Lundforsboplatsen, en sänksten och uppordnande av tidigare arkeologers kvarlämnade arbetsuppgifter

Arkeologerna på Skellefteå museum fick möjlighet att gå igenom fyndmaterial från Lundfors i museets samling, med anledning av en vattenskada. Lundforsboplatsen är en stenåldersboplats ca 12 km sydväst om Skellefteå som undersöktes för 50 år sedan. Det förekommer att fyndmaterial från äldre undersökningar inte har sorterats upp ordentligt sedan den tiden när rapporterna skrevs. I detta fall levererades till och med en doktorsavhandling som byggde på det som hittades i Lundfors, men materialet blev aldrig riktigt uppordnat och har legat mer eller mindre orört sedan dess, i fyndpåsar och diverse fyndaskar i konstiga format.

Sänksten från Lundfors i Skellefteå museums samling med inventarienummer SM 8657.

År 1968 påbörjades arkeologiska undersökningar i Lundfors ca 12 km sydväst om Skellefteå, mellan byarna Gummark och Djupgroven. Undersökningen var en forskningsgrävning i ett större projekt som hette Nordarkeologi. Fornlämningen som undersöktes (Raä Skellefteå stad 153:1 eller med den nya nummerserien i fornlämningsregistret: L1938:2985 ) var en av flera i Lundfors som redan då varit kända sedan länge för Skellefteå museum. Gustav Hallström och Ernst Westerlund undersökte platsen redan 1922 och 1924, och att det fanns saker att hitta i marken hade varit känt ännu längre av lokalbefolkningen som brukat åkrarna på platsen. Hundratals nätsänken påträffades vid plöjning och många skänktes bort. Några tiotal finns idag i Skellefteå museums samlingar. 

På kartan är stenåldersboplatsen som undersöktes 1968-1970 i Lundfors markerad med en turkosfärgad punkt.

Sänkstenen
Ett föremål som har påträffats i samband med dessa undersökningar var en sänksten som fått inventarienumret SM 8657. Den är i nuläget ett av få föremål från Lundfors som är lätt sökbart i Skellefteå museums samlingar. Om sänkstenen SM 8657 står det i Skellefteå museums digitala samling på internet:

Fyndplats: ”Norr om diket i dalens mitt på Bjurs skifte 5:15 IV. Mellan diket och landsvägen. Kom till museet i samband med utgrävningar i Lundfors, Gummark sommaren 1968.”

Sänkstenen påträffades alltså troligtvis lokalbefolkningen på en av åkrarna söder om den nämnda boplatsen och lämnades då över till arkeologerna med lägesangivelsen. Idag hade vi helst velat mäta in det exakta läget för fyndet med mätutrustning. Men att döma av beskrivningen har sänkstenen hittats någonstans i närheten av fyndplatsen för ett bryne av röd sandsten (SM 6703) (Raä Skellefteå stad 254:1, eller L1938:2753). Sänkstenens form är enkel. Det är bara en vanlig sten som någon knackat ut två skåror eller urtag i sidorna på. Skårorna är till för att bättre kunna knyta fast ett rep för att fästa sänkstenen mot ett fisknät eller sälnät.

På kartan ovan är den ungefärliga fyndplatsen för SM8657 utmärkt med en turkos punkt, det är också den ungefärliga fyndplatsen för ett bryne av röd sandsten. (Den som har skarpa ögon märker att fastighetsbeteckningarna på dagens karta inte är desamma som de var 1968, men det är rätt fastighet).

Undersökningarna vid Lundfors  – boplatser med fokus på säljakt
Åren 1968-1975 undersöktes flera av boplatserna vid Lundfors (Raä 153:1, Raä 251:1 och Raä 164:1), de första två åren under ledning av arkeologen Ann-Margret Willebrand, de senare åren av arkeologen Noel Broadbent.

Dateringarna som gjordes i samband med undersökningarna visade att boplatserna var ungefär 6000 år gamla. Förutom ett mycket rikligt stenmaterial (kvarts, skiffer, röktopas och bergart), påträffade över 11 000 bitar av brända ben. Av de ben som gick att artbestämma kom 98 % från vikaresäl. Övriga djur som fanns representerade var älg, bäver, mård, hare, gädda, abborre och braxen. Dessutom fanns ben som kan härröra från ren. Men den massiva merparten kom alltså från vikaresäl.

