Kulturarv, kunskap och upplevelser

Utvalda upplevelser från några år med Norrbottens museum

Här följer ett axplock av erfarenheter och reflektioner från några händelserika år vid landets nordligaste länsmuseum som jag har haft förmånen att tjänstgöra vid under åren 2006-2018. Urvalet är högst personligt och skildrar endast en liten del av länsmuseets vidsträckta verksamhet.

Sommaren 2006 anställdes jag som bibliotekarie för att verkställa Norrbottens museums projekt Lärande mötesplats. Min huvudsakliga arbetsuppgift var att organisera och flytta museets bibliotek, från museibyggnaden i centrala Luleå till länets arkivcentrum Norrbottens minne (som idag benämns Arkivcentrum Norrbotten). Flytten genomfördes delvis på grund av trångboddhet; alltsedan museibyggnaden invigdes 1936 inhystes biblioteket i en lokal som till en början var luftig och hade gott om plats för en växande samling.

Bibliotek med gott om utrymme och plats för sammanträden i Norrbottens museums byggnad 1936. Foto © Norrbottens museum.

När jag 70 år senare tog itu med biblioteket så hade samlingen vuxit sig alltför stor för utrymmet; hyllorna – som vid det laget stod trångt och sträckte sig från golv till tak – var överfulla, högar med böcker och tidskrifter täckte andra möbler i lokalen. Förutsättningarna för möjliga förbättringar var goda, det fanns ingen brist på arbetsuppgifter och jag var anställd för att bringa ordning. Projektets syfte var också att, med biblioteket och min yrkeskunnighet, komplettera det befintliga kunskapscentrum vid Norrbottens minne som omfattade en ansenlig mängd arkivmaterial och kunnig personal som arbetade med Norrbottens museums arkiv och Folkrörelsernas Arkiv i Norrbotten (som idag benämns Norrbottens Föreningsarkiv).

För att tillgängliggöra biblioteket till fullo för anställda och allmänhet krävdes idogt arbete med uppordning och registrering av materialet. Medan det stort sett hela tiden kunde nyttjas av museets medarbetare så ägnades några månader åt att iordningställa samlingen såpass att vi i januari 2008 kunde hålla en offentlig invigning av biblioteket på sin nya plats. De som deltog i invigningen minns förhoppningsvis en gemytlig och intressant tillställning, men många minns kanske snöovädret allra bäst. Det snöade nämligen enorma mängder den dagen, ett par besökare körde fast på väg till invigningen men lyckades ändå ta sig fram – med blombukett och varma lyckönskningar. Med tanke på vädret var det beundransvärt många som närvarade. På hemväg från jobbet tog det tid att gräva fram bilen, den syntes knappt under all snö men jag kunde identifiera “min” snöhög på parkeringen och tog mig så småningom hem, nöjd med dagen.

Invigning av biblioteket på Björksskatan

Invigningsceremoni med dåvarande divisionschef Majlis Granström och museichef Curt Persson i det nya biblioteket 24 januari 2008. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum.

Framför allt var det spännande biblioteksuppdraget som lockade mig till Norrbottens museum, möjligheten att arbeta med ett regionalt specialbibliotek vars samling började byggas i slutet av 1800-talet, ett bibliotek med uppgift att samla, bevara och tillgängliggöra litteratur med anknytning till hela länet och museets omfattande uppdrag. Att dessutom få göra det tillsammans med andra kunskapsorienterade yrkesgrupper som arkivarier och antikvarier gjorde platsen ännu mer attraktiv för mig.

Det har varit en fröjd att arbeta med så många engagerade och kunniga människor, och därtill en boksamling som omfattar skrifter från sex sekler med böcker från 1500-talet till nutid. En av mina personliga favoriter är den äldsta skriften i samlingen, ett närapå komplett exemplar av Gustav Vasas bibel från 1541. Vasabibeln var den första översättningen av hela Bibeln till svenska, dessförinnan utgavs Nya testamentet på svenska redan 1526. Dessa publikationer hade avgörande betydelse för det svenska språkets utveckling med sin (relativt) enhetliga stavning, på den språkliga gränsen mellan fornsvenska och nysvenska.

Gustav Vasas bibel

Gustav Vasas bibel från 1541 förvaras i arkivet tillsammans med övriga äldre skrifter. Foto: Helena Karlström.

