Bland många ting små

Idag tänkte jag skriva lite grann om vad som sker i museets dolda värld, den del av museet som få människor (även en del museianställda) har någon djupare insikt i, vilket råkar vara samlingarnas dunkla värld. Samlingarna har under många år varit involverade i ett stort projekt som skett fortlöpande, fast kanske tämligen obemärkt utåt. Alla museets diverse föremålssamlingar, tiotusentals föremål, har flyttats från gamla förvaringslokaler i centrala Luleå till klimatanpassade magasin ute vid Björkskatan. Dessa samlingar, som utgör Norrbottens gemensamma kulturarv, förväntas kunna leva vidare i all evinnerlighet för framtida generationer att åtnjuta.

I dagens läge befinner sig detta stora flyttprojekt i sitt slutskede. I magasinen byggs nya hyllor varje dag, flyttkartonger och packlårar packas upp, museiföremål rengörs och inventeras för att sedan rullas ut på vagnar i magasinen där de till slut hittar sin plats bland alla hyllplan.

Många av dessa föremål har legat nerpackade i flera år. Vad som döljer sig i en låda kan vara något utav ett mysterium tills det att man öppnar den. Ofta blir man överraskad av den variation av föremål som dessa lådor dagligen bjuder på. Man skulle kunna säga att det är allt mellan himmel och jord som dyker upp, vilket nog går att illustrera bättre med ett par bilder än med väldigt många ord:

Många alldagliga föremål dyker upp, mycket från hemmet men också många arbetsrelaterade ting som brukats inom Norrbottens stora basnäringar i äldre dar, såsom skogsbruket och timmerflottningen. Men emellanåt stöter man även på lite mer unika eller udda föremål, som till exempel en tysk sågtandad bajonett från första världskriget eller ett hänglås från 1800-talet dekorerat med det Allseende ögat:

Bild1

Men det udda eller det unika är inte vad som gör ett föremål intressant, utan det är berättelserna som döljer sig bakom det materiella – de immateriella berättelser som vittnar om mänskliga livsöden eller historiska skeenden. Ibland när man undersöker ett föremåls proveniens i vår databas eller analoga liggare, stöter man på dessa berättelser. Jag vill med detta inlägg passa på att lyfta fram några av de som jag har stött på under arbetets gång, för att visa vilka berättelser som (bl.a.) utgör en del av Norrbottens kulturarv.

Familjen Isbergs ryggsäck

Vad som först ser ut att vara en sliten 80-åring från Kiruna visar sig vid närmare granskning vara en ryggsäck som använts av motståndsrörelsen i Nordnorge under andra världskriget. I Sverige etablerades av den norska regeringen (då belägen i London) tre stycken basstationer i norra Sverige; i Gällivare, i Kiruna och i Karesuando. I Kiruna kom familjen Isbergs hem att fungera som en samlingspunkt för den norska motståndsrörelsen och därifrån utgick diverse motståndsmän, kurirer, samt förnödenheter som vandrade över gränsen. Under krigstiden kom denna ryggsäck att bäras av en rad olika individer kopplade till motståndsrörelsen.

Kapten von Weissenbergs souvenirer

LRM_EXPORT_20180103_103116

Att samla på sig souvenirer när man är ute och reser, eller upplever saker, är något som många gör. Här har vi kapten von Weissenbergs souvenirsamling från Karelska näset i norra Finland, som består av sovjetiska stridsvagnsminor av typen TM-35. Daterade 1938 och 1941. Vem kapten von Weissenberg var kan jag inte riktigt svara på i dagsläget, men kanske var han en av många norrbottningar som reste som frivillig till Finland under ledorden “Finlands sak är vår” och därigenom kom att delta i Fortsättningskriget och de hårda striderna på näset. Kan tillägga att dessa minor turligt nog visade sig vara desarmerade.

Postbussen som sprängdes

LRM_EXPORT_20180102_114718

När man jobbar med att inventera föremålssamlingarna så stöter man emellanåt på föremål som vittnar om dramatiska skeenden. Till exempel denna medfarna nummerplåt från en tysk postbil som totalförstördes i de hårda striderna som rasade mellan Wehrmacht och Finska armén vid den finska landstigningen i Torneå, 1 oktober 1944, som också kom att bli starten på Lapplandskriget. Nummerplåten överlevde dock denna oerhört våldsamma händelse och kom till Sverige som en Haparandabos souvenir.

Två detaljer värda att notera är “WH” som står för Wehrmacht Heer samt den röda stämpeln som har Tredje rikets insignia.

