Norrbottens museum satsar på digitalisering

Grundtanken i Sveriges kulturarvspolitik är att kulturarvet är i ständig utveckling och formas av människor tillsammans. Alla ska ha rätt att vara med och forma kulturarvet. I museilagen (2017:563) formuleras detta vidare i att museerna ska bidra till samhället och dess utveckling genom att främja kunskap, kulturupplevelser och fri åsiktsbildning samt att museerna ska samverka i syfte att ge alla tillgång till museernas samlade resurser. Vidare konstateras det i kulturmiljölagen (1988:950) att ansvaret får våra kulturarv och kulturmiljöer är delat av alla. Ett av de nationella kulturpolitiska målen är vidare att främja ett levande kulturarv som bevaras, användas och utvecklas.

Att tillgängliggöra samlingar och kulturmiljöer genom digitisering och digitalisering, vare sig det avser arkivhandlingar, föremål, fotografier eller visualisering och förmedling av hela kulturmiljöer, är därför en central fråga för alla museer och verksamheter som arbetar med kulturarv och kulturmiljöer. Både avseende bevarande, men framför allt för att göra materialet tillgängligt för utbildning, forskning och innovation. Ökad digitisering och digitalisering är en förutsättning för att museerna ska kunna vidmakthålla sin viktiga roll som kunskapsinstitutioner. Det är även en förutsättning för en säker och effektiv samlingsförvaltning.

Genom att tillhandahålla öppna, länkade och kvalitativa data och metadata öppnas stora möjligheter till att knyta samman nationella och internationella samlingar över institutionella och ämnesmässiga gränser. När kulturarv och kulturmiljöer blir digitalt tillgängliga skapas förutsättningar för ökad delaktighet – ett kulturarv för alla.

Här är det viktigt att skilja på begreppen. Digitisering är att göra något som är analogt till ett digitalt format, exempelvis att scanna ett fotografi, fota ett föremål i en samling eller att göra en 3D-modell av en enskild kulturmiljö, kanske ett statligt byggnadsminne eller en bronsåldersgrav.

Digitalisering, åtminstone inom museivärlden, handlar då mer om hur vi förmedlar, gestaltar och använder det digitala materialet. Det kanske förmedlas via föremålsdatabaser, arkivdatabaser som sen kopplas ihop med nationella eller europeiska plattformar som Kringla och Europeana. Eller så kanske materialet används i digitala utställningar, eller presenteras i verkliga utställningar, förmedlas i sociala medier eller i olika pedagogiska plattformar där Stockholmskällan är ett väldigt bra exempel. Digitaliseringen handlar även om vilka rättigheter som vi museer och andra verksamheter som arbetar med kulturarv och kulturmiljö sätter på det material vi digitiserar och förmedlar digitalt. Ska materialet kunna användas och utvecklas måste vi arbeta med fritt tillgänglig data i så hög utsträckning det bara går.

Problemet har däremot varit att det saknas resurser för att ta sig an de omfattande behov som är kopplade till digitaliseringen som då även innefattar storskalig digitisering. Både ekonomiska såväl som kompetensmässiga.

Därför är det glädjande att regionala utvecklingsnämnden beslutat att tillskjuta Norrbottens museum 1 miljon kronor under 2022 för digitala satsningar. En del av de medel som avsatts för kultursatsningar i spåren av pandemin och särskilt för utveckling av kulturell infrastruktur och digitalisering. Både i regionala utvecklingsnämndens plan och den kommande kulturplanen för Norrbotten är digitalisering ett viktigt och utpekat område. I ett län av Norrbottens storlek är digitalisering, särskilt inom museiverksamheten, nödvändig och viktig för att vi ska vara hela länets museum.

Grunden till satsningen utgjordes av Norrbottens museums digitaliseringsplan och ett underlag med prioriterade insatser som togs fram i samverkan med medarbetarna. Syftet är att öka volymen av digitiserat material i föremålsdatabasen Carlotta, att öka tillgängligheten och spridningen av museets samlingar samt att pröva metoder för visualisering av ett antal kulturmiljöer.

I satsningen ingår en rad aktiviteter. Bland annat kommer vi att inleda digitiseringen och tillgängliggörandet av Lea Wikströms stora fotosamling.

Lea Wikström (1888-1980) föddes i Luleå. Efter en tid som lärling i Henny Tegströms fotoateljé i Luleå arbetade hon som fotobiträde i södra Sverige. Omkring 1917-1918 flyttade hon till Malmberget och övertog Grahns fotoateljé i Malmberget.

