En återblick till sommarens arkeologiska tipsgranskning

Snart är julen här och det finns inget så juligt som att drömma tillbaka till sommaren. Så här kommer en liten återblick till sommarens tipsgranskning. Detta år har Norrbottens museum tillsammans med Lena Olofsson från Hugin och Munin besökt och granskat lämningar i Luleå, Älvsbyn, Kalix, Pajala och Kiruna kommun.

Äventyret började intill vattendraget Parkajoki i Pajala kommun, där äldre tiders skogsbruk lämnat sina spår i och runt vattendraget. Vårt uppdrag för veckan var att hitta, dokumentera och registrera husgrunder, tjärdalar och andra konstigheter efter vattnet. Att skogen har varit en viktig resurs har varit lätt att se. Flera tjärdalar och skogshuggarkojor med tillhörande stall fanns redan registrerade i närområdet och ändå fanns fler att hitta. Vetskapen om att lämningarna fanns där ute kom från en större naturvärdesinventering samt lokala tipsare.

L2025:4904 & L2025:4905, miljöbild. Taget från VSV. Fotograf: Sebastian Lundkvist. Norrbottens museum CC-BY-NC

Ett spännande fynd som gjordes under veckan var dessa speciella förråd med sten som kallas stenstackar. Under sommar och höst samlades stenarna in för att senare används vid olika byggnationer i vattendragen.

L2025:4920 Flottningsanläggning. Område med stenstackar. Taget från: ÖNÖ. Fotograf: Sebastian Lundkvist. Norrbottens museum CC-BY-NC.

Efter Parkajoki åkte vi vidare till Kalix kommun. Där spenderade vi ett par dagar väster om Vitvattnet och fortsatt med ett tips som varit på bloggen tidigare. 2022 skriver Frida Palmbo om ett fångstgropstips som visade sig vara något helt annat. Tipset visade sig vara militära anläggningar efter tältplatser, skyttevärn, fordonsvärn, artillerivärn och löpgravar. Området låg inom den så kallade Kalixlinjen, som var en försvarszon som började byggas upp under andra världskriget, och fortsatte att utvecklas under Kalla kriget.

Denna sommar fortsatte vi med ytterligare 2 områden av militära anläggningar. Platserna heter Sandudden och Södra Garberget. Sandudden är en sandig höjd med stora artillerivärn och som skyddades av flertalet mindre skyttevärn. Idag är dessa värn hem till flertalet rävgryt. Vid Södra Garberget möttes vi av en mer militär närvaro. Redan vid avfarten från väg 767 får man ett varmt välkomnande av ett stort system av stridsvagnshinder, och när vi anländer på platsen för tipset var första intrycket, sten, betong och cement. Alla skyttevärn och löpgravar har varit förstärkta. Efter avveckling av den militära verksamheten har alla värn och löpgravar rivits och resterna används för att fylla anläggningarna. På en av cementbitarna hittades denna ristning. Början är svår att läsa men i slutet är årtalet 1944.

L2025:4931 Område med militära anläggningar. Värn. Grop 8. Detalj på cement med ristning 1944. Fotograf: Lena Olofsson. Norrbottens museum CC-BY-NC.

Till sist spenderade vi några dagar med att besöka tips mellan Luleå och Älvsbyn. Under dessa dagar besöktes kolbottnar väster om Västmark. Ett gruvområde vid Måttsund, gropar i klapper vid Kälsberget och denna stenugn på Björnberget.

L2025:4943 Stenugn. Taget från: SV. Fotograf: Lena Olofsson

Stenugnar som förekommer vid kusten har av tradition kallats Ryssugnar. Detta grundar sig i en utredning som visat en korrelation mellan ugnarnas geografiska utbredning och skriftliga historiska källor om ryska truppers färdvägar under 1700-talet. Teorin har ifrågasatts genom åren. Att ugnarna har med ryska trupper som färdades i Bottenviken att göra eller om de har en annan användning är svårt att säga. Då lämningstypen är klurig så blev bedömningen i detta fall mjölig fornlämning.

Och med det önskar jag en god jul. Skulle ni som läser detta se något konstigt ute i skogarna tveka inte att kontakta oss på Norrbottens museum.
Vid tangentbordet,
Sebastian Lundkvist
Arkeolog

Källor:
Länsstyrelsen Norrbotten (2012) Värdefulla flottleder i Norrbottens län, Länsstyrelsens rapportserie nr 7/2012.

Widerström, Per (2002) Ryssugnar i Tjustvik. En arkeologisk undersökning av två ryssugnar, RAÄ 59, Gustavsbergs socken, Värmdö kommun, Uppland. Stockholms länsmuseum.

Vad händer i museibyggnaden?

Jag arbetar som utställningsproducent på Norrbottens museum i Luleå. Det innebär att jag producerar utställningar i museibyggnaden i centrala Luleå och vandringsutställningar som turnerar i länet. För ganska exakt två år sedan bloggade jag om att museibyggnaden skulle stänga 1 februari 2024 för renovering av fönster. Museet är fortfarande stängt för allmänheten då projektet har utökats till att också innefatta byte av värmesystem, klimatkontrollerade lokaler, nytt ventilationssystem, fjärrkyla, översyn av säkerheten, ny reception och butik, större tillredningskök och nya entréportar.