Den dystra sparbössan

Vad som vid en första anblick kan tyckas vara en väldigt vackert ärgad gammal sparbössa visar sig vara ett ting som vittnar om en mycket dyster episod ur Norrbottens historia. Den här sparbössan har stått utanför porten till Sandträsk Sanatorium, en plats där drygt 26.000 norrbottningar har vistats men endast hälften har lämnat. Många har vi säkert släktingar som aldrig kom hem igen från Sandträsk.

Med dessa små mikroberättelser ur samlingarna ville jag visa hur de små tingen ibland kan ruva på väldigt stora berättelser, och att detta är vad vi jobbar med att ta tillvara på. Den gemensamma berättelsen om Norrbotten och dess folk.

Nils Emil Nilsson
Museiassistent, Bildarkiv och Samlingar

Etnologiska tillbakablickar

Året närmar sig sitt slut och i mitt sista blogginlägg känns det naturligt att summera det gångna arbetsåret. 2014 har varit ett intressant år med utmaningar och nya kunskaper. De tre stora projekten jag har arbetat med har varit utställningen Hosta – en sjuk historia, dokumentation av kulturmiljöer i Kiruna och projektet Eco Local in a global world. Och det är dessa tre jag tänkte titta tillbaka på.

Hosta – från visioner till invigning av utställningen

I mina anteckningar från ett planeringsmötet i januari och hittar följande:

Vilken berättelse är det vi ska berätta? 

  • Spår 1: Sjukdomen: fakta, då och nu, behandling/vård, kampen.
  • Spår 2: Livet med sjukdomen – urberättelserna med kärlek, sorg, saknad, rädsla, skräck, glädje och förälskelse och vänskap.
  • Spår 3: Sandträsk sanatorium – koppling till Norrbotten och även lyfta fram barnkolonier.
  • Staten, samhället och individen olika konsekvenser.
  • Dödens närvaro men även livet med sjukdomen, hoppet.
  • Livet i dödens väntrum.
  • Enskilda berättelser/livsöden. Drabbade, personal.
  • Tilltala känslor: SAKNAD, KÄRLEK, RELATIONER, SORG, SKRÄCK, RÄDSLA, HOPPET, SKAMMEN

Min roll var att intervjua människor som kunde berätta om sjukdomen på olika sätt. Några hade varit sjuka själva och andra hade genom sitt arbete mött tbc. Det blev en del resor inom länet men även utanför länsgränsen.

Jag åkte till Matfors utanför Sundsvall för att träffa Elli-Karin Rosfjäll som drabbades av tbc i skelettet som 4-åring och fick tillbringa 8 år på sanatoriet i Vejbystrand. Hon var 12 år när hon fick återvända hem till sina föräldrar och syskon. Foto: Björn Grankvist, Murberget.

Jag åkte till Matfors utanför Sundsvall för att träffa Elli-Karin Rosfjäll som drabbades av tbc i skelettet som 4-åring och fick tillbringa 8 år på sanatoriet i Vejbystrand. Hon var 12 år när hon fick återvända hem till sina föräldrar och syskon. Foto: Björn Grankvist, Murberget.

 

Ann Åkesson var en av informanterna i Hosta-projektet 2014. Bild inlånad av Ann.

Jag fick också se västkusten för i Halmstad hittade vi Ann Åkesson. Hon är infektionsläkare i Halland och har även arbetat åt Läkare utan gränser i många år. I olika projekt har hon mött tbc:n i andra delar av världen. Den här bilden är tagen från det senaste projektet hon deltog i som riktade sig till barn med multiresistent tbc i Tadzjikistan. Bilden är lånad av Ann.

I september invigdes utställningen och det var spännande att efter många månaders arbete få se resultatet. Visst den kanske inte blev precis så som vi såg den framför oss på det där mötet i januari. Utformningen förändrades under resans gång. Vissa idéer blev verklighet och andra inte. Nu då jag läser anteckningarna tycker jag ändå att vi lyckades få med det mesta.

Foto: Daryoush Tahmasebi  © Norrbottens museum.

I ”Black-boxen” rullar projektioner som vittnar om sjukdomens framfart i det förflutna och nuet.

Foto: Daryoush Tahmasebi  © Norrbottens museum.

I Sanatorierummet hittar du bland annat föremål från Sandträsk sanatorium och berättelser från den tid när tuberkulosen härjade som värst i Norrbotten.

Foto: Daryoush Tahmasebi  © Norrbottens museum.

Du får möta Elli-Karin och lyssna till hennes berättelse. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum.

Detta var några glimtar från utställningen och den är värd ett besök.

