2019 års tipsgranskning

Som vi tidigare har berättat här på Kulturmiljöbloggen får Norrbottens museum årligen in tips om fornlämningar och kulturhistoriska lämningar runt om i Norrbotten. De senaste åren har vi arbetat systematiskt med tipsgranskningen, där planen är att alla tips som inkommer under ett år ska granskas året därpå. Målet var därför att i år granska de tips som kom in under 2018 och även under början av 2019. Vi har dessutom en hel del äldre tips, som av olika anledningar inte har blivit granskade genom åren. Min gissning är att de här gamla tipsen har blivit liggande på grund av personalbrist. Både de äldre tipsen och de nya tipsen finns digitaliserade i vårt karthanteringssystem, vilket gör att vi lättare kan planera tipsgranskningen och granska tips som ligger i närheten av varandra (relativt i närheten, med tanke på att Norrbotten är ett stort län).

När jag i våras planerade årets tipsgranskningsturné runt om i länet så utgick jag ifrån de nyinkomna tipsen och fyllde på med de gamla tipsen, för att vi skulle kunna få ut hela fältveckor med tipsgranskning. Vi har dessutom haft, och har, extra anställda arkeologer i år, vilket gör att vi har kunnat granska tips på flera platser runt om i Norrbotten samtidigt. Inte illa!

Vi brukar årligen få in omkring 10-20 tips. Då kan ett tips bestå av allt från 1-50 lämningar, beroende på hur aktiv tipsare det rör sig om! Vi har en del återkommande tipsare, som ofta är ute i skog och mark och letar reda på ej kända lämningar. Tipsen förbereds för granskning under vinterhalvåret, då vi tyvärr sällan har tid att kolla upp tipsen direkt vi får in dem. I regel kommer ju tipsen in till oss under barmarksperioden (och då är vi själva ute i skogen på annat håll), för det är oftast då folk är ute i skogarna och hittar eventuella forn- och kulturlämningar, vilket är fantastiskt! Vi arkeologer på Norrbottens museum har tyvärr inte möjlighet att leta fornlämningar runt om hela Norrbotten, så allmänhetens bidrag ger värdefull kunskap om vår gemensamma förhistoria och historia i vårt län!

I alla fall så förbereds tipsgranskningen under vintern, då det krävs en del efterforskningar innan vi åker ut i fält för att granska den eventuella lämningen på plats. Dels börjar vi med att ta reda på om tipset redan finns registrerat någonstans genom att titta i Kulturmiljöregistret och bland våra egna kartor och arkiv. Om det visar sig röra sig om en okänd lämning så kommer denna att granskas i fält. När vi genomför själva tipsgranskningen så brukar ungefär hälften av tipsen vara antingen en fornlämning eller kulturlämning, medan resterande del av tipsen brukar utgöras av olika naturliga formationer.

I år har vi granskat tips kring Storön, Sangis, Säivisnäs, Tansjärv, Miekojärvi, Lilla Edet, Lansjärv, Floxen, Älvsbyn, Masugnsbyn, Vettasjärvi, Anttis, Juhonpieti, Kilkok, Murjek, Vajkijaur, Allavaara, Siekavaara, Gällivare, Poitajavaara, Muonionalusta, Karesuando, Mauno, Idivuoma och Saivomuotka. Än en gång kan vi konstatera att vi får resa en hel del runt om i länet under varje fältsäsong! Nu har vi arkeologer återigen kommit in på kontoret. Nu är det full fart med avrapportering av årets fältarbeten, vilket för min del kommer pågå in i januari. Därefter kommer jag att ta hand om efterarbetet när det gäller tipsgranskningen. Alla nypåträffade lämningar ska registreras in i Kulturmiljöregistret, alla tipsare ska kontaktas och informera som hur tipsgranskningen har gått och slutligen så hamnar ärendet i Norrbottens museums arkiv. Tack till er alla som bidrar till att vi får en utökad bild av Norrbottens förhistoria!

Nedan följer en bildkavalkad på några av de lämningar som vi har registrerat under årets tipsgranskning:

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Gränsmärke i form av ett femstenarör på Pestberget i Älvsbyn. Arkeologerna Ida Lundberg, Daniel Eriksson och Hanna Larsson i bakgrunden. Foto: Mica Vesterlund © Norrbottens museum.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Hägnad/stensträng i Storön utanför Kalix. Foto: Mica Vesterlund © Norrbottens museum.

