En tillbakablick på 2024 och vad som komma skall 2025

Önskar alla läsare av Norrbottens museums Kulturmiljöblogg ett riktigt Gott Nytt År! Arbetsåret 2025 väntar, och som vanligt blir det spännande att se vad ett nytt år kommer att bjuda på vad gäller nya projekt, utmaningar, erfarenheter och platser att besöka runt om i länet. Norrbotten är ett fantastiskt län att arbeta i, då vi får se så stora delar av länet som omfattar miljöer från kust till fjäll. Så här tre dagar in på 2025 så är en stor del av arbetsåret ännu inte fastställd – framförallt vad gäller fältsäsongen, men vi vet åtminstone att några projekt kommer att bli av. Först blickar jag dock tillbaka på 2024 – ett år där många projekt inte riktigt blev som planerat.

Fältsäsongen inleddes i maj, med fältarbeten inom projektet Norrlands vattenanknutna kulturmiljöer tillsammans med Luleå Tekniska Universitet. Inom projektet undersöker vi bland annat hur vattenkraftsregleringen har påverkat våra kulturmiljöer, de samhällen och människor som lever och verkar längs med de utbyggda älvarna (för länkar till tidigare blogginlägg om detta projekt, se länkar nedan under Läs mer). Vår ursprungliga tanke om att genomföra arkeologiska inventeringar i västra delarna av vattenmagasinet Tjaktjajávvre grusades på grund av sen is- och snösmältning. Istället genomförde vi inventeringar längs med Lilla Lule älv, i valda delsträckor mellan Vajkijaur och Årrenjarka. Snö och is låg fläckvis kvar, men vi kunde åtminstone komma åt en del framtinade strandpartier. Vi fick ett bra resultat, med närmare 20 nyregistreringar av både fornlämningar och kulturlämningar och återbesökte några tidigare registrerade fornlämningar. Flertalet av både nyregistrerade och återbesökta fornlämningar ligger frameroderade på strand som en följd av vattenkraftsregleringen, och bedöms därmed som grovt skadade.

Is och snö låg fortfarande på älven och längs stränderna när vi påbörjade 2024 års fältarbeten inom projektet Norrlands vattenanknutna kulturmiljöer. Foto: Frida Palmbo, Norrbottens museum.
Frameroderad kokgrop invid Lilla Lule älv. Erosionen har gjort att gropens synliga struktur har försvunnit. Sondning visar på kol och sten längre ner i marken. Platsen är överdämd stora delar av året. Foto: Frida Palmbo, Norrbottens museum.
En del av en kvartsitspets hittades på en av de frameroderade boplatserna längs med Lilla Lule älv. Foto: Frida Palmbo, Norrbottens museum.

Sista veckan i maj var tanken att vi inom projektet Norrlands vattenanknutna kulturmiljöer skulle genomföra en arkeologisk undersökning av en av boplatserna i Nelkerimområdet mellan Vuollerim och Jokkmokk, för att få kunskap om det finns kvar vetenskaplig information i de härdar som ligger synliga på stranden vid låga vattenflöden i Lilla Lule älv. Fredagen veckan innan besöktes boplatsen, som låg synlig förutom att det fanns en del is kvar på stranden. Söndag samma vecka visade det sig att vattnet stigit så fort att boplatsen låg under vatten. Istället genomfördes en arkeologisk undersökning av en boplats som ligger ca 160 m öster om rödockragraven i Ligga, som hittades 2023 i samband med låga vattenflöden i Stora Lule älv. Planen var att undertecknad tillsammans med projektledaren Dag Avango vid Luleå Tekniska Universitet skulle genomföra projektet, men Dag fick förhinder och fick ersättas av min kollega Sebastian Lundkvist som ryckte ut som en räddande ängel. Vi kom därför igång lite sent med undersökningen, som blev en kamp mot stigande vatten. Vi hann delundersöka en härd inom boplatsen, som vi i slutet av förra året fick första dateringen från. Jag som hade tänkt att boplatsen kanske skulle vara samtida med rödockragraven i området, blev faktiskt glatt förvånad då det visade sig att boplatsen var omkring 1000 år äldre – omkring 8000 år! Resultatet är otroligt spännande och visar på att människor nyttjat detta område under mycket lång tid.

