Snart är året slut och ett nytt hägrar

Det är kanske mänskligt att fundera och reflektera över året som gått nu när man närmar sig slutet av året. Världen gick inte under trots allt! 2012 har varit ett intensivt år för oss arkeologer, det är mycket på gång i Norrbotten nu med bla. tunga investeringar i framför allt gruvnäringen som leder till att vi får in många uppdrag. Vi har varit i Pajala, Jokkmokk, Vibbyn, Markbygden och en rad andra platser och tiden efter fältarbetena har för min del ägnats åt rapporter.

2012_74_11

Grävande arkeolog! Carina fick prova på att köra grävmaskin vid utredning i Vibbyn-Flarken. © Norrbottens museum

Men året har innehållit en rad andra stimulerande uppgifter! Under våren fick jag ynnesten att leda och genomföra ett pedagogiskt projekt riktat till och i samarbete med Kyrkbyskolan i Luleå Gammelstad och Friluftsmuseet Hägnan. Projektets syfte var att få barnen medvetna om det fantastiska kulturarv de går skola i, de fick därför adoptera hela kulturmiljön Gammelstad, fornlämningar, kyrkstugor, borgarkvarter, kyrkan…kort sagt rubbet! De var oerhört fascinerande att få jobba med barn och barns inlärning och deras fantastiska fantasi och frågvishet! En stor eloge till alla barnen och lärarna på Kyrkbyskolan, det finns många blivande kulturarvsbeskyddare och kanske arkeologer i klasserna, det ska vi vara rädd om.

IMG_6087

Lärarhandledningen som togs fram i det pedagogiska projektet! © Norrbottens museum

Under året har jag också haft möjlighet att få skriva klart en vetenskaplig artikel om stockbåtsfyndet i Skatamark som jag senast bloggade om i november förra året. Artikeln kommer att publiceras i det första numret av tidskriften Fornvännen under 2013. Jag ska inte skvallra för mycket innan den publicerats men dateringar från medeltid gjorde fyndet än mer intressant och jag för en diskussion om hur bebyggelsen utvecklats i Skatamark och det fjärdsystem, Persöfjärden, som byn återfinns längst in i. Jag försöker föra upp ett alternativt sätt att tolka den fasta bebyggelsens framväxt i nedre Luledalen kan man sammanfatta det som och att visa på värdet av de i många fall bortglömda våtmarksfynden. Hoppas ni läser artikeln när den kommit i tryck! Jag kommer också att blogga om resultaten här för er som inte kommer göra det.

Norrbottens museums bildarkiv, A251

En av stockbåtarna i Skatamark vid fyndtillfället 1932! © Norrbottens museum

Förutom det här har jag även hunnit med föredrag i allt från forskarföreningar, Frukostklubben (en sammanslutning av glad pensionärer som äter frukost tillsammans och bjuder in föredragshållare), Sunderby folkhögskola, guideutbildning, medeltidsdagar etc.

Kort sagt så har det varit ett intensivt år med en varierad verksamhet för min del här på museet något som även stämmer in för mina kollegor och som många andra museiarbetare säkert känner igen sig i. Med det kan jag bara säga att jag har stora förhoppningar för år 2013 med nya uppdrag, ny forskning, nya projekt och nya föredrag. Vad sägs om ny forskning kring Brotjärnsfyndet? Kanske en lärobok om Norrbottens förhistoria och historia?

Vad tycker ni att vi borde blogga om? Hade ni några favoriter? Något ni vill veta mer om?

Vi arkeologer och vi på museet önskar alla läsare en god jul och gott nytt år! Jag väljer att avsluta mitt blogginlägg med en dikt som jag hittade av en tillfällighet vid en djupdykning i arkivet:

Till Hembygden
Fädernebygd ifrån Bottnens strand upp mot de snöiga fjällen.
Brusande älvars och skogars land, starkt har du bundit med blodets band barnen av glesbyggda tjällen.

Tjusat du har med din sommarnatt, lockat med norrskenets lågor, drömmarna togo tanken fatt, sagornas rå uti berget satt, rodde på rodnande vågor.

Tysta vaktade vidd och kam vårnattens vigningsstunder. Tyst gled bland tallarna bågen fram, tyst lyste hösteld i ljusterstam, stilla stod stimmet därunder.

Vidderna vakna och skuggorna fly, soldrotten eggar och manar. Ensamma stugan växer till by, myllan ock växer på myrarnas dy, sveden bland sviktande granar.

Åldringen står på en solig höjd, skördar omkring honom bölja. Handen är valkig och ryggen böjd. Barnen ha bärgning och han är nöjd, glad att få fäderna följa.

