Att synliggöra det osynliga – hur levandegör man en fornlämning?

Hej på er! Här kommer en liten inblick i ett av projekten som är igång på Silvermuseet: Innovativt kulturarv – Marknadsplatsen.

Bakgrund
Marknadsplatsen är som namnet antyder, en historisk plats för handel, strategiskt belägen mellan kyrkan och den lilla hamnen vid Skeppsviken intill centrala Arjeplog.

Platsen har undersökts i omgångar och arkeologiska utgrävningar har gjorts där fynden av bland annat husgrunder, mynt, kritpipor, smycken, porslin och ben från djur visar och stärker de belägg som funnits – att detta har varit en aktiv plats för handel mellan 1600-talet till slutet av 1800-talet. Här möttes birkarlar, samer och senare även borgare och bönder för att göra affärer under dygnets ljusa timmar under en bestämd kyrkhelg vintertid. Det var även här människorna kunde uppdatera sig om de senaste nyheterna från fjäll till kust och vida omkring.

Ett av de smycken som hittats på platsen, ett litet silverhänge (ave Maria malja). Foto: Silvermuseet.
Lars Liedgren, arkeolog och ledare för de utgrävningar som gjorts kör internutbildning för Silvermuseets personal på marknadsplatsen. Hamnen vid Skeppsviken skymtar till vänster i bild. Foto: Silvermuseet.

När undersökningar av platsen avslutats har sedvanliga rapporter skrivits, guidningar har hållits och ett avsnitt i Silvermuseets populärhistoriska tidskrift Anvarat har tillägnats Marknadsplatsen. Efter att ha beviljats medel för fortsatt utveckling av platsen är det nu dags att påbörja nästa steg – levandegöra Marknadsplatsen med hjälp av både traditionella medier och immersiv teknik.

Process
Men hur ska vi gå tillväga då? De mer traditionella förmedlingsmetoderna som text på skylt får de flesta en inre bild av och är inget som ska underskattas, en bra infoskylt säger mer än en “osynlig” fornlämning, men lite krångligare blir det när det inte är förutbestämt vilken teknik som ska användas. Egentligen finns det ju hur många vägval som helst med dagens tekniska möjligheter! Jag och min kollega i projektet, Lotta Eriksson, har förkovrat oss ytterligare i platsens historia och vad vi vill ska förmedlas, spånat friskt (enligt mig utan tvekan den roligaste delen i museipedagogarbetet, när kreativiteten flödar och känslan av att “the sky is the limit” infinner sig!) och rört oss i tankarna kring allt mellan en animerad VR-miljö eller att låta självaste Petrus Laestadius* som hologram ta emot besökare. 

Work in progress. Sofia och Lotta som omvärldsbevakar digitalt. Foto: Silvermuseet.

Om än vi båda spånar lika friskt är Lotta den som till slut dragit i handbromsen och föreslagit att vi borde ta en titt under rubriken “Budget”. Vad är egentligen rimligt att genomföra? Vår styrka (och museers i allmänhet för den delen) är att vi kan historien och vad som kan vara intressant och viktigt att förmedla av den. Vad vi med extern teknisk hjälp kommer att landa i för att levandegöra platsen börjar klarna, och några bitar har fallit på plats. Vår förhoppning är dock densamma som när projektet drog igång – att kunna tillgängliggöra de utgrävningsresultat som finns för en bredare publik och att fler – både ortsbor och tillresta – får upp ögonen för denna spännande fornlämning och dess historia som finns mitt bland oss. 

2024 ska projektet vara färdigt och till dess fortsätter arbetet, samtidigt som marknadsplatsen nu sakteligen bäddas in under ett mjukt täcke av snö. 

