Tillbaka på länsmuseet  – ett spännande och viktigt museiår väntar! 

Mitt namn är Ulf Renlund och är ny avdelningschef för Kulturmiljö på Norrbottens museum sedan drygt fyra månader tillbaka. Många brukar skämtsamt säga att jag är tillbaka på brottsplatsen, för det är inte första gången jag är varit i länsmuseets tjänst. Jag började år 2000 på den Publika avdelningen och blev kvar i 15 år, innan jag gjorde en avstickare till Försvarsmuseum Boden i åtta år. 
 
2024 blir ett viktigt år för Norrbottens museum, det är otroligt mycket som ska hända och mycket som måste klaffa. Museet har bland annat framför sig en samlingsflytt där delar av länsmuseets föremålssamlingar och arkeologiska samlingar ska flytta till nya lokaler. Museibyggnaden i Luleå centrum kommer att genomgå en renovering av alla fönster, ett arbete som innebär att museet måste stänga under tiden. Nya utställningar kommer att produceras och turnera runt omkring i länet. Samtidigt ska verksamheterna på Kulturmiljö rulla på som vanligt med rådgivning, byggnadsantikvarisk medverkan, vård-och underhållsplaner, ansökan för olika kulturmiljövårdsanslag, arkeologisk uppdragsverksamhet, tipsgranskning samt olika dokumentationsinsatser och föreläsningar.

Rödockra i jordsond, från en nyupptäckt rödockragrav vid Västra Ansvar, Överkalix. Foto: Rúnar Gudmundsson/Norrbottens museum.

Arkeologiska projekt på G 
Norrlands Vattenanknutna Kulturmiljöer (NVK) 
NVK är ett samarbete mellan Luleå Tekniska universitet, Stockholms universitet, Riksantikvarieämbetets arkiv, Umeå universitet, Länsstyrelsen i Västernorrland, Västerbottens museum och Norrbottens museum. Syftet med projektet är att med tvärvetenskaplig forskning utröna hur klimatförändringar i kombination med vattenkraftens reglering av älvar och sjöar över tid har påverkat Norrlands vattenanknutna kulturmiljöer och de människor som är verksamma där, samt att utveckla metoder för att systematiskt kunna övervaka förändringar av dessa kulturlandskap i framtiden. De älvdalar som undersök i projektet är Luleå älvdal och Kalix älvdal, som referens eftersom den är outbyggd. För några veckor sedan beviljades projektet ytterligare bidrag för att fortsätta arbetet under 2024.  

GLAS  
Glaciärarkeologisk forskning i Sapmi är ett projekt som initierades av Stockholms universitet via Stiftelsen Marcus och Amalia Wallenbergs Minnesfond. Projektet som påbörjades 2021 omfattar glaciärarkeologiska inventeringar längs den svenska fjällkedjan. Förutom Stockholms universitet är Norrbottens museum, Jamtli i Östersund, Västerbottens museum, Silvermuseet i Arjeplog och Ájtte i Jokkmokk.  

De globala klimatförändringarna har medfört att glaciärer och permanenta snöfläckar smälter i en allt snabbare takt. Inventeringarnas syfte har därför varit att kartlägga hur människor för länge sedan har rört sig i närheten av glaciärer och snöfläckar genom att samla in och ta vara på de arkeologiska och ekologiska fynd som idag smälter fram. Under projektets gång har det hittats fynd efter vildrensjakt men också tamrensdrift.  

Inventering inom GLAS 2022. Foto: Rúnar Gudmundsson/Norrbottens museum.

JÄRN I NORR  
Omkring 2010 fann arkeologer vid Norrbottens museum ett oväntat fynd. Vid Sangis (mellan Kalix och Haparanda) hittades rester av järn- och stålframställning som kunde dateras till 200 år före vår tideräkning. Museets arkeolog Carina Bennerhag jobbade vidare med material och undersökte tidigare fynd som man tidigare bortsett ifrån. Resultatet från hennes forskning visar att jakt- och fångstsamhällen i norra Sverige utvecklade tekniker för järnframställning långt tidigare än vad man tidigare varit trott.   
 
Upptäckten har kommit att förändra bilden av järn- och stålframställningens historia, inte bara i Sverige utan även internationellt, avseende spridningen av järn- och ståltillverkningen i förhistoriska samhällen. Detta är banbrytande forskning, eftersom det visar att det inte var jordbrukets introduktion som var avgörande för ett samhälle att kunna etablera ett överskott av resurser som i sin tur möjliggjorde specialisering som järn- och ståltillverkning.  