Att i tjänsten ha tillgång till fantastiskt material som Gustav Vasas bibel är ett sant privilegium. Det är dock värt att påpeka att det inte är nödvändigt att vara anställd för att kunna ta del av spännande litteratur och arkivhandlingar, det allra mesta är tillgängligt för alla intresserade. Allt material står inte på öppen hylla, arkivalier och äldre litteratur förvaras i arkivlokal och alla handlingar kan inte hanteras fritt, men det mesta kan studeras på plats eller ses i samband med guidad arkivvisning – exempelvis Vasabibeln.

Med åren har jag kommit att arbeta med fler delar av länsmuseets omfattande uppdrag. Mitt huvudsakliga område har varit arkiv och bibliotek men jag har, som medarbetare och chef,  varit inblandad i allehanda frågor, projekt och utmaningar genom åren. Gemensamt för allt arbete har varit ett fokus på förvaltning och förmedling av kulturarv, kunskap och upplevelser.

Under min tid i museivärlden har jag i större utsträckning än tidigare reflekterat över begrepp som kulturarv, något som är centralt inom kulturhistorisk verksamhet och numera i min egen tillvaro. Kulturarv berör oss alla oavsett om vi känner till termen eller dess innebörd – jag tänker inte ge mig in på någon definition i detta inlägg. En term som sannolikt fler har en åsikt om är förvaltning, näppeligen något allmänt inspirerande begrepp då det ofta förknippas med administration och myndigheter, och ibland anges som en motsats till utveckling, men själv har jag kommit att förknippa det med något värdefullt och rentav vackert! God förvaltning förutsätter aktiv handling; det är inte fråga om någon passiv förvaring utan fordrar kunskap och förmåga till förändring – exempelvis vid förvaltning av föremål, arkivalier och litteratur för att på bästa möjliga sätt bevara och tillgängliggöra dem. Jag har ingen egentlig ambition att övertala andra att dela min måhända personligt poetiska syn på begreppet förvaltning, men jag hävdar bestämt att det är motsatsen till att förslösa eller fördärva. Att förvalta är att ombesörja möjligheten för andra att ta del av arv, oavsett om det är kulturarv, kunskapsarv, monetära arv eller naturarv. Och det är vackert så.

Utställningen Hosta

Ingången till utställningen Hosta – en sjuk historia som invigdes hösten 2014. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum.

När jag anställdes vid Norrbottens museum hade jag förhoppning om ett intressant och utvecklande arbetsliv, men jag hade ingen som helst aning om att jag några år senare skulle komma att bli innehållsansvarig för museets egenproducerade utställning om tuberkulos: Hosta – en sjuk historia som invigdes i september 2014. Aldrig hade jag trott att jag någonsin skulle lära mig så mycket om en sjukdom som tbc, både historiskt och medicinskt, men arbetet vid länsmuseet gav mig möjlighet till det.

Ursprunget till utställningen var en arkivkväll om tuberkulos i september 2013 då vi uppmärksammade att Sandträsk sanatorium invigdes 100 år tidigare. Gensvaret på kvällens tema och innehåll tillsammans med besökarnas engagemang resulterade i beslut om att satsa på en större utställning om tbc, en av världens vanligaste infektionssjukdomar som i början av 1900-talet härjade som värst i Norrbotten. Arbetet med faktaunderlaget och innehållet var omfattande och involverade ett flertal medarbetare vid Norrbottens museum, medicinsk expertis och tekniska specialkunskaper. Det var en inspirerande och intensiv arbetsperiod för många inblandade och det var spännande att se slutresultatet. Allt blev inte som vi hade tänkt men huvuddragen fanns där, med ett historiskt perspektiv och ett samtida spår, med en blandning av personliga berättelser, fakta och föremål. Utställningen lockade många besökare, somliga med personliga erfarenheter av sjukdomen och andra som inte visste någonting om ämnet. Förhoppningsvis fick alla med sig någon form av kunskap och känsla för innehållet.

Från utställningen Hosta

I utställningen visades bland annat spottkoppar och andra föremål från Sandträsk sanatorium. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum

Kunskap och känsla, kulturarv och mångfald har präglat mina år med Norrbottens museum. Det har varit en lärorik och stimulerande period i mitt liv. Jag är tacksam för alla engagerade, kunniga och trevliga människor jag har träffat och arbetat med genom åren.

