Arkeologi längs väg E10:an

Nu i slutet av oktober kan vi nog säga att vår fältsäsong tagit slut. Den härdade ut i det längsta och det hade börjat frysa under våra senaste uppdrag. Vädrets makter har dock varit på vår sida, så regnkläder och fodrad utstyrsel har inte behövts i någon större utsträckning! Två av våra sista uppdrag för säsongen har tilldragit sig längs med väg E10, mellan Morjärv och Svappavaara. Detta blogginlägg kommer att ägnas dessa uppdrag.

Med anledning av Trafikverkets ombyggnationer av väg E10 har vi gjort både en arkeologisk utredning och en avgränsande förundersökning där i höst. Sträckan mellan Morjärv och Svappavaara är drygt 20 mil, men det var bara valda delar som berördes av våra uppdrag.

Karta över utrednings-, och undersökningsområden, längs väg E10.

Karta över utrednings-, och undersökningsområden, längs väg E10.

Jag börjar med utredningen. Utredningsområdet bestod av fyra större områden: Kulleribacken, strax söder om Svappavaara; Lappesuanto-Avakko; Muorjevaarabackarna, strax norr om Gällivar och Västra Svartbyn-Morjärv, strax norr om Morjärv. Den sammanlagda sträckan längs vägen var ca 30 km. Utredningsområdets bredd varierade mellan ett tiotal meter till ett par hundra meter. Det blev således en hel del traskande i närheten av vägen, men även i skog och mark. Det senare var betydligt trevligare då E10:an är tungt trafikerad och trafiken har ett mycket högt tempo. Knappast någon håller hastighetsbegränsningarna… Att som liten arkeolog befinna sig på vägkanten eller i diket kändes inte helt säkert. Vi hade visserligen tillgång till TMA-bil, men det var svårt att få till den logistiken på ett smidigt sätt. Det var som tur var endast kortare sträckor där vi kände att det hade behövts mer skydd än de varselkläder vi bär.

Vi harvade igenom en hel del kraftigt kuperad och blockig mark, som tärde både på ork och på entusiasmen att hitta lämningar. Går det för länge mellan det man hittar något kan man ibland börja tvivla på sin förmåga, även om man vet att det är terrängen det är fel på… Det som höll humöret uppe var det härliga höstvädret. Personligen tycker jag nog att hösten är den bästa tiden att vara ute i fält! Det är ofta vackert väder och efter någon natt med frost så är mygg och knott inte på hugget längre.

Solig höstmorgon i skogen. Foto: Åsa Lindgren, Norrbottens museum, CC (by, nc, nd)

Solig höstmorgon i skogen. Foto: Åsa Lindgren, Norrbottens museum, CC (by, nc, nd)

Bitvis var det verkligen inte fel på terrängen heller och där hittade vi också fornlämningar. Utredningen resulterade i att 15 nya lämningar registrerades: tre fornlämningar och tolv övriga kulturhistoriska lämningar. Fornlämningarna utgjordes av en boplats av stenålderskaraktär, med avslag och kärnor av kvarts, samt två härdar.

Boplats_Olof_FyndInfällda

Olof Östlund vid den nypåträffade boplatsen. Infällda bilder visar avslag och en kärna av kvarts. Foto: Tor-Henrik Buljo, Norrbottens museum, CC (by, nc, nd)

På fina tallhedar som ligger i anslutning till myrar finns ofta härdar. Foto: Therése Hällqvist och Åsa Lindgren, Norrbottens museum, CC (by, nc, nd)

På fina tallhedar som ligger i anslutning till myrar finns ofta härdar. Här de två lägena för de nypåträffade fornlämningarna. Foto: Therése Hällqvist och Åsa Lindgren, Norrbottens museum, CC (by, nc, nd)

Även om fornlämningarna ”smäller högre” rent juridiskt, då de har ett starkare skydd av kulturmiljölagen, så är jag lite svag för de övriga kulturhistoriska lämningarna. De vittnar ofta om hårt arbete, inte sällan långt från hem och familj. Vem skulle idag klara av att fara till skogs och göra långa dagar av fysiskt arbete med enkla redskap, bo i tält och laga mat på öppen eld? Okej, jag kan tänka mig någon enstaka i min bekantskapskrets och bland arkeologikollegorna, men inte är det samma virke i oss, som det var ett par generationer tillbaka …?!

Tor-Henrik Buljo registrerar en husgrund (vänstra bilden) och en tjärdal. Foto: Therése Hällqvist, Norrbottens museum, CC (by, nc, nd)

Tor-Henrik Buljo registrerar en husgrund (vänstra bilden) och en tjärdal. Foto: Therése Hällqvist, Norrbottens museum, CC (by, nc, nd)

De kulturlämningar vi registrerade vid utredningen var bland annat kolbottnar, tjärdalar och härdar. De senare tror vi har samband med flottning i området, då de återfinns i anslutning till en bäck som delvis grävts om för att underlätta för flottningen. Förutom de nypåträffade lämningarna så återbesökte vi även några lämningar som var kända sedan tidigare. Bland annat Raä Överkalix 340:1, en tjäradal. Det visade sig vara två tjärdalar och en husgrund, så där fick vi revidera beskrivning och området på kartan. Vid kolbottnar och tjärdalar återfinns ofta resterna efter kojor, då både kolmilan och tjärdalen måste vaktas vid bränningen, att gå hem och sova var inte aktuellt (om man inte ”brände hemma” till husbehov förstås).

Javisst ja, jag skulle berätta lite om den avgränsande förundersökningen också!