Fäderna byggde i fjärran år här våra hem och vår kyrka. Härlig för oss deras gärning står. Fram emot ljuset i fädrens spår! Gud, giv oss fädernas styrka!

Tack för 2012! Varma hälsningar, Nils Harnesk!

Gott och blandat – museiarkeologens arbete!

Som Olof skrev i förra inlägget så är detta en intensiv tid för oss arkeologer. Även för mig har det varit fullt upp de senaste veckorna, med en stor variation i arbetsuppgifterna. Det är ju också det som är roligt med att vara museiarkeolog – variationen i arbetsuppgifter!

Det har varit en hel del publika inslag den senaste tiden. Carina, Olof och jag har haft aktiviteter i form av föreläsningar och exkursion i en studiecirkel om arkeologi i Piteåbygden. För att veta vilka platser och fornlämningar vi skulle titta på under exkursionen åkte vi för att rekognosera först. Det var både välbehövligt och lärorikt. Det verkar som att de som inventerade i Piteåtrakten på 1980-talet inte var så erfarna, då det finns många lämningar av karaktären ”fornlämningsliknande bildning”, ”fornlämningsliknande lämning”, ”övrig”, samt även helt felbedömda lämningar. Med tanke på att det var i början av fornminnesinventeringens framfart i länet, så kanske det inte är så konstigt. Likväl så har inventerarna hittat en mängd olika lämningar och även en del som vi själva hade mycket svårt att hitta igen. Det var riktigt roligt att få fara omkring i dessa trakter och titta på fornlämningar, eftersom vi sällan har ärenden åt detta håll. Piteå är ju som eljest på många sätt!

Helgen innan midsommar ägnades åt ytterligare en publik aktivitet, närmare bestämt guidning vid Silbojokks kyrka och begravningsplats. Det var ett kärt, men samtidigt sorgligt återseende! Kärt eftersom det är en vacker plats med en spännande historia. I Silbojokk fanns ett litet samhälle uppbyggt runt en silverhytta vid mitten av 1600-talet. Silvret bröts i Nasafjäll vid Norska gränsen, och förädlades i hyttan i Silbojokk, innan vidare transport till kusten.

Silbojokks utlopp i sjön Sädvajaur, där silverhyttan låg till vänster om forsen. Kyrkan och kyrkogården återfinns hitom forsen, närmast i bild.

Gruv- och hyttknektarna rekryterades huvudsakligen från Piteåtrakten och bodde i arbetsperioder om två-tre månader på plats. Under en period var både Nasa och Silbojokk egna församlingar, med kyrka, kyrkogård och präst. En av prästernas stora uppgifter var, förutom att sörja för gruv- och hyttfolkets själavård, även att missionera bland den samiska lokalbefolkningen. Det verkar ha gått relativt bra, för enligt kyrkböckerna skall drygt 150 personer, uteslutande från den samiska befolkningen, ha fått sin sista vila på kyrkogården i Silbojokk. Vid arkeologiska undersökningar 2004 och 2005 påträffade vi 27 av dessa begravningar. Det sorgliga i denna historia är att hela kyrkogården är på väg att sakta men säkert sköljas ned i sjön Sädvajaure. Sjön är dämd för vattenkraft och kyrkogården ligger under högsta dämningsnivån. Varje sommar fylls dammen och vattnet stiger upp över och in i gravar och kvarlevor. Varje vinter töms dammen och vattnet sjunker tillbaka och tar lite med sig varje gång. Mycket intressant information om fjällets liv och leverne håller på att gå till intet på grund av detta.

Guidningen på platsen var den andra för min del och det blir sannolikt fler tillfällen att komma tillbaka, förhoppningsvis även för att ta vara på resterande information som göms i marken!

Förutom det publika har en del tid ägnats åt att skriva en arbetsplan för en del av väg 805 – Kvikkjokksvägen. Den ska breddas, snyggas till med lite P-platser och bättras på lite allmänt. Då det finns en hel del fornlämningar i området runtomkring skall detta vägarbete föregås av en arkeologisk utredning. Nu inväntas bara beslutet som är på väg från Länsstyrelsen. Själva jobbet kommer att utföras i början av september.

Just innan midsommar hann Olof och jag med en besiktning av platsen där den snygga spjutspetsen i skiffer påträffades (se inlägget den 29 mars: http://kulturmiljonorrbotten.com/2012/03/29/ett-modernt-plogfynd-eller-varfor-hittar-vi-inte-fynd-i-myrar-langre/)

De närmaste tre veckorna kommer att tillbringas i en utredning i Markbygden, även det i Piteåtrakten.

Trevlig sommar!
/Åsa