När jag nu övergår från en upplevelseförmedlande kunskapsorganisation till en annan, då jag återvänder till folkbiblioteksområdet, så gör jag det berikad med många lärdomar och mänskliga möten. Varmt tack till alla som har medverkat!

Helena Karlström

Etnologiska tillbakablickar

Året närmar sig sitt slut och i mitt sista blogginlägg känns det naturligt att summera det gångna arbetsåret. 2014 har varit ett intressant år med utmaningar och nya kunskaper. De tre stora projekten jag har arbetat med har varit utställningen Hosta – en sjuk historia, dokumentation av kulturmiljöer i Kiruna och projektet Eco Local in a global world. Och det är dessa tre jag tänkte titta tillbaka på.

Hosta – från visioner till invigning av utställningen

I mina anteckningar från ett planeringsmötet i januari och hittar följande:

Vilken berättelse är det vi ska berätta? 

  • Spår 1: Sjukdomen: fakta, då och nu, behandling/vård, kampen.
  • Spår 2: Livet med sjukdomen – urberättelserna med kärlek, sorg, saknad, rädsla, skräck, glädje och förälskelse och vänskap.
  • Spår 3: Sandträsk sanatorium – koppling till Norrbotten och även lyfta fram barnkolonier.
  • Staten, samhället och individen olika konsekvenser.
  • Dödens närvaro men även livet med sjukdomen, hoppet.
  • Livet i dödens väntrum.
  • Enskilda berättelser/livsöden. Drabbade, personal.
  • Tilltala känslor: SAKNAD, KÄRLEK, RELATIONER, SORG, SKRÄCK, RÄDSLA, HOPPET, SKAMMEN

Min roll var att intervjua människor som kunde berätta om sjukdomen på olika sätt. Några hade varit sjuka själva och andra hade genom sitt arbete mött tbc. Det blev en del resor inom länet men även utanför länsgränsen.

Jag åkte till Matfors utanför Sundsvall för att träffa Elli-Karin Rosfjäll som drabbades av tbc i skelettet som 4-åring och fick tillbringa 8 år på sanatoriet i Vejbystrand. Hon var 12 år när hon fick återvända hem till sina föräldrar och syskon. Foto: Björn Grankvist, Murberget.

Jag åkte till Matfors utanför Sundsvall för att träffa Elli-Karin Rosfjäll som drabbades av tbc i skelettet som 4-åring och fick tillbringa 8 år på sanatoriet i Vejbystrand. Hon var 12 år när hon fick återvända hem till sina föräldrar och syskon. Foto: Björn Grankvist, Murberget.

 

Ann Åkesson var en av informanterna i Hosta-projektet 2014. Bild inlånad av Ann.

Jag fick också se västkusten för i Halmstad hittade vi Ann Åkesson. Hon är infektionsläkare i Halland och har även arbetat åt Läkare utan gränser i många år. I olika projekt har hon mött tbc:n i andra delar av världen. Den här bilden är tagen från det senaste projektet hon deltog i som riktade sig till barn med multiresistent tbc i Tadzjikistan. Bilden är lånad av Ann.

I september invigdes utställningen och det var spännande att efter många månaders arbete få se resultatet. Visst den kanske inte blev precis så som vi såg den framför oss på det där mötet i januari. Utformningen förändrades under resans gång. Vissa idéer blev verklighet och andra inte. Nu då jag läser anteckningarna tycker jag ändå att vi lyckades få med det mesta.

Foto: Daryoush Tahmasebi  © Norrbottens museum.

I ”Black-boxen” rullar projektioner som vittnar om sjukdomens framfart i det förflutna och nuet.

Foto: Daryoush Tahmasebi  © Norrbottens museum.

I Sanatorierummet hittar du bland annat föremål från Sandträsk sanatorium och berättelser från den tid när tuberkulosen härjade som värst i Norrbotten.

Foto: Daryoush Tahmasebi  © Norrbottens museum.

Du får möta Elli-Karin och lyssna till hennes berättelse. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum.

Detta var några glimtar från utställningen och den är värd ett besök.

 

Järnvägshotellet, Boställshus 9 G1 och Godsmagasinet – årets Kirunaobjekt

Jag återvände också till Kiruna och den fortsatta dokumentationen av Järnvägsstationsområdet. Nya objekt och ny kollega när bebyggelseantikvarien Jennie Björklund började jobba hos oss och med projektet i Kiruna. Måste erkänna att Järnvägshotellet och boställshuset (även kallat Tullhuset och Hotell Rallaren) var intressantare än Godsmagasinet. Järnvägshotellet har en över 110-årig historia som hotell och det är mycket som har hänt under de åren som jag har fått höra om i intervjuer och kunnat läsa om i arkivmaterial.