Lea Wikström arbetade som fotograf i över 60 år. I början av seklet var det självklart att fotolärlingarna skulle lära sig alla arbetsmoment, och Lea utförde därför också allt mörkrumsarbete själv. Hela hennes samling överlämnades av Lea Wikström själv som gåva till Norrbottens museum 1978.

Gällivare hotell omkring 1930-1940. Fotograf: Lea Wikström. Järnvägsmuseet. Public Domain.

Samlingen utgörs av omkring 100 000 fotografier, glasplåtar (glasnegativ) och negativ, som behöver digitiseras. Samlingen motsvarar ungefär 5% av Norrbottens museums totala fotosamling och är efterfrågad då den skildrar Malmbergets utveckling under så lång tid, än mer aktuell idag då Malmberget snart bara är ett minne eftersom samhället nedmonteras och försvinner på grund av gruvbrytningen.

Vitåforsgruvans anrikningsverk omkring 1917. Vitåfors var ett samhälle som låg mellan Malmberget och Koskullskulle, det avvecklades redan på 1960-talet. Fotograf: Lea Wikström. Järnvägsmuseet. Public Domain.

Målet är att i detta första steg digitisera och förmedla 10 000 fotografier ur samlingen, högupplöst och med licensen Public Domain, vilket innebär att materialet blir fritt tillgängligt för allmänheten att ta del av, använda och utveckla.


Ask för glasplåtar från Lea Wikströms fotosamling. Norrbottens museum. CC-BY-NC.

En annan viktig del av satsningen är att fotografera föremål i de kulturhistoriska samlingarna och att registrera dessa i vår föremålsdatabas om det inte är registrerade redan. Det kanske inte låter så märkvärdigt, men med en samling på omkring 70 000 föremål, varav en bråkdel kan ställas ut samtidigt, så är tillgängliggörandet av samlingarna genom vår föremålsdatabas otroligt viktig för att kunna visa bredden av våra samlingar för allmänheten och att samtidigt kunna göra dem sökbara. Med högupplösta bilder av föremålen i samlingsdatabasen möjliggörs studier av föremålen och delaktighet kring dem på ett helt annat sätt. I korthet innebär detta en digitisering av våra föremålssamlingar, ett arbete som är påbörjat men som med dessa extra medel får en välkommen skjuts på vägen.

Utöver detta inrymmer satsningen även en metodutveckling av hur vi som museum ska kunna arbeta med visualisering av hela kulturmiljöer. Fem unika och värdefulla kulturmiljöer kommer att dokumenteras med drönare och foto där syftet är att kunna göra detaljerade 3D-modeller som kan presenteras för digitala besökare, primärt på museets sida på Google Arts & Culture men fler plattformar kan bli aktuella. De miljöer vi ska dokumentera i detta skede är det fjällnära nybygget Delliknäs (Arjeplog), lämningarna vid det före detta samhället och gruvan Nautanen (Gällivare), den samiska kyrkstaden i Arvidsjaur som historiskt kallats för ”Lappstan”, norra Europas största slåttermyr Vasikkavuoma (Pajala) samt stenvalvsbron över Vassara älv uppförd 1864 (Gällivare).

Samtliga är spännande och unika kulturmiljöer och som i vissa fall, som Delliknäs och Nautanen, ligger otillgängligt till och är svåra att ta del av om du har någon form av funktionsvariation. Vissa av dem är så pass omfattande också, som Vasikkavuoma, att det kan vara svårt att uppfatta skalan på marken, invid miljön. Dokumentationerna blir alltså en digitisering av hela kulturmiljöer och ett test för hur vi virtuellt kan tillgängliggöra dessa för allmänheten.

Exempel på vad man kan göra med 3D-teknik. I detta fall en vikingatida spännbuckla.

Inom samma satsning inryms även ett försök att utveckla arkeologisk metod genom att testa luftburen markradar i syfte att ta reda på om detta är en möjlig väg framåt för att i svåråtkomliga områden påvisa om det finns fornlämningar i marken eller ej. I detta skede kommer metoden att testas över den inre delen av Gammelstadsviken, en våt- och myrmark som sannolikt innehåller lämningarna efter den sista hamnen som fanns i anslutning till kyrkstaden och den korta period som Luleå stad återfanns där. På 1600-talskartor återfinns en lång bro, sannolikt en kavelbro, och längst ut i öppet vatten är det inritat ett antal sjöbodar. Bron omtalas fram till 1736 då den förstörs i en islossning för att sedan, på grund av landhöjningen, aldrig byggas upp på nytt. Lämningarna av detta bör återfinnas i våtmarken men syns inte ovan mark och på grund av förutsättningarna i området är det svårt att undersöka på något annat sätt.