Rör som väntar på att få komma in i värmen. Foto: Henrik Ygge, Norrbottens museum.

När jag skriver detta är det hantverkare i varenda rum som arbetar för fullt med målning, ventilation, klimatanläggningar, eldragningar, snickeri med mera. När detta är klart så börjar vårt stora arbete med att börja bygga utställningar och allt annat inför museets återöppning. Vad blir det då för utställningar när museet öppnar igen och är det några förändringar i huset sedan tidigare? På bottenplanet blir kaféet kvar i samma stil som tidigare med fika, evenemang och aktiviteter av olika slag. I utställningsrummet till vänster i entréhallen är tanken att visa alla de olika projekt Norrbottens museum arbetar med och samverkar i, projekt som ger nya rön och ny kunskap om länet. Reception och butik kommer få en ny utformning med bättre tillgänglighet för det dagliga flödet av besökare.

En trappa upp kommer rummen vara tillägnade barn och ungdomar. Den tidigare, och mycket uppskattade, lekmiljön ”Förr i tiden” flyttas hit och får samtidigt ett utökat innehåll. Barnen möter miljöer från fjäll till kust som tältkåtan, ladugården, det lantliga köket, handelsboden och till sist en stadsgata. Huvudtanken är att lekmiljön ska vara en upplevelse tillsammans för vuxna och barn.

Gavelrummet på samma våning är för de allra yngsta besökarna, de som är mellan 0-2 år. Där kommer vi ha den egenproducerade utställningen ”Kan själv” som just nu visas på Piteå museum när vi har stängt. Utställningen ger möjligheter för barnen att i form och innehåll möta sitt kulturhistoriska arv utifrån sin egen nivå och erfarenhet. Tornedalsk, samisk, romsk och svensk kultur möter varandra på ett lekfullt sätt. Våningens tredje utställningsrum är tänkt för tillfälliga utställningar riktade till barn och unga.

På våning 2 sker de största förändringarna i museibyggnaden. Det är där det skall bli kontrollerat klimat i utställningsrummen. Det innebär att föremål ur museets samlingar kan visas i utställningar utan att ta skada. Fuktigheten i luften pendlar dramatiskt häruppe i norr mellan årstiderna om det inte finns ett klimatsystem som styr detta. Exempelvis är trä ett levande material som rör på sig efter luftfuktighet, järn kan rosta och skinn kan brytas ner eller torka. UV-strålning och ljusstyrka är en annan komponent att tänka på när föremål exponeras. Textil, foto och papper förstörs väldigt fort av för mycket ljus och strålning till exempel.

Apparat och rör som kommer kontrollera klimatet i rummen. Foto: Henrik Ygge, Norrbottens museum.

Målet är att vi skall matcha klimatet i museibyggnaden med det vi har i lokalerna för samlingar och arkiv. Där är luftfuktighet och temperatur anpassat efter specifika föremål och material för att minimera att de skadas över tid. Det viktiga är att det inte förekommer stora och snabba svängningar i luftfuktighet och temperatur; ju stabilare desto bättre. Vissa föremål kräver torr luft, andra lite fuktigare och en del material kan också kräva sval eller kall temperatur. När det gäller temperatur så har det tidigare varit väldigt varmt inne i museibyggnaden på sommaren och väldigt kallt på vintern. Med fjärrkyla, nytt värmesystem och renoverade fönster skall temperaturen gå att styra på ett bättre sätt framöver. Mycket att tänka på med andra ord när museiföremål skall ställas ut på ett säkert sätt och inte ta skada.

I rummen med kontrollerat klimat planerar vi för en utställning som handlar om Norrbottens historia. Det blir så klart en utmaning att få in detta omfattande innehåll på ca 250 kvm som de tre rummen har tillsammans. Vad utställningen kommer innehålla och hur den arbetas fram kan säkert bli en separat blogg här framöver. Ett av målen är hur som helst att föremål ur museets samlingar skall visas i denna utställning.

På samma våning blir det ett rum tillägnat programverksamhet som föreläsningar, filmvisning och panelsamtal med mera.

Arbete pågår i museets nya evenemangsrum. Foto: Henrik Ygge, Norrbottens museum.

Översta våningsplanet med den ”stora salen” kommer vara som tidigare med olika tillfälliga utställningar.

Jag har fått frågan flera gånger: ”Vad gör du egentligen på jobbet nu när ni har stängt?” Mitt svar är att ett sådant här stort renoveringsprojekt kräver massor av engagemang, planering och arbete även av museets personal. Parallellt med detta skall också utställningarna, som skall finnas när vi öppnar igen, jobbas fram. Hela museet är tömt och rummen skall fyllas till återöppning.

En sak är i alla fall säker. Jag längtar väldigt mycket till den dagen då allt är klart och vi slår upp portarna igen!


Vid tangentbordet:
Henrik Ygge, utställningsproducent vid Norrbottens museum