Men boställshuset charmade mig eftersom mycket av det gamla finns kvar även om det är ombyggt och renoverat i omgångar. Vi lyckades dessutom lokalisera två personer som bodde i huset som barn. En av dessa var Peter Hall som bodde i Kiruna 1948-55 och han hade flera fotografier i sitt album från dessa år som vi fått låna.

Peter Hall var en av informanterna i Kirunadokumentationen 2014. Bilden är lånad av honom.

Peter framför den öppna spisen i vardagsrummet. Bilden är tagen av hans far Holger Bengtsson.

Peter Hall var en av informanterna i Kirunadokumentationen 2014. Bilden är lånad av honom.

En till av Peters bilder som visar vardagsrummet i deras lägenhet på den övre våningen i huset. Bilden tagen av hans far Holger Bengtsson.

Det som också var roligt med Kirunaprojektet i år var att vi åkte upp i december för att presentera vårt arbete. På grund av diverse missöden hade inte informationen nått ut om att vi skulle vara där så det blir troligen en repris i vår. Och då vi ska se till att marknadsföra det lite bättre. 🙂

Jennie Björklund berättar om dokumentationsprojektet 11 december 2014. Foto: Sophie Nyblom Ett © Norrbottens museum.

Jennie Björklund berättar om dokumentationsprojektet av Järnvägsstationsområdet. Foto: Sophie Nyblom Ett © Norrbottens museum.

Inland – ett inspirerande samarbetsprojekt i Sune Jonssons fotspår

Det tredje projektet som det nu är bråda dagar med är Eco Local in a global world som kommer att resultera i utställningen Inland. Projektet drivs av Sällskapet Sune Jonssons Vänner och Västerbottens museum och de fyra länsmuseerna i de nordligaste länen har under året gjort fotodokumentationer som ska visas i en gemensam fotoutställning.

De tre dokumentationer Norrbottens museum bidrar med handlar om fyra människor som på olika sätt förverkligar sina drömmar genom sitt företagande. Två av dokumentationerna har jag och Daryoush Tahmasebi gjort och den tredje har Lisa Kejonen Pauker ansvarat för.

Ett av företagen som dokumenterades i Eco Local in a Global World var Nybyns Trädgård som drivs av Roger Nilsson. Foto: Daryoush Tahmasebi  © Norrbottens museum.

Ett av företagen som vi har besökt är Nybyns Trädgård. Det drivs av Roger Nilsson som 2012 blev Sveriges första åretruntodlare av tomater. Hans växthus vinterväxthus står invid Kalixälven i Nybyn några kilometer utanför Överkalix och vintertid sprider sig ljuset från specialbelysningen vida omkring. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum.

Ett av företagen som dokumenterades i Eco Local in a Global World var Udda med flit som drivs av Terese och Anders Östling. Foto: Daryoush Tahmasebi  ©

I Sölkäsaari några kilometer norr om Haparanda hittar vi Terese och Anders Östling som driver företaget Udda med flit, ett möbeltapetseringsföretag. De vill skapa möbler med en lite annorlunda och mer personlig karaktär utifrån kundens önskemål och deras egna känsla för design. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum.

Anna-Stina var en av de företagare som ingick i museets dokumentation inom Eco Local in a Global World projektet. Foto: Lisa Kejonen Pauker.

Lisa har dokumenterat Anna-Stina Svakkos arbete och vardag. Anna-Stina är samisk formgivare och den enda i Sverige som har mästarbrev i duodji, samisk slöjd. Hon driver sedan tio år tillbaka företaget Astu Design i Projus. Foto: Lisa Kejonen Pauker.

 

Så summa summarum har det varit ett otroligt roligt år och jag är glad att jag fått möjligheten att prova på etnologjobbet på ”riktigt”. På papperet ser 2015 ut att bli minst lika intressant och utmanande med invigning av utställningen Inland i februari och fortsatta dokumentationer i Kiruna, Norrbottensutställningen och troligen massa annat också.

God Jul och Gott Nytt År!

/Sophie som ser framemot julledigheten