Skogsstyrelsen och kulturlämningarna i skogen

Utbildning är den viktigaste faktorn för att förhindra skador på kulturlämningar i skogen. Varje år utbildar Skogsstyrelsen drygt tusen skogsvårdare, maskinförare, planerare och virkesköpare i kulturmiljövård.

Så länge som skogsfolk arbetat i skogarna med skogsarbete, rådgivning till skogsägare, inventeringar, stämplingar, haft arbetslag mm. har vi lagt märke till och försökt värna kulturlämningarna. Och ju mer skogsmarken kryper in över gamla fäbodar, byar och kolningsplatser desto fler kulturlämningar hamnar i skogen. Stor var därför sorgen på 1980- och 90-talet när vi såg hur de nya tunga maskinerna vid avverkning och markberedning körde sönder och förstörde kulturlämningar.  I de norra länen var det dessutom mycket dåligt med kunskap om var kulturlämningar fanns. Var ett område inventerat var det inte säkert att de yngre kulturlämningarna såsom tjärdalar, kolbottnar och husgrunder registrerats utan det var de äldre spåren som var intressanta för de inventerande arkeologerna.

Det gjordes också sporadiska inventeringar av skador på fornlämningar efter avverkning av Riksantikvarieämbetet och Skogsstyrelsen och resultatet var nedslående

Kulturmiljövård i skogen, att känna och bevara våra kulturminnen.
Rubriken är hämtad från en bok som gavs ut av Skogsstyrelsens förlag i samarbete med Riksantikvarieämbetet i början av 90-talet. Då drog Skogsstyrelsen igång med studiecirkeln Kulturmiljövård i skogen i samarbete med Riksantikvarieämbetet, studieförbund, skogsnäringen med flera. Studiecirklarna vände sig till allmänheten, man samlades i byarna, studerade sin historia och dokumenterade de lokala kulturlämningar man kände till. Studiecirklarna samlade 40 000 deltagare mellan 1993 och 1995.

framsida SoH

Kulturmiljövård i Skogen

Ungefär samtidigt drog Skogsstyrelsen igång ett arbetsmarknadsprojekt som fick namnet Skog och Historia där arbetslösa fick utbildning i att hitta kulturlämningar i skogen, göra beskrivningar, pricka in dem på kartor och senare koordinatsätta dem med hjälp av GPS. Under en 10-årsperiod deltog ca 7 000 arbetssökande i projektet.

Jag var själv arbetsledare för Skellefteås projektdeltagare. Jag hade vid den tiden bara en skoglig utbildning och det var helt fantastiskt att få följa inventerare och arkeologer ut i skogen. Det blev verkligen en ögonöppnare för mig, alla kulturlämningar som fanns i skogen, var lämningarna låg och hur man kunde vara säker på att en grop i marken var en kulturlämning och inte vilken grop som helst. En riktig bonus för mig var också att vi måste haft en av landets bästa inventerare bland våra projektdeltagare, en före detta skogsarbetare. Roger inventerar än idag på ideell basis, 74 år gammal. Han lärde mig mycket.

Kraften och engagemanget i studiecirklar och de projektanställdas arbete tog hela myndigheten och andra inblandade med överraskning. 2008, när arbetsmarknadsprojektet avslutades, stod vi där med ett register med 200 000 nya och ej granskade forn- och kulturlämningar. Vi hade underskattat mängden oregistrerade lämningar som fanns i skogarna och även hur kompetenta personerna i arbetsmarknadsprojektet kunde bli med relativt kort introduktion. De lokala arbetsledarna som många gånger var arkeologer hann i inledningsskedet inte alls med att granska nyfynden under projektets gång. Vi lärde oss under årens lopp att säkra upp med mer antikvarisk kompetens, men det granskningsberg som skapades de första åren låg kvar.

Det beslutas 2012 att en granskning av lämningarna skulle påbörjas och idag är ca 130 000 objekt granskade. Skogsbruket efterfrågar hela tiden bättre noggrannhet och kvalité på registrerade lämningar och vi kan i alla fall bidra till det genom granskningen av Skog och Historia-objekten. Ett ständigt inflöde av nya tips pågår också, då tjänstemän på Skogsstyrelsen och anställda på skogsbolagen hittar kulturlämningar och för över sina fynd till databasen.

Hänsynsuppföljning Kulturmiljö
I samband med projekten upptäcktes även många skadade kulturlämningar och tanken på en årlig hänsynsinventering till kulturmiljöer kom upp. Arbetet med en årlig inventering av hänsyn till kulturlämningar i skogen inleddes 2008, då endast på övriga kulturhistoriska lämningar. I samarbete med Riksantikvarieämbetet gjordes inventeringen om 2012 för att omfatta även fornlämningar. Även utlottningsförfarandet sågs över för att få till en jämnare fördelning över landet, och därmed kunna ge ett säkrare resultat för hela landet. Inventeringen utförs tre år efter avverkning, på kända och registrerade kulturlämningar. Resultatet från inventeringen ska kunna användas som indikator för miljökvalitetsmålet Levande skogar. Miljömålets precisering för kulturmiljöer är att de ska vara bevarade, vilket innebär att skador på kulturlämningar måste upphöra.

P-53 20160620_131013

Larssons fäbod, markberedningsspår rakt över spismursröset. Foto: AnnKristin Unander, Skogsstyrelsen.

