Så här en liten bit in januari så vill jag önska alla läsare av Norrbottens museums Kulturmiljöblogg en god fortsättning på det nya året! Återigen dags för ett nytt arbetsår och i vanlig ordning blir det spännande att se vilka nya erfarenheter och upplevelser som väntar. I mitt tycke är det en ynnest att arbeta som arkeolog i vårt fantastiska Norrbotten, med miljöer som sträcker sig från kust till fjäll. Ett län rikt på kulturmiljöer, varav många väntar på att upptäckas. Förhoppningsvis blir det många nya upptäckter under 2026 som ger oss mer pusselbitar till bilden av norra Sveriges förhistoria och historia. Så här i början på det nya året är det många frågetecken inför den kommande fältsäsongen, men vi har åtminstone några projekt som pågår. Innan vi tittar närmare på dem så vill jag dock först bjuda på en tillbakablick på 2025.

Fältsäsongen inleddes i slutet av maj med en forskningsundersökning av en överdämd boplats vid Nelkerim. Forskningsundersökningen gjordes tillsammans med Luleå tekniska universitet inom ramen för projektet Norrlands vattenanknutna kulturmiljöer. Mer om denna undersökning finns att läsa i ett tidigare blogginlägg: Fragmentariska ögonblick av det förflutna, så jag kommer inte orda så mycket mer om själva undersökningen. I höstas hittade vi dock igen en del äldre arkivmaterial, fotografier och fynd från Nelkerim, både i vårt arkiv men även genom kontakt med arkeologer som var med då en stor mängd fornlämningar hittades vid inventeringar inom Luleälvsprojektet, som drevs av Umeå universitet på 1980-talet. Det är otroligt värdefullt att få ta del av information från de som faktiskt var med då. Det har dock visat sig att allt material inte är avrapporterat, så jag har fått en del överraskningar vid genomgången av detta fynd- och arkivmaterial. Bland de fynd som Norrbottens museum erhöll när Vuollerim 6000 lades ned hittades flera kartonger med fynd som samlats in under 1980-talet från just den boplats som vi nu har undersökt i Nelkerim!

Jag tyckte att de 10 kg som vi samlade in under några dagar i maj förra året var mycket, men det finns alltså så mycket mer. Till min stora glädje har även en karteringsritning som arkeolog David Loeffler en gång gjorde av lokalen också återfunnits, vilket gör att jag kan sätta den i relation till vår dokumentation. Med hjälp av denna karteringsritning och en hel del bilder som vi också har hittat, så ges en möjlighet att se vad som har hänt med boplatsen från 1980-talet fram till 2025. Något som är tydligt är att erosionen som en följd av vattenkraftsregleringen har bidragit till att de stubbar och torv som ännu fanns kvar på 1980-talet till stor del är borta, och att lättare stenar och fynd har runnit ut i älven. Det är mycket tydligt att mindre stenar som hittats i anläggningar inte längre finns kvar, då de anläggningar vi fotograferade 2025 är betydligt glesare jämfört med på fotografierna från 1980-talet. Jag ser fram emot att dyka ner i dessa kartonger med fynd som samlats in för ca 40 år sedan och jämföra med de fynd som vi hittade. Har stenmaterialet påverkats av svallning genom att boplatsen är överdämd och endast tillgänglig en kort period innan vårfloden? Finns det benmaterial som samlades in på 1980-talet, med tillhörande dokumentation, som möjliggör osteologisk analys och C14-analyser? I så fall kan vi få ut mer information om ett annars mycket skadat kulturarv. Vi hittade enbart några få benfragment vid 2025 års arkeologiska undersökning. De brända benen väger knappt något och är ett material som tyvärr till stor del har försvunnit ner i Lilla Lule älv.

Efter intensiva dagar i Nelkerim var det dags att återvända till rödockragraven i Ligga, där vi avslutade räddningsundersökningen som påbörjades 2022. Jag har redan hunnit berätta om 2025 års undersökning här på bloggen (läs: Räddningsundersökningen av rödockragraven i Ligga är slutförd) så jag kommer inte orda så mycket mer om denna undersökning heller. Igår skickades en ansökan in till Länsstyrelsen för finansiering av åtminstone en del av alla prover som vi har samlat in i samband med undersökningen. Det rör sig om jordprover för makrofossilanalys, markkemiska analyser, molekylära analyser, osteologi, dateringar och möjligtvis även att testa protein och DNA-analyser på sediment. Det kommer tyvärr inte vara möjligt att analysera allt insamlat material – och en del är såklart bra att spara för framtiden – men om det är något jag ser fram emot under 2026 är när det börjar trilla in analyssvar! Under året kommer även arbete pågå med en film om just rödockragraven i Ligga, baserat på den dokumentation och intervjuer som museifotograf Rúnar och vår digitala producent Robin genomfört. En del kompletteringar kommer att filmas under årets fältsäsong. Filmen kommer få sin premiär under 2027, då vi vill invänta och tolka alla analyssvar.