Boplatserna vid havsviken vid Lundfors. Karta ur Skellefteåbygdens historia del 3. Grått är vatten, vitt är land. (Broadbent 1982).

I säljakten har nätet varit avgörande för de som bodde vid Lundfors för 6000 år sedan. Sälen gick in i vikar och upp efter älvarna för att jaga lax på hösten. Skellefteälven och havsviken i Lundfors var idealisk för människorna att jaga både lax och säl i samma nät (att sälbenen är så dominerande i benmaterialet kan bero på att fiskbenen inte bevarats lika bra som de kraftigare sälbenen).

Sänkstenarna har påträffats på botten av havsviken (dagens åkermark). De har fungerat som tyngder för att hålla nät sträckta ned mot djupet, men under användningen har vissa av dem lossnat och fallit till botten. Flötena i nätens överända har inte hittats men har förmodligen varit gjorda av trä eller bark. Det finns också uppgifter om att ett grovmaskigt nät av bast har påträffats på 1930-talet på Skråmträskängarna väster om Lundfors, men det nätet finns tyvärr inte bevarat. 

Sänkstenen SM 8657 är bara en av många som påträffats på åkrarna nedanför boplatserna. För 6000 år sedan var åkrarna täckta av en havsvik och Raä 153:1 och de övriga boplatserna låg vid havsvikens norra strand. Av spridningen av påträffade nätstenar går det att gissa hur näten varit lagda över viken (se nedanstående karta).

Påträffade sänkstenar på botten av havsviken vid Lundfors och tänkbara nätsträckningar. Även platsen för det nätfynd som påträffades på 1930-talet på Skråmträskängarna har markerats. Karta ur Skellefteåbygdens historia del 3. (Broadbent 1982).

Arbetet med materialet idag
Arkeologerna som jobbar på Skellefteå museum konstaterade efter upptäckten av vattenskadan i magasinet i höstas att delar av Lundforsmaterialet har påverkats och att där finns skador även efter att det har torkat. En del fyndaskar har skadats allvarligt och etiketter som anger var fynden påträffats har blivit svåra att läsa och vi måste ta itu med detta medan det ännu är möjligt att tyda vad som är skrivet. En del fynd har tydliga koordinater, andra inte. Vi som jobbar på museet idag har fortfarande kunskap som vi fått av våra föregångare på museet, dels om metodiken om hur undersökningar genomfördes på den här tiden, dels om var arkivmaterial med originalanteckningarna finns. Det är inte säkert att nästa generation arkeologer har möjligheter att lista ut vad koordinaterna och anteckningarna berättar.

Vi ska nu sätta fynden i moderna fyndasar, och askarna i moderna fyndbackar, som placeras i fyndhyllor anpassade till arkeologiskt fyndmaterial. Bytet av fyndaskar och renskrivning av fyndetiketter går relativt snabbt. Det som kommer att ta tid är att katalogisera fynden (tusentals avslag, stenföremål och brända ben) och sedan föra in dem i vår databas på internet så att det blir sökbart för alla. Vår förhoppning är att framtida forskare då lättare ska kunna få en överblick över fyndmaterialet från Lundfors. Vi hoppas också att vi själva lättare ska kunna plocka fram enskilda fynd när det behövs. Arbetet kommer dock att ta tid, bland annat för att en stor magasinsflytt ska genomföras de närmaste åren. Arbeten vi utför med arkeologisamlingen är också begränsat till vintertid när vi inte är ute i fält, eller avrapporterar sommarens fältarbeten.

Allt möjligt har använts till att förvara fynden i. Den här gamla EPA-kassen är i sig ett tidsdokument. I en sådan kasse kan vi hitta fyndaskar som ser ut så här…  (se nedan).
”Ensamma ladan vid s-ö-”…? En uppgift om fyndplats i Lundfors som inte är helt självklar drygt 50 år senare.
Denna lägesangivelse är en smula bättre, om det inte vore för det, att fastighetsbeteckningarna delvis har ändrats efter 50 år. ”Gummark 3:8 VII, 3:7 V.. Omedelbart S  om landsvägen omedelbart V och NV om ladan på 3:7 V”. Som tur är finns fastighetskartor kvar från tidigt 1970-tal att jämföra med.