Den sista delen i vår satsning är att tillgängliggöra det material vi redan har i och kommer att digitisera och registrera i vår föremålsdatabas via den nationella plattformen K-samsök, som tillgängliggör kulturarvsdata från svenska museer och andra minnesinstitutioner via söktjänsten Kringla. Då kommer allt det digitala material vi har att bli tillgängligt och sökbart på ett enklare och bredare sätt, inte bara för norrbottningarna utan i hela Sverige och på sikt även i hela Europa via plattformen Europeana.

Denna fredag vid tangenbordet, Nils Harnesk.


3D-teknik på Norrbottens museum

Under 2019 och 2020 har avdelningen för Kulturmiljö på Norrbottens museum drivit ett pilotprojekt inom 3D-teknik. Syftet har varit att utvärdera 3D-tekniken inom vårt dagliga arbete. Kan man ersätta traditionell dokumentation av exempelvis en arkeologisk undersökning med 3D-modeller? Eller ska man enbart se modellerna som ett komplement till vår vanliga dokumentation i form av beskrivningar, fotografier, ritningar och inmätningar? På vilket sätt skulle 3D-modeller kunna användas inom museets publika verksamhet? Detta är frågor vi ställt oss inom projektet. Projektet drivs av undertecknad och bebyggelseantikvarie Marcus Bengtsson.

För min del tog allt sin början under våren 2018 när museets fotograf Daryoush Tahmasebi och jag fick möjligheten att åka ner till en workshop om fotogrammetri och 3D-modellering på Glimmingehus i Skåne. Riksantikvarieämbetet höll i workshopen och under två dagar blev vi undervisade i hur man gjorde 3D-modeller av föremål, interiörer och exteriörer.  Vi fick fotografera föremål och interiörer av de vackra rummen i Glimmingehus samt provflyga med drönare på borggården. Vi fick också en introduktion till olika 3D-program.

Glimmingehus i Skåne, april 2018. Foto: Jannica Grimbe © Norrbottens museum

Utrustning

Väl tillbaka till Luleå började vi titta på vad som krävdes för att skapa modeller. Det var nu vi skulle omsätta allt vi lärt oss nere i Skåne i praktiken. Vi behövde kameror som kunde ställas in utifrån bländarvärde och exponeringsvärde. Kameror som dessutom kunde kopplas upp mot wifi och styras via appar på plattor eller telefoner.

Vi använder bland annat Fujis digitalkamera X-T20, för fotogrammetriserier. Denna kamera tar både bra bilder, är relativt lätt och har wifi-uppkoppling. Foto: Jannica Grimbe © Norrbottens museum.

Vi behövde fotostänger med lång räckvidd.

 Ett långt och behändigt fotostativ underlättar 3D-fotandet. Detta stativet når drygt 5 m över marken. Foto: Jannica Grimbe © Norrbottens museum

Vi behövde avancerade datorer, s.k. teknikerdatorer med grafikkort som påminde om speldatorers grafikkort för att kunna använda oss av marknadens 3D-program. Dessutom behövdes tid och tålamod då 3D-programmet vi valde att använda inte hade några manualer utan endast körde undervisning via YouTube-kanaler. En bonus för vårt 3D-arbete är också att vi haft möjligheten att få köpa in och använda en drönare. På så sätt kommer landskapsmodeller bli enklare att konstruera eftersom man kan komma mycket högre upp än med fotostänger.

Tillvägagångssätt

Själva fotograferingen av undersökningsytan/föremålet är egentligen en kreativ fotografs mardröm. Man måste ha ett långt skärpedjup (liten bländare/högt f-tal) så att så mycket som möjligt i bilden är skarpt. Man måste fotografera en serie med bilder som har 50-60 % överlappning, det vill säga man måste jobba metodiskt och systematiskt….en viktig egenskap för en arkeolog men ack så tråkigt för den kreative. Som tröst för den kreativa fotografen kan man försöka tänka på helheten. Även om det blir enformig, detaljfokuserad fotografering för stunden så kommer modellen blir bra om man tar många, överlappande och skarpa bilder.

Efter att fotograferingen är klar ska bilderna sorteras och redigeras i Photoshop. Oskarpa bilder och dubbletter sorteras bort medan återstående bilder finjusteras avseende bland annat vitbalans, ljusstyrka, skärpa och kontrast. Bilderna laddas sedan upp i ett 3D-program.