Därefter tog den arkeologiska räddningsundersökningen av rödockragraven i Ligga vid. Ett arbete som påbörjades redan 2022 och som var tänkt att avslutas i år. Även detta projekt blev inte riktigt genomfört enligt plan, då vi i slutet av fältarbetet tyvärr stötte på ett massivt lager av skenhälla – jord/sand som på grund av vattentillförsel, blivit hård som sten eller cement. Frustrationen var uppenbar – och vi fick tillbringa sista veckan med att ”gräva” med hjälp av huggmejsel och liten slägga. Vi har dock fått ett bra resultat från 2024 års insats – vi kunde avgränsa en rektangulär färgning/nedgrävning motsvarande en gravgrop. I denna hittades gravgåvor i form av en pilspets och en kvartsskrapa – föremål som nu bland några fler av fynden från Ligga är på slitspårsanalys. Det är arkeologerna Jon Lundin och Sebastian Broström som i sitt forskningsprojekt ”Use-wear analysis of quartz tools from northern Sweden” tittar på fynd från bland annat Ligga. Ser fram emot att ta del av deras analysresultat under våren!

Arkeolog Sebastian Lundkvist vid undersökningen av den härd som visats sig vara ca 8000 år gammal, i närheten av rödockragraven i Ligga. Foto: Frida Palmbo, Norrbottens museum.

Med oss tillbaka till kontoret hade vi även massor med framförallt rödockrafärgade jordprover för kommande analyser. Vi hade fyra välbesökta guidningar i samband med räddningsundersökningen, och det var fantastiskt roligt att se hur stort intresset var att komma och besöka oss – trots ihållande regn vid några av guidningarna. Nästa år kommer vi att avsluta räddningsundersökningen av rödockragraven i Ligga och kommer då även att rekonstruera graven. Så all sten och de jordmassor vi har grävt bort kommer även att flyttas tillbaka. Jag tycker alltid det är lite vemodigt att lämna en plats där vi har genomfört en arkeologisk undersökning/utgrävning. I Ligga kommer det att kännas extra vemodigt – en plats där vi tillbringat några veckor varje år under 4 år (och i en helt fantastisk arbetsmiljö!) – och en plats som kommit att betyda något extra för mig.

Mycket sten! Arkeologerna Rasmus Lundqvist och Lars Backman vid den pågående räddningsundersökningen av rödockragraven i Ligga. Foto: Frida Palmbo, Norrbottens museum.
Gravgåva – fin pilspets i kvartsit! Foto: Frida Palmbo, Norrbottens museum.
Galna kollegor – Sebastian och Rasmus tycker att Norrbottens museum ska satsa på fler varianter av profilkläder. Vi övriga är skeptiska… Foto: Frida Palmbo, Norrbottens museum.
Vi fick lägga igen rödockragraven i Ligga ännu ett år. Avslut sker under 2025, då graven även ska rekonstrueras. Foto: Frida Palmbo, Norrbottens museum.

Efter Ligga blev det dags för en välbehövlig semester – och därefter bar det av upp till Kiruna för medverkan i en arkeologisk undersökning av några härdar. Ytterligare ett projekt som inte gick riktigt enligt planen, då det visade sig att härdarna inte var så gamla – fynd av tidningspapper, en boll, ölburkar, kapsyler, porslin, buteljglas, spik och annat recent skräp. Arbetet gick därmed snabbare än planerat.

Porslinsfragment från en av de undersökta härdarna. Foto: Frida Palmbo, Norrbottens museum.

Efter Kiruna följde en fantastisk fältvecka inom projektet Norrlands vattenankutna kulturmiljöer. Denna gång genomfördes inventeringar på södra sidan av Paittasjärvi i Kalixälvens övre del. Just nu pågår arbetet med att registrera alla lämningar som dokumenterats inom projektet, och då vi registrerade över 100 tidigare okända lämningar vid Paittasjärvi så tar det sin tid! Det var en fantastisk känsla av att få inventera i urskog, orörd av modernt skogsbruk. Att få vandra i skog i väglöst land, ackompanjerad av vindens sus i trädkronorna, fåglarnas kvittrande och kängornas trampande över myr och torrbackar kommer jag leva på länge. Jag hoppas på att få återvända till Paittasjärvis orörda skogar, vilket vi också har lite lösa planer på inom projektet – det skulle vara intressant att datera några av barktäkterna för att få veta mer om vilket tidsdjup det finns i skogens resursutnyttjande i området.

