Sommaren när (nästan) all planering sket sig!

Arkeologiska fältsäsonger brukar vara svåra att planera i vanliga fall, men den här fältsäsongen har nog varit den rörigaste som jag varit med om…

Ett väldigt omfattande och stort jobb har vi tvingats skjuta på framtiden på grund av juridiska överklaganden. Diverse politiker må sjunga upphandlingens och den fria konkurrensens lov, men det finns baksidor av sådant också. Det tydligaste och allvarligaste är när billigaste budgivaren, med sämsta servicen, får härja fritt inom vårdsektorn. Mindre allvarligt, men ändå ytterst irriterande är när samma fenomen tenderar att breda ut sig inom kulturmiljövården. Fenomenet har inom den arkeologiska sektorn lett till diverse överklaganden av arkeologfirmor som sett sig förfördelade när de inte vunnit upphandlingarna. Dessa överklaganden drar ut på tiden och soppar verkligen till det för alla inblandade aktörer.

I vårt fall har vi den här säsongen ett stort jobb som vi tvingats senarelägga och senarelägga ytterligare ännu mer på grund av ett överklagande som tydligen ska köras igenom alla rättsliga instanser som finns. Snart återstår bara Europadomstolen och Intergalaktiska Rådet. Detta kostar inte den överklagande parten ett enda öre, samtidigt som den part som i läge ett vunnit anbudet tvingas ändra planeringen femtioelva gånger och samtidigt som en tredje part (beställaren av det arkeologiska uppdraget) håller på att bli vansinnig över förseningarna. För beställaren är oftast tiden mer dyrbar än de kronor och ören som det arkeologiska arbetet kostar. Välkommen till den fria marknaden i dess sämsta arkeologiska form…!

Vi har lyckats genomföra några fältarbeten i alla fall, för sådana arkeologiska insatser som varit så små (billiga) att de inte gått ut till upphandling:

Åsa Lindgren har varit projektledare för en utredning i Masugnsbyn-Vittangi under försommaren med Tor-Henrik Buljo, Nils Harnesk och mig som medarbetare. Det arbetet sitter hon och skriver rapport på nu i veckan. Vi hittade bland annat kolbottnar, tjärdalar och fossila åkerytor (hörande till den tiden när masugnen i Masugnsbyn var i drift)

Frida Palmbo har hållit i en arkeologisk förundersökning i Aareavaara och Kolari. En väg skulle breddas och flera kända fornlämningar berördes. Vi hittade mycket begränsat med boplatsmaterial (en kvartskärna) och en härd vid Aareavaara. I härden påträffades en del av en järnnål, vilket gör det troligt att härden hör till de senaste 2500 åren, alltså inte lika gammalt som tidigare boplatser vi undersökt vid Aareavaara. Datering och annan information tror jag att Frida kanske kommer att berätta om senare, när rapporten är klar.

Vi har i år återigen gjort utredningar i Markbygden väster om Piteå med anledningar av vindkraftparken som håller på att byggas där. Frida har hållit i den utredningen. Mer info kommer när rapporten är klar.

Vi ska nu imorgon åka till Laver väster om Älvsbyn, för att göra ett arkeologiskt arbete som ska ingå i en MKB (miljökonsekvensbeskrivning). Boliden Mineral AB ska göra en sådan i samband med att de vill öppna den gamla gruvan i Laver igen. Lars Backman styr upp det hela, med oss andra som medarbetare.

Vi är också inbjudna till att delta i arkeologiska undersökningar i Umeå. Västerbottens museum håller på med en jättegrävning där, och de ropar förtvivlat efter arkeologer som har arbetslivserfarenhet. Vi har lovat att bistå dem med personal, dels för att hjälpa till, men också för att själva förkovra oss i kunskapen som ett samarbete ger. I motsats till konkurrens innebär samarbete ökad kunskap, vilket är själva grunden för arkeologi…

Ett litet P.S. också: Vi har äntligen fått en ny chef för avdelningen för kulturmiljö på Norrbottens museum. Efter att ha ”delat chef” med andra avdelningar i många år så är det med stor lättnad som vi säger välkommen till Sara Hagström Yamamoto!