Härd

Härd registrerad kring Glommersträsk. Sonden står vi den bortre kortsidan. Foto: Hanna Larsson © Norrbottens museum.

Tjärdal

Tjärdal registrerad kring Glommersträsk. Foto: Hanna Larsson © Norrbottens museum.

Rävtana

Rävtana, registrerad i Västerbotten strax intill länsgränsen i närheten av Glommersträsk. Foto: Daniel Eriksson © Norrbottens museum.

Gruvhål, Masugnsbyn

Gruvhål registrerad i närheten av Masugnsbyn. Arkeolog Daniel Eriksson i bild. Foto: Ida Lundberg © Norrbottens museum.

Kolbotten

Arkeolog Ida Lundberg sitter ovanpå en kolbotten i trakterna kring Masugnsbyn. Foto: Daniel Eriksson © Norrbottens museum.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Stenugn (s.k. ryssugn) inom ett område med skogsbrukslämningar i närheten av Murjek. Foto: Mica Vesterlund © Norrbottens museum.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Barktäkt vid Allavaara NV om Gällivare. Foto: Mica Vesterlund © Norrbottens museum.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Kolbotten vid Siekavaara, SÖ om Nattavaara by. Foto: Mica Vesterlund © Norrbottens museum.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Husgrund vid Romsijärvi, Gällivare. Foto: Mica Vesterlund © Norrbottens museum.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Rökkåta vid Poitajavaara N om Anttis. Foto: Mica Vesterlund © Norrbottens museum.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Arkeolog Hanna Larsson i fångstgrop i närheten av Mauno. Foto: Lars Backman © Norrbottens museum.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Boplats på mindre strand vid sjön Övre Lansjärv. Foto: Mica Vesterlund © Norrbottens museum.

Vid tangentbordet:
Frida Palmbo
Arkeolog

Skogsstyrelsen och kulturlämningarna i skogen

Utbildning är den viktigaste faktorn för att förhindra skador på kulturlämningar i skogen. Varje år utbildar Skogsstyrelsen drygt tusen skogsvårdare, maskinförare, planerare och virkesköpare i kulturmiljövård.

Så länge som skogsfolk arbetat i skogarna med skogsarbete, rådgivning till skogsägare, inventeringar, stämplingar, haft arbetslag mm. har vi lagt märke till och försökt värna kulturlämningarna. Och ju mer skogsmarken kryper in över gamla fäbodar, byar och kolningsplatser desto fler kulturlämningar hamnar i skogen. Stor var därför sorgen på 1980- och 90-talet när vi såg hur de nya tunga maskinerna vid avverkning och markberedning körde sönder och förstörde kulturlämningar.  I de norra länen var det dessutom mycket dåligt med kunskap om var kulturlämningar fanns. Var ett område inventerat var det inte säkert att de yngre kulturlämningarna såsom tjärdalar, kolbottnar och husgrunder registrerats utan det var de äldre spåren som var intressanta för de inventerande arkeologerna.

Det gjordes också sporadiska inventeringar av skador på fornlämningar efter avverkning av Riksantikvarieämbetet och Skogsstyrelsen och resultatet var nedslående

Kulturmiljövård i skogen, att känna och bevara våra kulturminnen.
Rubriken är hämtad från en bok som gavs ut av Skogsstyrelsens förlag i samarbete med Riksantikvarieämbetet i början av 90-talet. Då drog Skogsstyrelsen igång med studiecirkeln Kulturmiljövård i skogen i samarbete med Riksantikvarieämbetet, studieförbund, skogsnäringen med flera. Studiecirklarna vände sig till allmänheten, man samlades i byarna, studerade sin historia och dokumenterade de lokala kulturlämningar man kände till. Studiecirklarna samlade 40 000 deltagare mellan 1993 och 1995.

framsida SoH

Kulturmiljövård i Skogen

Ungefär samtidigt drog Skogsstyrelsen igång ett arbetsmarknadsprojekt som fick namnet Skog och Historia där arbetslösa fick utbildning i att hitta kulturlämningar i skogen, göra beskrivningar, pricka in dem på kartor och senare koordinatsätta dem med hjälp av GPS. Under en 10-årsperiod deltog ca 7 000 arbetssökande i projektet.