 

Järnvägshotellet, Boställshus 9 G1 och Godsmagasinet – årets Kirunaobjekt

Jag återvände också till Kiruna och den fortsatta dokumentationen av Järnvägsstationsområdet. Nya objekt och ny kollega när bebyggelseantikvarien Jennie Björklund började jobba hos oss och med projektet i Kiruna. Måste erkänna att Järnvägshotellet och boställshuset (även kallat Tullhuset och Hotell Rallaren) var intressantare än Godsmagasinet. Järnvägshotellet har en över 110-årig historia som hotell och det är mycket som har hänt under de åren som jag har fått höra om i intervjuer och kunnat läsa om i arkivmaterial.

Men boställshuset charmade mig eftersom mycket av det gamla finns kvar även om det är ombyggt och renoverat i omgångar. Vi lyckades dessutom lokalisera två personer som bodde i huset som barn. En av dessa var Peter Hall som bodde i Kiruna 1948-55 och han hade flera fotografier i sitt album från dessa år som vi fått låna.

Peter Hall var en av informanterna i Kirunadokumentationen 2014. Bilden är lånad av honom.

Peter framför den öppna spisen i vardagsrummet. Bilden är tagen av hans far Holger Bengtsson.

Peter Hall var en av informanterna i Kirunadokumentationen 2014. Bilden är lånad av honom.

En till av Peters bilder som visar vardagsrummet i deras lägenhet på den övre våningen i huset. Bilden tagen av hans far Holger Bengtsson.

Det som också var roligt med Kirunaprojektet i år var att vi åkte upp i december för att presentera vårt arbete. På grund av diverse missöden hade inte informationen nått ut om att vi skulle vara där så det blir troligen en repris i vår. Och då vi ska se till att marknadsföra det lite bättre. 🙂

Jennie Björklund berättar om dokumentationsprojektet 11 december 2014. Foto: Sophie Nyblom Ett © Norrbottens museum.

Jennie Björklund berättar om dokumentationsprojektet av Järnvägsstationsområdet. Foto: Sophie Nyblom Ett © Norrbottens museum.

Inland – ett inspirerande samarbetsprojekt i Sune Jonssons fotspår

Det tredje projektet som det nu är bråda dagar med är Eco Local in a global world som kommer att resultera i utställningen Inland. Projektet drivs av Sällskapet Sune Jonssons Vänner och Västerbottens museum och de fyra länsmuseerna i de nordligaste länen har under året gjort fotodokumentationer som ska visas i en gemensam fotoutställning.

De tre dokumentationer Norrbottens museum bidrar med handlar om fyra människor som på olika sätt förverkligar sina drömmar genom sitt företagande. Två av dokumentationerna har jag och Daryoush Tahmasebi gjort och den tredje har Lisa Kejonen Pauker ansvarat för.

Ett av företagen som dokumenterades i Eco Local in a Global World var Nybyns Trädgård som drivs av Roger Nilsson. Foto: Daryoush Tahmasebi  © Norrbottens museum.

Ett av företagen som vi har besökt är Nybyns Trädgård. Det drivs av Roger Nilsson som 2012 blev Sveriges första åretruntodlare av tomater. Hans växthus vinterväxthus står invid Kalixälven i Nybyn några kilometer utanför Överkalix och vintertid sprider sig ljuset från specialbelysningen vida omkring. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum.

Ett av företagen som dokumenterades i Eco Local in a Global World var Udda med flit som drivs av Terese och Anders Östling. Foto: Daryoush Tahmasebi  ©

I Sölkäsaari några kilometer norr om Haparanda hittar vi Terese och Anders Östling som driver företaget Udda med flit, ett möbeltapetseringsföretag. De vill skapa möbler med en lite annorlunda och mer personlig karaktär utifrån kundens önskemål och deras egna känsla för design. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum.

Anna-Stina var en av de företagare som ingick i museets dokumentation inom Eco Local in a Global World projektet. Foto: Lisa Kejonen Pauker.

Lisa har dokumenterat Anna-Stina Svakkos arbete och vardag. Anna-Stina är samisk formgivare och den enda i Sverige som har mästarbrev i duodji, samisk slöjd. Hon driver sedan tio år tillbaka företaget Astu Design i Projus. Foto: Lisa Kejonen Pauker.

 

Så summa summarum har det varit ett otroligt roligt år och jag är glad att jag fått möjligheten att prova på etnologjobbet på ”riktigt”. På papperet ser 2015 ut att bli minst lika intressant och utmanande med invigning av utställningen Inland i februari och fortsatta dokumentationer i Kiruna, Norrbottensutställningen och troligen massa annat också.

God Jul och Gott Nytt År!

/Sophie som ser framemot julledigheten