Vid tangentbordet denna gång:
/Olof Östlund, arkeolog vid Skellefteå museum

Referenslista

Otryckta källor

Fornsök

Lundfors boplats Raä Skellefteå stad 153:1 Fornsök (raa.se)

Lundfors. Fyndplats bryne av röd sandsten Raä Skellefteå stad 254:1 Fornsök (raa.se)

0150-0254-01-D.jpg (2832×2320) (raa.se)

Skellefteå museums samling

Sänksten SM 8657. Källhänvisning “Sänksten,” Samlingar Skellefteå museum, hämtad 30 mars 2023, https://samlingar.skellefteamuseum.se/items/show/1187.

Litteratur:

Broadbent, Noel (1979). Coastal resources and settlement stability: a critical study of a Mesolithic site complex in northern Sweden. Diss. Uppsala : Univ.

Broadbent, Noel (1982). Den förhistoriska utvecklingen under 7000 år. Skelleftebygdens historia. Del 3.  Skellefteå: Skellefteå kommun.

Nordarkeologi del 2 – Fyndregistrering

Ett återkommande tema här i bloggen är att prata om inventeringen Nordarkeologi och i detta blogginlägg tänkte jag ge en liten uppdatering på hur arbetet går med katalogiseringen av de fynd som samlades in under inventeringen.
Det har skrivits en Del 1 redan, Nordarkeologi del 1 – Stenartefakter, skriven av arkeolog Emma Boman, 2019 och jag rekommenderar att ni läser den i samband med denna.

Då mycket har skrivits som detta så kommer jag inte gå in så mycket på historiken, och istället länka tidigare blogginlägg i slutet. Men för nya läsare är den korta versionen att Nordarkeologi var ett inventeringsprojekt som skedde mellan 1969 och 1983, där platsledare Herbert Wigenstam tillsammans med sitt sällskap vandrade efter sjösystem som hade påverkats av vattenkraftsutbyggnaden. Vid inventeringen registrerades cirka 3000 lokaler med både fornlämningar och kulturlämningar. Inventeringen skedde främst i Arvidsjaur och Arjeplog, men även i andra kommuner.

Utöver registreringen av lokaler samlade Wigenstam och hans sällskap även in fyndmaterial som låg synligt vid boplatser, härdar, husgrunder och andra typer av lämningar. Många fynd låg synliga, främst vid boplatser, då vattenkraftsregleringen resulterade att boplatser och dess fynd eroderade fram invid strandkanterna. Många av dessa återbesöktes ett flertal gånger mellan åren 1969 och 1983 för att samla in nya föremål som eroderat fram. Detta har resulterat i en stor mängd föremål i våra arkeologiska samlingar.

I dagsläget är stora mängder av fynden från Nordarkeologi fortfarande paketerat i banankartonger i museets arkeologiska samlingar.

Nordarkeologi-materialets nuvarande placering i museets arkeologiska magasin.
Foto: Lars Backman © Norrbottens museum

Det som jag och mina kollegor gjort sedan vi började städa upp i detta material 2018, är att packa upp föremålen ur banankartongerna, registrera fynden digitalt, mäta och väga fynden och se så att inget saknas efter många år av användande. Därefter paketera på korrekt sätt i fyndlådor och förvaras i backar som syns till vänster i bild, detta för att underlätta användandet av detta fantastiska material.

Vad rör det sig då om för föremål?

Då inventeringsprojektet Nordarkeologi berörde en sådan stor variation av lämningar, allt från boplatser, enstaka härdar, husgrunder, fångstgropar och tjärdalar med flera, så blev det även en stor variation på fynden. Majoriteten av föremålen är avslag och föremål i sten. Föremålen i sten kan komma som skrapor, spetsar av olika slag samt yxor/mejslar. På bilderna nedan går det att se två av mina favoriter, till vänster en spets i kvartsit som gått sönder under tillverkning och till höger en yxa av en grönrandig stenart.

Men sten är inte allt som plockades in under dessa inventeringar. Ben från olika djur, keramik och järnföremål som mynt, glasögon, knivar, spikar och slagg (järnklumpar) dyker också upp bland fynden. Nedan finns ett av de järnföremål som samlats in under inventeringen, en kniv i järn från NA 555.