Fantastiska miljöer, södra sidan Paittasjärvi. Foto: Frida Palmbo, Norrbottens museum.
Kåta som använts i samband med myrslåtter. Foto: Frida Palmbo, Norrbottens museum.
Fantastiska miljöer. Slåttermyr i bakgrunden. Foto: Frida Palmbo, Norrbottens museum.
Gamla trädkronor. Foto: Frida Palmbo, Norrbottens museum.
Blågrönt glaciärvatten i Paittasjärvi. Foto: Frida Palmbo, Norrbottens museum.

När fältsäsongen så småningom tog slut så har vi arkeologer återvänt till värmen på kontoret, med efterföljande rapportskrivning, fyndhantering och annat efterarbete från fält. I höst har även en del av arkeologerna varit involverad i flytten av de arkeologiska samlingarna till nya lokaler, vilket tagit en del tid i anspråk.

Vad kommer 2025 att bjuda på då? Det vi vet med säkerhet hittills är som nämnts ovan att den arkeologiska räddningsundersökningen av rödockragraven i Ligga ska slutföras. Sannolikt kommer projektet Norrlands vattenanknutna kulturmiljöer få finansiering från Riksantikvarieämbetet även i år – beslut kommer nu i januari. Det är i så fall sista året som projektet får finansiering genom Riksantikvarieämbetets forsknings- och utvecklingsmedel (FoU). Om vi vill fortsätta projektet, som är högst angeläget, så krävs annan finansiering. Utöver detta så pågår ett arbete med att ta fram nya utställningar tills Norrbottens museum öppnar upp dörrarna för allmänheten igen. Norrbottens museum stängde under 2024 för en omfattande renovering av bland annat fönster, översyn av el och ventilation. När vi öppnar upp dörrarna på nytt vill vi såklart göra det med nya utställningar att visa våra besökare. Öppningsdatum är inte bestämt i nuläget, men kommer såklart presenteras när vi vet mer. Fram till dess – och såklart även därefter – så hoppas jag att du som läsare fortsätter att följa oss här på Kulturmiljöbloggen, där vi kontinuerligt berättar om pågående projekt och om Norrbottens förhistoria, historia och samtid.

Vid tangentbordet:
Frida Palmbo, arkeolog vid Norrbottens museum

Läs mer:

Nelkerim – en del av Norrlands vattenanknutna kulturmiljöer

Vattenkraftsutbyggnadens konsekvenser

Miljöprövningarna av vattenkraften och skyddet för kulturmiljöerna längs vattendragen

En tillbakablick på 2023

En tillbakablick på 2022

Nya arkeologiska fältarbeten inom projektet Norrlands vattenanknutna kulturmiljöer – en kamp mot is och vatten

Inventering i orörd skog i väglöst land

Ny kunskap om ett annars dränkt kulturarv

Rödockragraven i Ligga

Fortsatt räddningsundersökning av rödockragraven i Ligga

Det blir inte alltid som man har tänkt sig – 2024 års räddningsundersöknnig av rödockragraven i Ligga

Ny kunskap om ett annars dränkt kulturarv

Norrbottens museum är en av flera deltagande parter i forskningsprojektet Norrlands vattenanknutna kulturmiljöer, som drivs av Luleå Tekniska Universitetet. Projektet undersöker bland annat hur våra kulturmiljöer påverkas av vattenkraftsregleringen. I Norrbotten arbetar vi framförallt med arkeologiska fältarbeten och kulturhistoriska dokumentationer längs med Luleälven, som omfattar både Stora och Lilla Lule älv, som rinner genom rika kulturlandskap. Dessutom utgör Luleälven en av Sveriges viktigaste älvar för vattenkraftsproduktion.

2022 genomfördes fältarbeten längs med Lilla Lule älv, varvid ett flertal tidigare registrerade boplatser återbesöktes och ett flertal nya registrerades. Flera av de tidigare registrerade boplatserna påträffades under 1980-talet inom Luleälvsprojektet, som genomfördes av Umeå universitet. Flertalet av dessa fornlämningar är strandbundna och erosionsskadade som en följd av vattenkraftsregleringen i området. I samband med våra fältarbeten hade vi fått tillstånd från Länsstyrelsen i Norrbotten att samla in ett urval av fynd från erosionsskadade boplatser. Vi samlade bland annat in brända ben från fem boplatser i området runt Nelkerim. För den som vill veta mer om just detta fältarbete, läs gärna Nelkerim – en del av Norrlands vattenanknutna kulturmiljöer

De brända ben som vi samlade in från boplatserna sändes till en osteolog, en benexpert, som kunnat se att det framförallt rör sig om brända ben från större eller medelstort däggdjur. Därefter sändes brända ben för C14-analys, vilken gav ett rätt så överraskande resultat. Det visade sig att fyra av boplatserna i Nelkerimområdet är mellan 9300-7800 år gamla och därmed är från mesolitikum, äldre stenålder! Den femte boplatsen var betydligt yngre, och lite mer svårdaterad då C14-analysen visar på en datering mellan 1523-1949 e.Kr.