I slutet av 2023 disputerade Carina Bennerhag med sin doktorsavhandling ”Ståltillverkande jakt- och fångstgrupper i det forntida arktiska Europa”. I denna lyfter hon fram betydelsen av arktisk järnteknik i den globala forntida järnhistorien.   

Dokumentationsprojekt på G 
BASKETMINNEN  
I oktober 2023 startade vår digitala insamling Basketminnen från Norrbotten. Basket började spelas på allvar i länet på 1950-talet och syftet med insamlingen är att komplettera våra samlingar med berättelser och föremål från basketvärlden samt att få större kunskap om en lagidrott som haft många aktiva utövare i flera av länets kommuner. Insamlingen görs via minnen.se och kommer att pågå fram till april 2024.   
 
Vi kommer dessutom att satsa på mindre dokumentationsinsatser på flera platser i länet. Förra veckan gjorde museets etnolog Sophie Nyblom och museifotografen Rúnar Gudmundsson ett nedslag i Kiruna och Snöfestivalen, i februari görs ett besök på konditoriet Jola i Haparanda på självaste Fettisdagen, i mars dokumenteras delar av SM-veckan i Luleå och Boden och i april är museet i Arvidsjaur för att besöka en pimpeltävling. Vårens dokumentationsprojekt avslutas i Piteå i slutet av maj och logdanspremiären på klassiska logen i Käcktjärn. 

Byggnadsantikvariska projekt på G 
SKOGSBRUKS- OCH FLOTTNINGSMUSEET VID STORFORSEN 
Under 2022 påbörjade länsmuseet insatser för att vårda byggnaderna på Skogsbruks- och Flottningsmuseet vid Storforsen. En vård- och underhållsplan har upprättats för museiområdet, pannplåt har köpts in för takomläggning och i kursform pågår restaurering av en av museets byggnader. Kurserna anordnas i samarbete med Älvsby folkhögskola och är indelade i tre moment. Den första kursen hölls hösten 2023 och fokuserade på uppmärkning och nedmontering av timmerstommar. Under 2024 kommer kursmoment två och tre att äga rum. De innehåller momenten timmerlagning och uppmontering.  
 
Norrbottens museums målsättning är även att ta fram ett nytt kunskapsunderlag för skogsbruks- och flottningsmuseet. Syftet är att förbättra och komplettera den information som finns tillgänglig för allmänheten om museet och dess byggnader.

På museiområdet vid Storforsen instruerades deltagarna bland annat i hur en timmerstomme märks upp inför nedmontering. Foto: Erica Duvensjö/Norrbottens museum.

Vid pennan 
Ulf Renlund, avdelningschef Kulturmiljö 

Skogsbruks- och flottningsmuseet i Storforsen

Som en fortsättning på blogginlägget den 3 juni 2022, där Nils Harnesk beskrev ett av Norrbottens största besöksmål – Storforsen, ska vi nu kika lite extra på några av byggnaderna som finns i skogsbruks- och flottningsmuseet som ligger på området. Men, innan vi gör det kommer först några sammanfattande rader om museiområdet för dig som ännu inte läst ovannämnda blogginlägg.

Norrbottens museum har tillsammans med Länsstyrelsen i Norrbotten och Älvsbyns kommun byggt upp området som idag visar kolmilor, kojor, stallar och andra byggnader från skogsbrukets- och flottningens historia.  
Skogsbruksmuseet som öppnade 1972 har under de senaste ca tjugo åren förvaltats av Älvsbyns kommun, medan Norrbottens museum ansvarat för Flottningsmuseet som öppnade 1992. Under 2021 frånsade sig kommunen ansvaret för området och vid den tidpunkten hade byggnaderna inte underhållits på många år. Som ett resultat av den bristande översynen måste tak måste bytas, byggnader höjas och timmerstockar lagas.
Norrbottens museum tog därför initiativet att upprätta en vård- och underhållsplan för museiområdets alla sjutton byggnader. Den är nu färdig och med den som grund kommer de första renoveringarna att påbörjas under 2023.
Det blir totalt tre byggnader som ingår i den första etappen. Två av dem har idag sticktak, men kommer efter renoveringen att få ett överliggande plåttak. Den tredje och största byggnaden i årets etapp – Daitakojan, kommer att ingå i Älvsby folkhögskolas kursverksamhet.

Karta över området.

