaurs kommun. Sonden är placerad vid samlingen med skörbränd sten. Till vänster i bild och bakom sonden skymtar recenta härdar. Vid Nordarkeologiinventering 1970 påträffades och samlades även in avslag av ljus kvartsit från platsen. I bakgrunden är Västra Kikkejaure/del av Byskeälven. Fotograf: Frida Palmbo © Norrbottens museum. Acc nr: 2021:27:110.
Översikt husgrund efter ladugård inom lägenhetsbebyggelsen Norrås (kronotorp) i närheten av Ravenjaur, Arvidsjaurs kommun. Arkeologerna Frida Palmbo och Hanna Larsson registrerar husgrunden. Fotograf: Dorthe Boysen Pedersen © Norrbottens museum. Acc nr: 2021:27:100.
Ristningar på torrfura, L2021:6161, inom Hedvallens naturreservat, Arvidsjaurs kommun. På högra delen är tecknen O J och årtalet 1974 inristat. På vänstra delen är tecknen R E inristat. Fotograf: Dorthe Boysen Pedersen © Norrbottens museum. Acc nr: 2021:27:96.

Norrbottens museum har ansökt om medel från Länsstyrelsens kulturmiljövårdsanslag för att få fortsätta granskningen av Nordarkeologi under 2022. Nu väntar vi på besked om vi får finansiering i år eller ej. Vi räknar också med att detta är ett projekt som kommer att pågå under många år, då det finns tusentals med Nordarkeologiregistreringar…

Vid tangentbordet:

Frida Palmbo, arkeolog

Läs mer om Nordarkeologi:
Nordarkeologi återbesöks

Nordarkeologi

Nordarkeologi del 1 – Stenartefakter

Selholmen – en arkeologisk sensation?