Under de två sista veckorna i maj nu i år har Norrbottens museum och Luleå Tekniska Universitet genomfört fältarbeten i Jokkmokks kommun som en del i projektet Norrlands vattenanknutna kulturmiljöer.
Som tidigare har berättats här på Kulturmiljöbloggen vill vi inom projektet undersöka hur vattenkraftsregleringen har påverkat våra kulturmiljöer, de samhällen och de människor som lever längs med de utbyggda älvarna (för länkar till tidigare blogginlägg, se nedan). I Norrbottens län genomfördes de första fältarbetena under 2022, varvid vi bland annat kunde konstatera att en stor andel fornlämningar – som oftast var okända när vattenkraftsutbyggnaden genomfördes – kontinuerligt eroderar fram på stränderna längs både Stora och Lilla Lule älv. Fornlämningar som kontinuerligt skadas och i flera fall förstörs, utan att någon vetenskaplig information från dessa lämningar har tagits tillvara. Något som vi vill undersöka närmare inom projektet är om det går att få ut någon vetenskaplig information från fornlämningar som är överdämda större delen av året. Utifrån 2022 års inventeringsresultat ville vi gå vidare och genomföra arkeologiska undersökningar av två av lokalerna som berördes av våra inventeringar. Dels en stor boplatslokal vid Nelkerim, där ett 30-tal anläggningar ligger fullt synliga på stranden i samband med låga vattenflöden. Boplatsen i Nelkerim är omtalad i arkeologisk litteratur som en stor samlingsboplats som nyttjats i samband med laxfiske i Lilla Lule älv. Det har dock aldrig genomförts någon arkeologisk undersökning av lokalen, och av de brända ben som hittats och tagits tillvara från boplatsen förekommer det inga fiskben. Det vore mycket spännande att undersöka ifall det finns arkeologiska belägg för att denna boplats faktiskt har nyttjats i detta syfte, utöver boplatsens lokalisering invid en fiskrik älv.
Vi vill även gå vidare med ett område med flera härdar och en trolig bengömma som är belägen i Tjaktjajávvre vattenmagasin. Tyvärr visade det sig att just dessa fornlämningar är belägen i ett område där markägarfrågan inte är utredd, vilket kräver en fastighetsutredning. Vi undersöker nu möjligheter till att genomföra en fastighetsutredning – och håller tummarna för att vi ska kunna undersöka denna lokal under 2025. Under 2023 upptäcktes dessutom en ny boplats i närheten av rödockragraven i Ligga, vilket innebar att vi även ville gå vidare och genomföra arkeologiska undersökningar av denna lokal.
Plan A för 2024 års fältarbeten i Norrbotten inom projektet Norrlands vattenanknutna kulturmiljöer var att:
– Genomföra arkeologiska inventeringar i västra delarna av vattenmagasinet Tjaktjajávrre i samband med låga vattenflöden samt att genomföra en arkeologisk undersökning av härdarna och den eventuella bengömman i Tjaktjajávvre.
På grund av sen is- och snösmältning visade det sig inte vara möjligt att genomföra inventeringarna i Tjaktjajávrre den inbokade fältveckan, då vattenmagasinet var täckt av is och snö. Inte heller den arkeologiska undersökningen var möjlig att genomföra, på grund av de ovan nämnda oklarheterna kring markägarfrågan. Därför bestämde vi oss för att istället satsa på plan B:
– Genomföra inventeringar längs med Lilla Lule älv mellan Vajkijaur och Årrenjarka, framförallt i områden som inte tidigare genomgåtts av den systematiska fornminnesinventeringen samt att genomföra en arkeologisk undersökning av Nelkerimboplatsen.
Då vi fick rapporter om kraftig snö och is på Lilla Lule älv just innan fältarbetet skulle påbörjas bestämde vi att vi även behövde ta fram en plan C, som blev:
– Fortsatta inventeringar i Nelkerimområdet och valda sträckor mellan Edefors och Vuollerim samt undersökning av den nyupptäckta boplatsen i Ligga.
Måndag 20 maj genomförde projektdeltagarna Dag Avango, professor i historia vid LTU och projektledare för Norrlands vattenanknutna kulturmiljöer, och Gunhild ”Ninis” Rosqvist, professor i geografi vid Stockholms universitet, en rekognoceringstur för att undersöka vilka områden som hade tinat fram och var möjliga att inventera, medan undertecknad förberedde för att kunna genomföra plan C. Vid besök på Nelkerimboplatsen denna måndag så konstaterade Dag och Ninis att boplatsen låg under en 2 dm tjock iskaka. Skulle vi kunna genomföra en arkeologisk undersökning av denna fornlämning med start om en vecka? Efter genomförd rekognoceringstur konstaterade Dag och Ninis att på grund av höga vattenflöden mellan Jokkmokk och Edefors så var det ur inventeringssynpunkt bäst förutsättningar att genomföra fältarbeten längs med Lilla Lule älv, mellan Vajkijaur och Årrenjarka. Därmed tillbaka till plan B!
Under fyra dagar genomfördes därför arkeologiska inventeringar mellan Vajkijaur och Årrenjarka. Där fanns strandpartier som tinat fram, omgivna av is och snö. Vi återbesökte fyra tidigare registrerade fornlämningar och nyregisterade närmare 20 nya forn- och kulturlämningar, bestående av boplatser, fyndplatser, kokgropar, fångstgropar, härdar och barktäkter. Flertalet av fornlämningarna ligger frameroderade på strand som en följd av vattenkraftsregleringen, och bedöms därför som grovt skadade.