Jag var själv arbetsledare för Skellefteås projektdeltagare. Jag hade vid den tiden bara en skoglig utbildning och det var helt fantastiskt att få följa inventerare och arkeologer ut i skogen. Det blev verkligen en ögonöppnare för mig, alla kulturlämningar som fanns i skogen, var lämningarna låg och hur man kunde vara säker på att en grop i marken var en kulturlämning och inte vilken grop som helst. En riktig bonus för mig var också att vi måste haft en av landets bästa inventerare bland våra projektdeltagare, en före detta skogsarbetare. Roger inventerar än idag på ideell basis, 74 år gammal. Han lärde mig mycket.

Kraften och engagemanget i studiecirklar och de projektanställdas arbete tog hela myndigheten och andra inblandade med överraskning. 2008, när arbetsmarknadsprojektet avslutades, stod vi där med ett register med 200 000 nya och ej granskade forn- och kulturlämningar. Vi hade underskattat mängden oregistrerade lämningar som fanns i skogarna och även hur kompetenta personerna i arbetsmarknadsprojektet kunde bli med relativt kort introduktion. De lokala arbetsledarna som många gånger var arkeologer hann i inledningsskedet inte alls med att granska nyfynden under projektets gång. Vi lärde oss under årens lopp att säkra upp med mer antikvarisk kompetens, men det granskningsberg som skapades de första åren låg kvar.

Det beslutas 2012 att en granskning av lämningarna skulle påbörjas och idag är ca 130 000 objekt granskade. Skogsbruket efterfrågar hela tiden bättre noggrannhet och kvalité på registrerade lämningar och vi kan i alla fall bidra till det genom granskningen av Skog och Historia-objekten. Ett ständigt inflöde av nya tips pågår också, då tjänstemän på Skogsstyrelsen och anställda på skogsbolagen hittar kulturlämningar och för över sina fynd till databasen.

Hänsynsuppföljning Kulturmiljö
I samband med projekten upptäcktes även många skadade kulturlämningar och tanken på en årlig hänsynsinventering till kulturmiljöer kom upp. Arbetet med en årlig inventering av hänsyn till kulturlämningar i skogen inleddes 2008, då endast på övriga kulturhistoriska lämningar. I samarbete med Riksantikvarieämbetet gjordes inventeringen om 2012 för att omfatta även fornlämningar. Även utlottningsförfarandet sågs över för att få till en jämnare fördelning över landet, och därmed kunna ge ett säkrare resultat för hela landet. Inventeringen utförs tre år efter avverkning, på kända och registrerade kulturlämningar. Resultatet från inventeringen ska kunna användas som indikator för miljökvalitetsmålet Levande skogar. Miljömålets precisering för kulturmiljöer är att de ska vara bevarade, vilket innebär att skador på kulturlämningar måste upphöra.

P-53 20160620_131013

Larssons fäbod, markberedningsspår rakt över spismursröset. Foto: AnnKristin Unander, Skogsstyrelsen.

Förutom att hänsynsuppföljningen används för att mäta skador och användas i miljömålen, arbetar vi mycket med kommunikation och dialog i olika projekt med skogsbruket för att försöka skapa förändring. Vi kan se var i avverkningskedjan och föryngringskedjan som de största misstagen sker. I norra Norrland har vi under 6 års tid haft årliga sammankomster med skogsbruk och myndigheter för att diskutera vad som ska och kan göras för att minska skadorna. Glädjande nog, kan vi just i år notera den lägsta andelen skada och grov skada sedan inventeringen startade.

Utbildning Lappgraven i Medle

Diskussion med kursdeltagare vid grav. AnnKristin Unander, Skogsstyrelsen.

Utbildning, utbildning, utbildning är nog den enskilt största faktor där vi påverkar mest. I de skogsföretag där vi fått gå in och utbilda i alla led – från planterare, röjare, virkesköpare, planerare och sist och viktigast, där även cheferna varit med, där har vi sett en stor förändring. Attityd, intresse och lösningar från hela företagen för att klara kulturlämningarna i skogen.

AnnKristin Unander
Skogskonsulent, numera även kulturmiljöspecialist och inventeringsledare för Hänsynsuppföljning Kulturmiljö.