Förutom att hänsynsuppföljningen används för att mäta skador och användas i miljömålen, arbetar vi mycket med kommunikation och dialog i olika projekt med skogsbruket för att försöka skapa förändring. Vi kan se var i avverkningskedjan och föryngringskedjan som de största misstagen sker. I norra Norrland har vi under 6 års tid haft årliga sammankomster med skogsbruk och myndigheter för att diskutera vad som ska och kan göras för att minska skadorna. Glädjande nog, kan vi just i år notera den lägsta andelen skada och grov skada sedan inventeringen startade.

Utbildning Lappgraven i Medle

Diskussion med kursdeltagare vid grav. AnnKristin Unander, Skogsstyrelsen.

Utbildning, utbildning, utbildning är nog den enskilt största faktor där vi påverkar mest. I de skogsföretag där vi fått gå in och utbilda i alla led – från planterare, röjare, virkesköpare, planerare och sist och viktigast, där även cheferna varit med, där har vi sett en stor förändring. Attityd, intresse och lösningar från hela företagen för att klara kulturlämningarna i skogen.

AnnKristin Unander
Skogskonsulent, numera även kulturmiljöspecialist och inventeringsledare för Hänsynsuppföljning Kulturmiljö.

2018 års tipsgranskning

Norrbottens museum får årligen in tips på fornlämningar och kulturhistoriska lämningar runt om i Norrbotten. De senaste åren har vi arbetat med att försöka hålla efter tipsgranskningshögen, där planen är att alla tips som inkommer under ett år ska granskas året därpå. De tips som vi får in under 2018 har vi alltså för avsikt att granska under 2019, om inget oförutsett inträffar förstås. Vi har dessutom en hel del äldre tips, som av olika anledningar inte har blivit granskade genom åren. Förra året så digitaliserades alla gamla tips, vilket gör att vi lättare kan planera att granska även dessa ifall vi har vägarna förbi.

Årligen brukar vi få in omkring 10-20 tips, det varierar en del från år till år. Då vår fältsäsong här uppe i norr är rätt så kort har vi tyvärr sällan tid att kolla upp tipsen på en gång, vi nyttjar fältsäsongen till att vara ute i skog och mark. Därför använder vi vinterhalvåret bland annat till att förbereda den kommande tipsgranskningen. Vi behöver nämligen göra en del efterforskningar och först ta reda på ifall tipset redan finns registrerat någonstans. Rör det sig om ett tips om en okänd lämning ser vi till exempel om vi hittar något material i vårt arkiv och söker igenom historiska kartor. Vi behöver också förbereda för själva tipsgranskningen genom att göra i ordning fältkartor och förbereda en handdator för registrering av eventuella lämningar. Ungefär hälften av alla tips brukar vara antingen en fornlämning eller kulturlämning, medan resterande del brukar utgöras av olika naturliga formationer.

I år har vi granskat tips kring Vidsel, Älvsbyn, Böle, Yttersta, Ersnäs, Niemisel, Gunnarsbyn, Posjärv, Miekojärvi, Abisko, Gällivare, Koskullskulle, Hakkas och Nattavaara. Vi kan konstatera att det blir en del resor runt om i länet varje fältsäsong! Nu när fältsäsongen har nått sitt slut så kommer vi arkeologer dels arbeta med att avrapportera årets fältarbeten, men också ta hand om efterarbetet när det gäller tipsgranskningen. Nypåträffade lämningar ska registreras in i Kulturmiljöregistret, det nya informationssystemet för Sveriges alla fornlämningar (tidigare FMIS, fornminnesregistret). Det är roligt att så många har ögonen med sig när de är ute i skog och mark – och som kontaktar oss när de tror sig ha hittat något. Genom tipsgranskningen får vi en ökad bild av Norrbottens fornlämningsbild, vilket vi är tacksamma för!

Nedan följer en bildkavalkad på några av de lämningar som vi har registrerat under årets tipsgranskning:

Fågelfångstanläggning

Fågelfångstanläggning på Sörskalet, söder om Vidsel. Foto: Lars Backman © Norrbottens museum.

Boplatsgrop i klapper

Boplatsgrop i klapper, Kälsberget söder om Älvsbyn. Foto: Lars Backman © Norrbottens museum.

Kvartsavslag

Boplatsmaterial i form av kvartsavslag på en skogsbilväg vid Sörberget, Ersnäs, söder om Luleå. Foto: Frida Palmbo © Norrbottens museum.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Frida Palmbo och hunden Girjat på en boplats som hittades på väg till ett tips vid Rörån, Gunnarsbyn. Foto: Lars Backman © Norrbottens museum.

Rester efter en koja

Rester efter en timrad koja vid Snöberget, Niemisel. Foto: Lars Backman © Norrbottens museum.

Tältring

Frida Palmbo ståendes i en tältring, Njullá, Abisko. Foto: Lars Backman © Norrbottens museum.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Härd vid Nattavaara. Foto: Therese Hellqvist © Norrbottens museum.

Kallmurad grund

Kallmurad grund av oklar karaktär, Nunisvaara, Gällivare. Foto: Therese Hellqvist © Norrbottens museum.

Källargrop

Källargrop, Nuortikon, Gällivare. Foto: Therese Hellqvist © Norrbottens museum.

Jordkällare

Jordkällare i Rävdalen, Koskullskulle. Pantertanterna Vivi Eriksson och Maj Aspebo till vänster i bild, arkeolog Frida Palmbo till höger i bild. Foto: Therese Hellqvist © Norrbottens museum.

Rest sten

Arkeolog Frida Palmbo dokumenterar en rest sten vid Runnarivaara, Vettasjärvi. Foto: Therese Hellqvist © Norrbottens museum.

Vid tangentbordet:

Frida Palmbo