Nordarkeologi

I museets arkeologiska samling finns en försvarlig mängd banankartonger. De flesta av dom innehåller fynd från det sk Nordarkeologi-projektet (Na).

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Nordarkeologi-materialets nuvarande placering i museets arkeologiska magasin. Foto: Lars Backman © Norrbottens museum.

Sommaren 1969 startades ett inventeringsprojekt med huvudfokus på Skellefteälven. Resultatet blev över förväntan och året efter permanentades projektet och det höll på fram till 1983. Nordarkeologi registrerade under projekttiden runt 3 000 lokaler med forn- och kulturlämningar. Allt mellan stenåldersboplatser, härdar, flottningslämningar och rengärden registrerades, främst i Arvidsjaur och Arjeplog, men även i andra kommuner. Inventerarna höll sig i huvudsak längs med sjösystemen och påträffade där en hel del frameroderade fynd. Dessa samlades in då man tänkte att de  annars skulle gå förlorade. Man återbesökte också lämningarna flera gånger och samlade vid varje tillfälle in nya fynd. Materialet är alltså mycket omfattande och innehåller allt mellan verktyg i sten till glasögon.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Skrapor från Nordarkeologi-materialet. Foto: Lars Backman © Norrbottens museum.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Sax och knivar från Nordarkeologi-materialet. Foto: Lars Backman © Norrbottens museum.

Flera forskare och arkeologer har under årens lopp tagit sig an Nordarkeologi-materalet för olika studier, se länkarna nedan. Senare undersökningar på Na-lokaler som Sandudden i Arvidsjaur har varit pionjärarbeten i Nordskandinavisk arkeologi. Men trots detta har materialet legat i sina banankartonger. Fram tills nu.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Emma Boman i registreringstagen. Foto: Lars Backman © Norrbottens museum.

Sedan oktober sitter arkeologen och osteologen Emma Boman och katalogiserar Nordarkeologi-materialet. I en databas läggs uppgifter om varje fyndpost in för att så småningom kunna publiceras online. Alla fynd läggs upp i askar för att bli överskådligt och åtkomligt för så väl forskning och intresserad allmänhet.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Materialet uppordnat i fyndaskar och förvarade i fyndback. Foto: Lars Backman © Norrbottens museum.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Se så fint det blir! En del av Nordarkeologi-materialet uppordnat i fyndbackar och betydligt mer tillgängliga än i påsar i banankartonger! Foto: Lars Backman © Norrbottens museum.

Vid tangentbordet:
Lars Backman

Läs mer:
Nordarkeologiprojektets Arvidsjaursinventering

Det arkeologiska forskningsläget i området mellan Piteälvens och Vindelälvens älvdalar

 

Hur gör man enklast små hål i över 700 plastpåsar?

Tänk att det har redan har gått en månad av 2016. Tiden går verkligen fort – och de flesta av oss arkeologer har fullt upp med rapportskrivning även en bit in på detta nya år. En vanlig fråga som vi brukar få är ”Men vad gör ni på vintern då?”. Så här dags på året så är det framförallt rapportskrivning som gäller, på sådant som inte hunnits med under föregående år. Under 2015 hade Norrbottens museum en hel del arkeologiska undersökningar (utgrävningar) och då blir det en hel del att ta hand om när man kommer in på kontoret igen och har tid avsatt för rapportarbetet.

Fyndregistrering och att göra små hål i över 700 påsar
Under 2015 undersökte Norrbottens museum delar av två boplatser i närheten av Sikfors, längs med väg 555, med anledning av Trafikverkets planer på att förbättra vägsträckningen mellan Sikfors och Älvsbyn. Vid undersökningarna hittades en hel del fynd, framförallt av brända ben, men även lite rester efter redskapstillverkning i kvarts, kvartsit och flinta, en del av ett nordbottniskt redskap, en del av ett sänke och lite rödockra. Nu under januari så har undertecknad arbetat med fyndregistrering av alla de fynd som påträffades vid undersökningen. Det blev över 700 fynd där majoriteten utgörs av brända ben från de matrester som har hittats vid utgrävningarna. Nu är det så att arkeologiskt benmaterial ska förvaras i plastpåsar av tjockare modell, då de fyndpåsar som vi använder i fält består av en sorts plast som vittrar sönder relativt snabbt. Dessutom behöver man göra en massa små hål i dessa påsar, så att benmaterialet kan andas.