3D-program

Vi har valt att arbeta i ett program som heter Reality Capture. 3D-programmen kräver i regel datorer med stor kapacitet (stort minne och avancerat grafikkort likt speldatorers). När bilderna laddats upp i 3D-programmet letar programmet efter lika pixlar mellan de olika bilderna. På så sätt sorterar programmet in bilderna på rätt plats i modellen. Därför är det viktigt att bilderna har 50-60 % överlappning.

Sketchfab.com

är en plattform för 3D-modeller där man kan publicera, dela, ladda ner och köpa 3D-modeller online. Norrbottens museum har publicerat både arkeologiska undersökningsytor, föremål och lämningar på sketchfab.com. I ett blogginlägg från juni 2019 skrev jag om användningen av 3D-tekniken inom kulturmiljövården generellt. Detta blogginlägget kan du läsa här: https://kulturmiljonorrbotten.com/?s=3d&submit=S%C3%B6k

Resultat 

I ovan nämnda blogginlägg skrev jag att vi skulle publicera modeller på sketchfab.com. Nu har vi hunnit med att publicera modeller av såväl en arkeologisk undersökningsyta (av begravningsplats L1991:490 i Silbojokk),

Modell av undersökningsytan i Silbojokk. Bilden hämtad från Sketchfab.com

arkeologiska föremål som en oval spännbuckla i förgylld brons från Korsträsk i Arjeplogs kommun,

Modell av spännbuckla från Korsträsk. Bilden är hämtad från Sketchfab.com

ett mer än 2000 år gammalt tuggummi från Kalix kommun,

Modell av ett drygt 2000 år gammalt tuggummi. Bilden är hämtad från Sketchfab.com

smidesslagg från Sangis ,Kalix kommun

Modell av smidesslagg från Sangis. Bilden är hämtad från Sketchfab.com

och järnframställningsugnen från det arkeologiska försöket i Vivungi (Kiruna kommun)

Modell av nytillverkad blästerugn i Vivungi. Bilden är hämtad från Sketchfab.com

samt arkeologiska fornlämningar som stensättningar från Ligga; L1994:1195 ,Jokkmokks kommun

Modell av stensättning med ID L1994:1195 i Ligga. Bilden är hämtad från Sketchfab.com

och från Jävre; L1994:5245 ,Piteå kommun

Modell av stensättning med ID L1994:5245, i Jävre. Bilden är hämtad från Sketchfab.com

samt en härd vid Björkliden; L1993:6459 ,Piteå kommun.

För att se modellerna kan du klicka här: https://sketchfab.com/Norrbottensmuseum

Vad sker framöver?

Under pilotprojektet har vi använt 3D-tekniken som ett komplement till traditionella dokumentationstekniker inom våra uppdrag. I en skadedokumentation av graven i Ligga gjordes en 3D-modell av graven varvid referenspunkter utspridda över gravens yta mättes in för att modellen skulle kunna georefereras. En modell av stensättningen och dess omgivning är också användbar vid planering av eventuellt erosionsskydd, se blogginlägg: https://kulturmiljonorrbotten.com/2020/08/28/rodockragravar-i-norrbotten/

Vår förhoppning med pilotprojektet är att kunna integrera 3D-tekniken mer i vårt dagliga arbete samt använda den publikt. Först måste vi utvärdera vad tekniken ger oss i förhållande till nedlagd arbetstid och inköpt utrustning. I nuläget finns inga krav från vare sig länsstyrelsen i Norrbotten eller RAÄ om dokumentation av förundersökningar/undersökningar eller föremål påträffade i samband med undersökningar i 3D-teknik. Om tekniken inte rent ekonomiskt kan försvaras inom uppdragsarkeologin kommer den i alla fall vara en tillgång inför föreläsningar/föredrag och inom utställningar där såväl digitala som fysiska modeller kan skapas och användas inom förmedlingen.

Alla våra erfarenheter med arbetet med 3D-tekniken kommer Marcus och jag att samla i en rapport som ska färdigställas under våren 2021. I denna kommer vi också att utvärdera 3D-programen vi jobbat i, användbarheten av tekniken och inom vilka områden vi kan komma att implementera tekniken på museet framöver. Framöver kommer min kollega Marcus Bengtsson berätta mer om sitt arbete inom pilotprojektet

Följ oss på sketchfab.com/Norrbottensmuseum

Vid tangentbordet denna fredag… Jannica Grimbe, arkeolog