Daitakojan

Byggnaden representerar boendestandarden under 1930-talet. Den har under årens lopp fått större fönster vilka egentligen är för stora för denna byggnadsform, samt ett skärmtak som inte heller är original.

Daitakojan som under 2023/2024 kommer att ingå i Norrbottens museums och Älvsby folkhögskolas kursverksamhet.
Fotograf: Erica Duvensjö. © Norrbottens museum

Taket är illa åtgånget med rötskador i både takkonstruktion och stomme. På grund av de omfattande skadorna blir denna byggnad objektet för kommande kursverksamhet i timring. Kursen kommer att går av stapeln under tre tillfällen utspridda från hösten 2023 till våren/sommaren 2024. Under det första tillfället ingår uppmärkning och nedtimring, under 2024 ligger fokus på timmerlagningar och uppsättning. För mer information, håll utkik på Älvsby folkhögskolas hemsida.

Interiör med bänkar och eldpall.
Fotograf: Erica Duvensjö. © Norrbottens museum

Lossejaurkojan

Byggnaden användes för kocklaget och har en interiör från omkring 1950. I byggnaden finns kök, manskapsrum, kockarum, skafferi och torkrum.

Lossejaurkojan.
Fotograf: Erica Duvensjö. © Norrbottens museum


Enligt äldre information är byggnaden sammansatt av två olika timringar för högre standard och regelverk. Detta syns inte minst på knutarna där den vänstra delen har laxknutar till skillnad från den högra knutens blandning av både laxknut och kapade knutskallar.

Interiör med bord, sittplatser och sängar.
Fotograf: Erica Duvensjö. © Norrbottens museum
Köket med arbetsbord och järnspis.
Fotograf: Erica Duvensjö. © Norrbottens museum

Tjirsakojan

Byggnaden är uppförd av Frans Hedman år 1919 i Tjirsamyran norr om Varjisträsk och flyttades tillsammans med Tjirsastallet till Storforsen.

Tjirsakojan.
Fotograf: Erica Duvensjö. © Norrbottens museum

Den verkar bestå av material från två olika timringar då den uppförts med både rundtimmer och blockat timmer.

Interiör med bord, sittplats, sängar och eldpall.
Fotograf: Erica Duvensjö. © Norrbottens museum

Tjirsastallet

Byggnaden flyttades till Storforsen tillsammans med Tjirsastugan.

Tjirsastallet.
Fotograf: Erica Duvensjö. © Norrbottens museum
Interiör med spiltor och tidstypiska föremål.
Fotograf: Erica Duvensjö. © Norrbottens museum

Jordkoja

Kojan är en timrad rekonstruktion med torvtak.

Jordkojan.
Fotograf: Erica Duvensjö. © Norrbottens museum

Flottarkoja

Byggnaden är ursprungligen en skogsarbetarkoja som troligtvis uppfördes vid första världskrigets slut.

Flottarkojan.
Fotograf: Erica Duvensjö. © Norrbottens museum
Interiör med vilplats och eldpall.
Fotograf: Erica Duvensjö. © Norrbottens museum

Flottningsmuseet

Flottningsmuseet är inrymt i den s.k. Munksundsbaracken. Här finns utställningar om flottning och vardagsbestyr, men också om kockans arbete.

Flottningsmuseet.
Fotograf: Erica Duvensjö. © Norrbottens museum
En skylt med info om vad en flottare kunde ha med sig.
Fotograf: Erica Duvensjö. © Norrbottens museum
Tvättrummet.
Fotograf: Erica Duvensjö. © Norrbottens museum

Lilla rastkojan

Rastkojan står på medar och är uppförd under 1960-talet.

Rastkojan på medar.
Fotograf: Erica Duvensjö. © Norrbottens museum

Stora rastkojan

Rastkojan, kombinerad med manskaps- och redskapsbod, användes under 1950-talets slut.

Stora rastkojan.
Fotograf: Erica Duvensjö. © Norrbottens museum

Dessa byggnader var bara ett axplock av de som finns på området – från jordkojor till rastkojor från 1950-talet. De är alla i mer eller mindre behov av åtgärder, men med hjälp av den vård- och underhållsplan som nu tagits fram kan området förvaltas på bästa sätt för framtida generationer. Och har du vägarna förbi Storforsen, ta gärna en promenad på området för att lära dig mer om skogsbrukets- och flottningens byggnadshistoria.

Vid tangentbordet
Erica Duvensjö, byggnadsantikvarie Norrbottens museum