Efter Ligga var avslutad blev det semester – vilket var rätt skönt, för det hade varit tungt att jobba i fält under värmeböljan som var i somras! Efter semestern bar det av till Paittasjärvi tillsammans med min fotografkollega Rúnar och fantastiska Lars Östlund och Magdalena Fassl från SLU. Vi åkte ut till detta fantastiska skogslandskap för att ta dendrokronologiska borrprov ur ett antal barktäkter som registrerades vid arkeologiska inventeringar inom projektet Norrlands vattenanknutna kulturmiljöer hösten 2023. Utöver att dokumentera själva arbetet, som ni kan läsa mer om på Tillbaka till väglöst land bad jag Rúnar att även illustrera en skogsvandring i en skog som är opåverkad av det moderna skogsbruket med kalhyggen och markberedning. Så Rúnar vandrade runt i skogarna med sin kamera och drönare och har även spelat in skogens ljud. Resultatet – som jag ser fram emot – blir förhoppningsvis något ni kan få ta del av när vi öppnar upp vår nya basutställning på Norrbottens museum!

I september kom universitetslektor Johan Linderholm upp till Norrbotten tillsammans med masterstudenterna på miljöarkeologiprogrammet vid Umeå universitet. Vi begav oss till en skyltad fornvårdsmiljö vid Gunnarsbyn i Bodens kommun. Där fick studenterna provta hela fornlämningsmiljön under några dagar, och det blir mycket spännande att få ta del av deras resultat när alla analyser är sammanställda. I några av jordproverna som sondades upp hittades faktiskt några brända ben från matrester, så jag har precis skickat in en ansökan för att försöka få finansiering till att datera några av de brända benen och få mer kunskap om denna miljö. Fornvårdsmiljön i Gunnarsbyn ingår i Länsstyrelsen i Norrbottens skyltade fornvårdsmiljöer, och är iordningsställd som besöksmål med informationsskyltar ifall du är intresserad av att besöka området. Vi genomförde även en arkeologisk exkursion och tittade på fornlämningar av olika slag kring Morjärv och Överkalix, följt av några dagar vid Gråträsk, Ö Kikkejaur och Arjeplog. Det är fint att kunna samarbeta med arkeologerna vid Umeå universitet, som har den nordligaste arkeologiutbildningen i Sverige, och att få visa delar av Norrbottens rika kulturarv till arkeologistudenterna. Mer om arbetet i Gunnarsbyn kommer du kunna läsa här på Kulturmiljöbloggen under 2026.

Fältsäsongen avslutades med ett lite annorlunda arbete, som gjordes inom projektet Norrlands vattenanknutna kulturmiljöer. Då genomfördes en marinarkeologisk dokumentation av den lilla byn Njuoravuolle som lades under vatten när Messaure kraftverk anlades. Den marinarkeologiska dokumentationen gjordes av Jens Lindström och Lennarth Högberg vid Nordic Maritime Group. Undertecknad närvarade tillsammans med projektledaren Dag Avango vid Luleå tekniska universitet, även om vi dock höll oss ovanför vattenytan. Det blev en del mediainslag om arbetet vid Njuoravuolle, som har lett till att flera människor har hört av sig både till mig och till Dag och vill berätta mer om Njuoravuolle. Vi genomförde en intervju med en av de personer som hört av sig innan jul, och kommer att genomföra fler intervjuer i år. Så vi håller er lite på halster när det gäller Njuoravuolle, så håll ögonen öppna här på Kulturmiljöbloggen för mer information framöver!

Så med 2025 i backspegeln – vad händer nu under 2026? Just nu pågår ett intensivt arbete med att ta fram en helt ny utställning om Norrbottens historia. Ett arbete som kommer uppta en hel del arbetstid under 2026 för många av oss som jobbar här på museet. Vi ser alla fram emot den dag vi äntligen kan öppna upp dörrarna och välkomna er tillbaka till museet, till nyrenoverade lokaler och nya utställningar! För min del väntar nu arbete med fynd- och provhantering tillsammans med rapportskrivning för undersökningarna vi har gjort i Nelkerim och Ligga. Vi söker också finansiering till diverse projekt som vi skulle vilja genomföra (och om blir de av så kommer ni garanterat att få ta del av dem här på Kulturmiljöbloggen!) och forskningsprojektet Norrlands vattenanknutna kulturmiljöer kommer att avslutas. Det är ett projekt som jag har jobbat med ända sedan 2022 – faktiskt lika länge som jag arbetat med räddningsundersökningen av rödockragraven i Ligga. Två projekt som tagit mycket av min arbetstid i anspråk under dessa år. Det är också två projekt som har kommit att betyda extra mycket för mig, och som fått mitt engagemang för våra hotade kulturmiljöer att öka än mer. För att verka som arkeolog i ett län som till stora delar inte ens har fornminnesinventerats, i kombination med stora hot mot våra kulturmiljöer från det moderna skogsbruket med markberedning i kombination med överdämda fornlämningar och fornlämningar som eroderar bort på grund av vattenkraftsregleringen – kan ibland vara frustrerande. Frustration över att fornlämningar får ta skada och att information om vår äldsta historia rinner ut i de reglerade vattendragen och försvinner för all framtid. Det är inte OK, och därför behöver vi engagera oss för att få till en förändring!

2026 – jag är redo för nya utmaningar och minnesvärda ögonblick!

Vid tangentbordet:
Frida Palmbo, arkeolog vid Norrbottens museum