Vi samlade in fynd från fyra olika lokaler, något som vi hade fått beviljat tillstånd för från Länsstyrelsen i Norrbotten. Fynden består framförallt av avslag i kvarts och kvartsit, men vi hittade även en del av en pilspets i kvartsit och ett slags multifunktionsverktyg (typ en förhistorisk schweizisk armékniv). Vi vill bland annat jämföra med tidigare insamlat material längs med Luleälven, för att se om det går att se skillnader i om stenmaterialet har påverkats av svallning som en följd av vattenkraftsregleringen. En del av fyndmaterialet påträffades i relativt steniga partier av stränder, där mer finkornigt material bedöms ha eroderat bort – och det är definitivt knepigare att hitta rester efter redskapstillverkning i grå kvartsit bland andra gråa stenar, jämfört med om fyndmaterialet påträffas i sandiga partier.
På fredagen återbesökte Dag och Ninis Nelkerimboplatsen för att få en uppdaterad bild av isläget och vattenståndet. Mycket av isen hade smält och vattenståndet låg fortfarande på en sådan nivå att boplatsen var synlig. Det såg lovande ut för att kunna genomföra en arkeologisk undersökning den kommande veckan! Men – arkeolog Anna RImpi som bor i Jokkmokk var snäll och besökte Nelkerimboplatsen på söndagskvällen, för att ge en uppdaterad rapport om vattenståndet – och då låg boplatsen under vatten! Vi fick istället satsa på plan C – en arkeologisk undersökning av den nyupptäckta boplatsen i Ligga.
Så under förra veckan genomförde undertecknad och Sebastian Lundkvist en arkeologisk undersökning i Ligga. Vi karterade av boplatsen och samlade in några lösfynd av brända ben och avslag i kvarts, och därefter fokuserade vi på en skärvstenspackning/härd med brända ben. Boplatsen är belägen längst ute på udden en bit öster om rödockragraven i Ligga, och ligger under vatten delar av året.
Området där skärvstenspackningen är belägen är väldigt stenigt, och intorkat gråbrunt sediment på alla stenar som legat under vatten gör att anläggningen inte var helt tydlig att se. Vi rensade fram denna och dokumenterade skärvstenspackningen i plan innan en profil drogs genom anläggningens längdriktning. Vi undersökte därefter ena halvan av skärvstenspackningen, varvid en rätt stor mängd brända ben påträffades. Vi hittade även små avslag och en skrapa i bergskristall, en kärna i kvarts och en skrapa i kvartsit.
Torsdag eftermiddag, när vi dokumenterade profilen, så tittade vi upp och upptäckte att vattnet stigit oroväckande mycket. Vi hade haft fullt fokus på anläggningen och inte sett hur vattennivån förändrades. Den del av boplatsen som vi karterade i början av veckan låg nu under vatten.
Vi bestämde oss för att vi behövde jobba lite längre, så att vi hann dokumentera profilen samt samla in alla prover som var planerade att ta ur profilen. Detta visade sig vara ett klokt beslut, för när vi återvände till boplatsen på fredagsmorgonen så låg skärvstenspackningen under 1-2 dm vatten! Det är svårt att gräva under vatten – vi är ju inte marinarkeologer – så vi fick ge oss på ett försök att lägga igen det överdämda schaktet – genom att kasta tillbaka skärvstenen som räknats, vägts och lagts upp på en presenning en liten bit bort från anläggningen. Sållmassorna som också låg på en presenning var det värre med, för där hade det höga vattenflödet resulterat i att en del av sanden redan förts ut i älven. Resten av sållmassorna fick gå samma väg, för vi ville inte riskera att presenningen drogs med ut i vattenmagasinet. Inte den bästa igenläggningen vi genomfört, men nöden har tyvärr ingen lag.
Nästa vecka påbörjar vi fortsättningen av räddningsundersökningen av rödockragraven i Ligga. Undersökningen, som ska avslutas i år, pågår under fem veckor. Om vattenståndet sjunker under dessa veckor har vi möjlighet att se till igenläggningen av skärvstenspackningen på den nyupptäckta boplatsen, vilket jag hoppas på. Vi samlade in ett antal jordprover för diverse analyser ur den delundersökta skärvstenspackningen. Vi planerar att genomföra markkemiska analyser för att se om det går att ta reda på hur anläggningen har påverkats av att vara överdämd, lipidanalyser (analyser av eventuella fettsyror), vedartsanalyser på kolbitar som hittades i anläggningen, makrofossilanalys och osteologisk analys av de brända ben som hittats. Vi har med andra ord hittills samlat in ett antal pusselbitar från boplatsen, och analyserna kommer att ge ytterligare pusselbitar, så får vi se vilken bild vi kan återskapa av dessa. Jordproverna kommer att sändas till olika experter för respektive analys, och sedan får vi vänta på resultaten. Har boplatsen ett tidsmässigt samband med rödockragraven? Vilka djur finns representerade bland de brända benen och kan de berätta något om vilken årstid som boplatsen nyttjats? Har de brända benen påverkats av att de har legat i en överdämd anläggning? Går det att hitta fettsyror i anläggningen, då den legat i vatten eller har dessa lösts upp och försvunnit? Kan de markkemiska analyserna visa på hur fornlämningar påverkas av att vara överdämda? Många frågor, som vi förhoppningsvis kan besvara och berätta mer om här på Kulturmiljöbloggen framöver – så håll utkik om du är intresserad!
Vid tangentbordet denna vecka:
Frida Palmbo, arkeolog vid Norrbottens museum
Läs mer om Norrlands vattenanknutna kulturmiljöer och om vattenkraftens påverkan på kulturmiljöer här på bloggen:
Nelkerim – en del av Norrlands vattenanknutna kulturmiljöer
Vattenkraftsutbyggnadens konsekvenser
Miljöprövningarna av vattenkraften och skyddet för kulturmiljöerna längs vattendragen