DSCN0203[1]

Brända ben i den typ av fyndpåsar som används i fält – skrivfälten behövs för att skriva ner de fynduppgifter som behövs, exempelvis fornlämning, typ av arkeologiskt arbete, vart någonstans och fyndets id. Till höger syns en fyndpåse av tjockare typ, med hål så att benen kan andas.

Så i samband med fyndregistreringen – då fynden registreras i ett program som heter Intrasis och som är speciellt framtaget för arkeologiska undersökningar – har fyndetiketter fyllts i med de uppgifter som behövs för att man ska kunna identifiera fynden och små hål har tagits upp i påsarna. Efter diverse olika försök konstaterades att enklaste sättet att ta upp dessa hål var med hjälp av ett/en don/pryl. Genom att lägga en bunt fyndpåsar på en tjock frigolitbit var det relativt enkelt att ”hacka” upp hål med hjälp av donet/prylen.

DSCN0206[1]

Håltagning i fyndpåsar pågår!

Fyndetiketter har sedan häftats fast i de tjockare plastpåsarna och de brända benen har lyfts över till dessa påsar. Relativt tidsödande…

DSCN0205[1]

Fyndetiketten häftas fast på insidan av fyndpåsen, som sedan rullas ihop upptill och häftas igen.

DSCN0207[1]

Fyndpåse klar!

DSCN0208[1]

Fyndpåsarna förvaras därefter i fyndback och kommer att förvaras bland de arkeologiska samlingarna i Norrbottens museums föremålssamlingar.

Bilder till Norrbottens museums bildarkiv
Samtidigt som undertecknad har sysselsatt sig med fyndregistrering har min kollega Carina Bennerhag arbetat med de bilder som tagits under den arkeologiska undersökningen. Då en arkeologisk undersökning innebär ett borttagande av en fornlämning så är fotograferingen en del i dokumentationen som ska bevaras för eftervärlden. Fotografierna får filinformation som bland annat berättar vad bilden föreställer, vilka som eventuellt är med på bild och vart bilden är tagen. Bilderna med tillhörande fotolista levereras sedan till Norrbottens museums bildarkiv. På så vis kan man få fram viktig information om vad bilden föreställer även i framtiden. Så småningom kommer bilderna att bli sökbara på internet genom Carlotta, en databas för Norrbottens museums föremål och bildarkiv och som finns att hitta på: http://nbmcarlotta.nll.se/web

Digitalisering av ritningar
Vid arkeologiska undersökningar dokumenteras anläggningar och kulturlager genom ritningar, vilket kan göras både i plan och i profil. Vid undersökningarna längs med väg 555 hittades bland annat några härdar och två gropanläggningar som har dokumenterats i profil. Då det är flera olika personer som har ritat dessa profilritningar är det inte alltid teckenförklaringen är likartad. Som ett led i rapportarbetet för undersökningarna längs väg 555 har profilritningarna renritas digitalt i ArcGIS, ett program som vi bland annat använder för att framställa de kartor som är med som bilagor i våra arkeologiska rapporter.

DSCN0210[1]

Profilritning av en av de härdar som undersöktes av Norrbottens museum längs med väg 555 sommaren 2015.

Bilaga 8

Renritning av samma anläggning som på bilden ovan, klar att infogas i rapporten över den arkeologiska undersökningen längs väg 555.

Skolprogram
Rapporten börjar äntligen vara någorlunda klar. Samtliga analysresultat har nu kommit och kommer att införlivas i rapportens resultatdel. I projektet ingick även en kommunikativ del, där vi kommer att åka ut till skolan i Sikfors med ett skolprogram riktat till skolans alla elever, från förskola upp till årskurs 6. Barnen kommer att få en gemensam introduktion om stenålder i Norrbotten där resultaten från undersökningarna i närheten av Sikfors kommer att ingå. Sedan kommer barnen själva att få prova på att vara arkeologer, vilket brukar vara uppskattat när vi åker ut till skolorna med skolprogrammet ”Arkeolog för en dag”. Vi har då med oss sandsäckar där vi gömmer fynd som barnen sedan får gräva fram med hjälp av pensel, skärslev och sil. Därefter så får barnen försöka gissa vad det är för fynd som de har hittat och vad de kan ha använts till. Vi hoppas att barnen i Sikfors kommer att tycka om vårt skolprogram – och vem vet, kanske vi kan inspirera till nya blivande arkeologer?!

 

Vid tangentbordet: Frida Palmbo