Hälsningar från Sofia Flinkfeldt, museipedagog Silvermuseet

Går du i liknande tankar som oss? Tveka inte att höra av dig, vi delar gärna med oss av de tankar och erfarenheter vi hittills fått i projektet. Maila till: sofia.flinkfeldt@silvermuseet.se 

Om projektet på Silvermuseets hemsida: https://silvermuseet.se/projekt/innovativt-kulturarv/

*Om du inte läst Journal af Petrus Laestadius: för första året af hans tjenstgöring ss̊om missionaire i Lappmarken (1831) så finns den att läsa gratis på bl.a. Google books. Särskilt intressant i detta projekt har givetvis varit delen om besök vid Arvidsjaur och Arjeplogs marknad, men hela boken är ett guldkorn där Laestadius skildringar av det han möter under sin resa är riktigt intressanta. 

*Facebookgruppen Immersiva medier – bra att delta i för omvärldsbevakning och inspireras av andras goda exempel när det kommer till immersiv teknik.

Den som söker, finner!

Åter ett år till ända, och vilket år sedan! Så mycket som inte blivit som vi tänkt oss och som krävt speciella anpassningar. Något som däremot gått över alla förväntningar är Laponiatjuottjudus fältarbeten. Aldrig har jag väl känt mig så fri som detta besynnerliga år.

Vemodigt att lämna Muddus/ Muttos nationalpark men spännande att få bege mig västerut i Världsarvet. Utifrån Laponiatjuottjudus kulturmiljöplan och alla källor som den bygger på så står det klart att inte mycket har hänt när det gäller kunskapsläget för kulturhistorien i Laponia. Det finns så att säga mycket att sätta tänderna i.

Vy över Sádijávrre med kära kamrater i släptåg. Foto: Anna Rimpi, Laponiatjuottjudus.

Av Laponias yta är ca 27% inventerat för fornlämningar. Det skedde under åren 1992-2001. Denna systematiska fornminnesinventering är sedan länge nedlagd och tittar vi utanför världsarvets gränser, för hela vårt län, har en förstagångsinventering skett på ca 50%. Siffrorna behöver så klart sättas i sin kontext och den är rätt så dyster. Sverige minus Norrland har varit föremål för den moderna, systematiska inventeringen 2-3 gånger………………

Kunskapsluckorna är alltså många, geografiska som tematiska och presenterar sannerligen en möjlighet att gå på upptäcktsfärd. När somliga dörrar stängs öppnas ofta andra om man är villig att ta steget. Det är precis vad som hänt. Årets förutsättningar har erbjudit mig mer tid i fält och det har gett resultat.   

Hela 221 nya registreringar i Fornsök har det blivit! Och jämför vi det med föregående år så är det mer än en fördubbling. Fornlämningar utgör 176 st och övriga kulturhistoriska lämningar 43 st. Japp det blir en del statistik är jag rädd, men när den är så här positiv så är det ju nästan roligt😊

Fördelat över lämningstyper är det så klart härdar som ligger i topp med 155 st, följt av barktäkter, renvallar och visten. Förra året påträffades, (som ni kan läsa om i förra årets inlägg) två lokaler med stalotomter i Gällivare kommun vilket i år lett till utvidgade sökinsatser. Glädjande nog har dessa gett resultat med 4 nya stalotomter fördelade på 3 lokaler!

Härd S om Gágirjávri. Foto: Anna Rimpi, Laponiatjuottjudus.
Härd i höstskrud, NÖ om Ritsemjávrátja. Foto: Anna Rimpi, Laponiatjuottjudus.
Barktäkt på tall nedan Juobmotjåhkkå. Foto: Anna Rimpi, Laponiatjuottjudus.
Renvall SÖ om Ritsemjávrátja. Foto: Anna Rimpi, Laponiatjuottjudus.

Det är något alldeles särskilt att hitta och dokumentera speciella lämningar som tex. Stalotomter. Aldrig är väl nyfikenheten så på topp som då, du vill liksom inte åka hem…. I år har jag haft förmånen att även finna några hornsamlingar, en bengömma och en gravliknande anläggning, som efter en hel del övervägande, blivit registrerad som Sommargrav.

Den mindre av två mindre stalotomter invid Lapsejåhkå. Foto: Anna Rimpi, Laponiatjuottjudus.
Bengömma. Foto: Anna Rimpi, Laponiatjuottjudus.