Frida (till vänster) och Carina (till höger) samtalar med vår nye chef Sara Hagström Yamamoto (mitten).

Frida (till vänster) och Carina (till höger) samtalar med vår nye chef Sara Hagström Yamamoto (mitten).

Vid tangentbordet idag

/Olof Östlund

Studier av det förflutna

För ganska precis ett år sedan gick startskottet för museets studiecirkel i arkeologi. Studiecirkeln är ett initiativ av Pitebygdens forskarförening och eldsjälarna Ulf Jonsson och Iren Ericsson.

Under sommaren 2011 träffades vi för första gången för att diskutera innehåll och antal träffar. Mötet blev en riktig ”spånskiva” där det formligen sprutade av idéer från forskarföreningen. De var intresserade av allt från juridiska aspekter och lagstiftning till hur arkeologer arbetar.

Mötet mynnade i fem övergripande teman som skulle avhandlas på fem träffar:

-Norrbottens förhistoriska och tidighistoriska tid

-Hur man hittar information om kulturmiljön i sin hemtrakt

-Kulturmiljölagen och den arkeologiska processen

-Tecken i skogen/hitta spår i landskapet

-Besiktning av tips om forntida fynd och platser i Pite-trakten

I mitten av oktober 2011 hade vi så den första träffen. 20 förväntansfulla deltagare slöt upp till det första tillfället som handlade om Norrbottens förhistoria, från istid till medeltid. Frågorna var många och det blev intressanta diskussioner. Totalt höll vi på i över 5 timmar!

En av de mer uppskattade träffarna var det fjärde tillfället som handlade om ”Tecken i skogen/hitta spår i landskapet”. Vi åkte då ut i skogen för att titta på några av våra vanligaste forn- och kulturlämningar. Bland annat besökte vi en boplats och en rösegrav från slutet av bronsåldern, två områden med härdar (eldstäder) som ligger inom kärnområdet för östra Kikkejaurs sameby, en fäbodlämning från 1700-talet och en något annorlunda tjärdal, delvis konstruerad av sten. Här är några bilder från exkursionen:

Gravröse från bronsåldern. Graven har anlagts på en ö i den forntida skärgården. I mitten av graven syns en större grop som förmodligen är rester efter ett gravplundrings-försök. Graven kallas i folkmun för ryssgraven. Foto: Åsa Lindgren © Norrbottens museum

Fäbod från 1700-talet. Kallas för Kälbodarna. En av bodarna står fortfarande kvar. Foto: Carina Bennerhag © Norrbottens museum

Åsa Lindgren berättar om härden på bilden. I mossan syns några av de stenar som omgivit eldstaden. Härden är en av de vanligaste fornlämningarna i Norrbotten. Foto: Carina Bennerhag © Norrbottens museum

Tjärdal med en konstruktion uppbyggd av sten. Foto: Carina Bennerhag © Norrbottens museum

 

 

Om några veckor är det dags för den sista träffen. Då kommer vi åter att bege oss ut i skog och mark, nu för att titta närmare på några lämningar som studiecirkeldeltagarna själva hittat och som inte är registrerade sedan tidigare. Bland annat kommer vi att besöka en välbevarad del av den gamla kustlandsvägen som går genom Norrfjärden. Idag syns delar av den gamla vägen i form av en vägbank uppbyggd av stenar med en körbana av grus och sand. Vägen finns enligt uppgift med på historiska kartor, både från mitten av 1600-talet och från början av 1700-talet.

Det ska bli mycket spännande att se vad deltagarna har hittat! Vi får anledning att återkomma i bloggen med resultatet av tipsgranskningen.

 /Carina Bennerhag