Översikt av en av 30-talet härdar/skärvstenskoncentrationer inom en av boplatserna i Nelkerimområdet, med Lilla Lule älv i bakgrunden. I bakgrunden skymtar skymtar fler härdar/skärvstenspackningar. Brända ben från boplatsen har daterats till ca 6000-5800 f.Kr. Foto: Frida Palmbo, Norrbottens museum, acc nr 2022:039:123.
Översikt en av boplatserna i Nelkerimområdet, som har daterats till ca 6200-5900 f.Kr. Foto: Frida Palmbo, Norrbottens museum, acc nr 2022:039:265.
Översikt del av boplats i Nelkerimområdet som har daterats till ca 7300-7000 f.Kr.
Foto: Frida Palmbo, Norrbottens museum, acc nr 2022:039:250.
Översikt del av boplats i Nelkerimområdet som har daterats till ca 7000-6700 f.Kr. På stranden ligger en stor mängd skörbrända stenar. Erosionskanten med nedfallna träd syns tydligt.
Foto: Frida Palmbo, Norrbottens museum, acc nr 2022:039:229.

I år har vi dessutom haft möjlighet att delundersöka en boplats i ett område ca 160 m öster om rödockragraven i Ligga. Denna boplats hittades i samband med 2023 års räddningsundersökning av rödockragraven, när det var låga vattenflöden i Stora Lule älv. Vi har nyligen fått ta del av första C14-analysen, som är gjord på kol som hittades i en delundersökt härd. C14-analysen visade på att boplatsen är från omkring 6300-6000 f.Kr. och därmed är ca 1000 år äldre än rödockragraven! Det var oväntat, för jag hade förväntat mig en ungefär samtida datering som för rödockragraven, som är från ca 5000 f.Kr. utifrån daterade anläggningar som är hittade i och invid graven. Vi har nu även skickat in brända ben från samma härd, då vi vill se om dateringarna av kol och brända ben blir samstämmiga. Kan kol och/eller brända ben påverkas av att vara överdämda större delen av året? Förhoppningen är att dateringarna ska bli samstämmiga, så att vi inte behöver bekymra oss om ifall något av materialen kan kontamineras av att ligga överdämda i älvvatten. Fler analyser kommer också att göras på jordprover som vi samlat in från den undersökta härden, så det blir spännande att se vad analyserna kan berätta för oss om hur boplatsen har använts. Vi hoppas också på att kunna undersöka en av boplatserna i Nelkerimområdet nästa år, bara vi har smältande snö och is och stigande vattennivåer på vår sida! Fortsättning följer med andra ord…

Arkeolog Sebastian Lundkvist arbetar med undersökningen av en härd som genom C14-datering visat sig vara omkring 8000 år gammal! Foto: Frida Palmbo, Norrbottens museum.

De dateringar vi har gjort inom projektet Norrlands vattenanknutna kulturmiljöer visar att det med relativt ”enkla” medel faktiskt går att få ut ett mervärde av vårt kulturarv som har dränkts och ligger under vatten stora delar av året. Det gäller att inventera och undersöka den här typen av fornlämningar vid rätt tidpunkt under året – så snart som möjligt efter isavsmältningen, innan vattnet stigit och dolt spåren efter tidigare generationer under vatten igen. Trots att mycket vetenskaplig information har gått förlorad på grund av vattenkraftsregleringen, som bidragit till att fynd och värdefull kunskap har eroderat bort och sköljts iväg ut i älven, kan vi i alla fall få ut en del information som berättar om tidigare generationer som levt och verkat längs med de dämda vattendragen.

Vid tangentbordet denna fredag:
Frida Palmbo, arkeolog vid Norrbottens museum

Läs mer:

Rödockragraven i Ligga

Fortsatt räddningsundersökning av rödockragraven i Ligga

Det blir inte alltid som man har tänkt sig – 2024 års räddningsundersökning av rödockragraven i Ligga

Nya arkeologiska fältarbeten inom projektet Norrlands vattenanknutna kulturmiljöer – en kamp mot is och vatten