De stora geografiska kunskapsluckorna inom Laponia finns huvudsakligen inom Gällivare kommun, inom Sjávnja naturreservat och Stora Sjöfallet/ Stuor Muorkke nationalpark. Det är hit som årets och de kommande årens inventeringsinsatser är förlagda. 204 av 221 registreringar detta år, ligger inom Gällivare kommun.

Men vad betyder allt det här? Har det någon betydelse, gör det någon skillnad att 1 arkeolog knatar runt i ett oändligt Världsarv?

Jo, faktiskt en mängd olika saker.

Inrättandet av Laponiatjuottjudus/ Laponiaförvaltningen har inneburit att ”tomma” områden på kartan, inte längre är tomma. Förvaltningen har under sin korta livslängd lyckats registrera mer än 500 lämningar i Fornsök vilket kan jämföras med ca 3000 nya lämningar under åren 1992-2001. Någonstans är det så enkelt att ”syns vi inte, finns vi inte”. Om Laponia ska kunna gå från exotisk vildmark till ett kulturlandskap behöver vi veta att vi funnits för att vi ska finnas!

Det är otroligt beklagligt att det ur nationell synvinkel inte anse viktigt med historia i norra Sverige. Däremot är vi inte beredda att förlora oss i offerkoftan. Laponiaförvaltningen har valt att hantera den låga %-satsen som en möjlighet: Vi kan göra skillnad. Vi kan se till att ”nya” lämningar påträffas och lägga grunden till att ”nya” frågeställningar ställs. Fördomar, stereotyper och svaga underbyggda ”sanningar”, kan faktiskt ställas på ända.

Nyligen publicerade arkeologen Anders Hansson artikeln” Norrland berövas sin historia” i Östersunds posten. Jag kan inte mer än hålla med om att det är en demokratisk rättighet att få ta del av historien. Jag skulle vilja bygga vidare på hans titel och säga att Sverige och världen berövas sin historia. Vårt och världens arv ska skyddas, bevaras och vårdas för kommande generationer och är till för hela mänskligheten.

Torvkåta. Foto: Anna Rimpi, Laponiatjuottjudus.

Det känns otroligt glädjande och viktigt att inventering, genom Laponiatjuottjudus, kan göra skillnad för kulturlandskapet och för allas vår historia.

Anna Rimpi, Arkeolog, Laponiatjuottjudus

Besök oss gärna på www.laponia.nu

Källor:

Rimpi, Anna (2019). Spår av tidigare brukare. Förslag på fokusområden för förvaltningen Laponiatjuottjudus 2019-2025. Kulturmiljöstrategi Laponiatjuottjudus. Ej utgiven rapport. Arbetsmaterial Laponiatjuottjudus.

Laponia: world heritage in Swedish Lapland : Tjuottjudusplána : biejadusáj ja sujttimplánajn suoddjimpárkajda = Förvaltningsplan : föreskrifter och skötselplan för nationalparkerna Sarek, Stora sjöfallet/Stuor Muorkke, Muddus/Muttos, Padjelanta/Badjelánnda : Biejadusáj ja sujttimplánajn luonndoreserváhtajda = Föreskrifter och skötselplan för naturreservaten Sjávnja/Stubbá. (2015). [Jokkmokk: Laponiatjuottjudus

Liedgren, Lars & Hedman, Sven-Donald (2005). Utvärdering av fornminnesinventeringen, 1984-2002 och projektet Skog och Historia, 2000-2004, i Norrbotten: med exempel på tillämpningar av det digitala registret och framtida inriktningar. Arjeplog: Silvermuseet

Arkeologen Anders Hansson ”Norrland berövas sin historia” 2020 artikel Östersunds posten

Edbom, Gunilla (2003). Kulturhistorisk kunskapsöversikt för Laponia en sammanställning av kunskapsläget för kulturhistorien i världsarvsområdet Laponia. Jokkmokk: Ájtte.