NA 555, Kniv i järn från Nordarkeologi-materialet. Foto: Sebastian Lundkvist
© Norrbottens museum.

Något av det roligaste med att arbeta med dessa fynd är berättelserna vid upphittandet och bedömningarna som gjordes av Wigenstam med sällskap. Berättelsen om kniven ovan är att tre bröder hade i uppgift av sin far att riva torv till en tjärdal i området år 1913-14. Vid upprivandet av torven hittade pojkarna en stensatt härd under torven och bredvid låg kniven. Familjen berättade att kniven hade ett skaft av horn vid upphittandet men som tyvärr förvunnit med tiden. Kniven är fint ornerat på båda sidor med tydligaste orneringar på sidan som syns i bild. I spetsen föreställer orneringen en person, antingen kung eller soldat hållande en stav/spira, klädd i en knälång mantel med ett svärd vid sin sida. Övriga orneringar är spiraler, krumelurer och svårläsliga textrader. Närmast skaftet en sköld med ett svärd och pil inslaget. Efter en resa till Vasavarvet i Stockholm fick kniven preliminärbedömningen som matkniv av Holländsk eller Belgiskt ursprung, möjligt 1600-tal.

Fragment av kritpipor är också ett återkommande fynd. Kritpipan var en förbrukningsvara för dåtidens rökare och användes inte många gånger. När en kritpipa gick sönder, kastades den och en ny införskaffades. Dessa är återkommande på arkeologiska undersökningar av lämningar daterade mellan 1600-1800-talet. Namnet kommer från den kritvita lera som användes vid tillverkning. Nedan finns två varianter på kritpipor av olika kvalité. Till vänster finns ”huvudet” på en enklare variant av kritpipa och till höger finns en helt klart mer exklusiv pipa formad som ett hästhuvud med tillhörande mundering. Då kan en börja fundera på vilken position personerna i samhället som hade ekonomin att spendera på denna väldigt fina förbrukningsvara likt pipan till höger.

NA 697, Kritpipa (till vänster), NA 573, Kritpipa (till höger) från Nordarkeologi-materialet.
Foto: Sebastian Lundkvist © Norrbottens museum.

Uppdatering från Del 1

Vid skrivandets stund 17 maj 2019 skriver Emma Boman att ett antal av 16 091 föremål registrerats in i databasen, allt ifrån en skrapa till över 800 avslag.  Än så länge finns det
14 457 avslag, 631 skrapor och skrapämnen och 79 spetsar i olika format registrerade.

Vid skrivandets stund 5 maj 2022 har 51 889 enskilda objekt registrerats in i databasen och igen kan det vara allt från en ensam skrapa till 800 avslag. Än så länge finns det ca, 22 378 avslag, 1 614 skrapor av olika typer och skrapämnen samt 339 spetsar i olika format. Men då vi i denna text nämnt järnföremål och kritpipor kan jag meddela att 93 föremål av järn registrerats och 20 fragment av kritpipor.

I dagsläget har fynd från 1034 Nordarkeologiska lokaler registrerats av de cirka 3000 lokaler som besöktes under inventeringen. Arbetet med det Nordarkeologiska fynden kommer att fortsätta och fler blogginlägg kommer skrivas. Så håll utskick efter en Del 3, som kanske går mer djupgående in på keramiken-, järnet-, eller benmaterialet från inventeringen.

Vid tangentbordet:
Sebastian Lundkvist
Arkeolog

Tidigare inlägg:

Nordarkeologi återbesöks

Nordarkeologi

Nordarkeologi del 1 – Stenartefakter

Lite om den arkeologiska samlingen

Granskning av Nordarkeologi

Referenser:

Jonsson, M. 2012 Kritpipa – Norrbottens museum, Hämtad 2022-05-03.

Christiansson, H. 1980. Det arkeologiska forskningsläget i området mellan Piteälvens och Vindelälvens älvdalar. Fornvännen 75. Stockholm

Christiansson, H & Wigenstam, H. 1980. Nordarkeologiprojektets Arvidsjaurinventering. (The Nordarkeologi research project Arvidsjaur survey). Fornvännen 75. Stockholm