Ursprungligen skulle fyra boplatser avgränsas vid denna undersökning, men en av dem visade sig ligga under vatten och utgick därför. Avgränsningen av de tre som blev kvar utfördes med maskin. Två av boplatserna kunde avgränsas till exploatörens fördel, det vill säga att inget av arkeologiskt intresse påträffades. Men vid en av boplatserna påträffades fyndmaterial som troligen hör till ytterligare boplatser eller nyttjandefaser. Lämningarna ligger på 45-60 m ö h och kan därmed ha en nyttjandetid på ca 2000 år och som äldst vara 6000 år gamla.

Carina Bennerhag övervakar avtorvningen med grävmaskin. Infälld bild visar ett schakt där skörbränd sten markerats ut med blompinnar. Foto: Frida Palmbo och Carina Bennerhag (infälld bild), Norrbottens museum, CC (by, nc, nd).

Carina Bennerhag övervakar avtorvningen med grävmaskin. Infälld bild visar ett schakt där skörbränd sten markerats ut med blompinnar. Foto: Frida Palmbo och Carina Bennerhag (infälld bild), Norrbottens museum, CC (by, nc, nd).

Efter dessa uppdrag samlas vi arkeologer återigen på kontoret för vintersäsongen och allt vad den innebär med avrapportering, uppföljning, fakturering, föreläsningar, skolprogram, planering av kommande år, med mera.

/ Åsa Lindgren, arkeolog

Arkeologi i Norrbotten

De senaste dagarna har inneburit en del resande runtom i Norrbotten. Som arkeolog på Norrbottens museum får man se och uppleva olika delar av länet, vilket de senaste dagarna är ett bevis på!

Arkeologidagen
I söndags, 31 augusti, anordnades Arkeologidagen runt om i Sverige. Norrbottens museum valde i år att fokusera på de undersökningar som är genomförda tidigare i år mellan Sikfors och Älvsbyn, längs med väg 555. Med anledning av detta höll undertecknad tillsammans med Carina Bennerhag en föreläsning om sommarens arkeologiska undersökningar i Älvsbyns bibliotek för 60-talet intresserade åhörare. Därefter stod en guidning på några av de undersökta boplatserna på schemat, varvid strax över 50 personer deltog. Vi är väldigt glada för det stora intresset och för alla glada och trevliga besökare – tack för att ni valde att dela Arkeologidagen med oss!

Gott om besökare på den guidade visningen under Arkeologidagen © Norrbottens museum

Gott om besökare på den guidade visningen under Arkeologidagen © Norrbottens museum

Utgrävning av en tjärdal
I måndags bar det av till Pajala, för att tidigt på tisdagmorgon påbörja arbetet med att undersöka en tjärdal i Mäntykero, intill väg 395, en bit från Junosuando. Tjärdalen ligger i vägen för Trafikverkets planerade vägåtgärder av väg 395 och Länsstyrelsen har rekommenderat att tjärdalen ska dateras innan exploateringen får ske. Dateringen görs för att ta reda på om tjärdalen har samband med de bruk och hyttlämningar som finns i närområdet.

Frida Palmbo står invid rännan i tjärdalen som ska dateras © Norrbottens museum

Frida Palmbo står invid rännan i tjärdalen som ska dateras © Norrbottens museum

Norrbottens museum har aldrig undersökt en tjärdal tidigare, så det var en intressant erfarenhet. Vi grävde två sökschakt in i tjärdalen med hjälp av grävmaskin och har samlat in ett flertal kolprover ur profilerna.

Övervakning av maskinschaktning i tjärdalen © Norrbottens museum

Övervakning av maskinschaktning i tjärdalen © Norrbottens museum

Frida Palmbo håller i tjärdalsslagg som framkom vid maskinschaktningen i tjärdalen © Norrbottens museum

Frida Palmbo håller i tjärdalsslagg som framkom vid maskinschaktningen i tjärdalen © Norrbottens museum

Kolproverna kommer att skickas för vedartsanalys för att plocka ut det kol som är bäst lämpat för datering, och två kolprov kommer därefter att C14-dateras.

Carina Bennerhag samlar in kolprov från en av profilerna i tjärdalen © Norrbottens museum

Carina Bennerhag samlar in kolprov från en av profilerna i tjärdalen © Norrbottens museum

Förberedelser inför en guidning
I onsdags bar det av till Jokkmokk, för att förbereda inför en guidning av ett fornlämningsområde som kommer att genomföras under nästa vecka. Genom att se vilka lämningar som finns i området och hur de ligger i terrängen är det lättare att förbereda själva guidningen. Vi har valt ut Killingholmen som är ett fornvårdsobjekt, som ett bra område att genomföra guidningen. Killingholmen är en halvö i sjöarna Jertajaure och Fatjatjaure. Här finns bland annat en boplats, boplatsgropar, och fångstgropar. Ett utmärkt område för en guidning då det finns flera olika typer av lämningar.

Carina Bennerhag i en boplatsgrop på Killingholmen © Norrbottens museum

Carina Bennerhag i en boplatsgrop på Killingholmen © Norrbottens museum

Tipsgranskning ovanför Porsi
Efter rekognosceringen på Killingholmen bar det av till Kartiberget strax ovanför Porsi, för att granska ett tips om några stenhögar som hittats i samband med en inventering av gammelskog. I området finns det 5 staplade stenhögar, som vi bedömt är någon form av stenupplag. De ger ett relativt nytt intryck, då det knappt växer någon mossa eller kartlav på stenarna.

Stenupplag på Kartiberget © Norrbottens museum

Stenupplag på Kartiberget © Norrbottens museum

Ett av stenupplagen på Kartiberget © Norrbottens museum

Ett av stenupplagen på Kartiberget © Norrbottens museum

Inom loppet av 4 dagar har det blivit en hel del resande runt om i Norrbotten. Det är en ynnest att få arbeta i Norrbotten, ett stort län med mycket att se och uppleva!

Vid tangentbordet:
Frida Palmbo