Ungefär mellan Töre och Morjärv i Kalix kommun ligger Fattenborg, en unik fornlämningsmiljö i övre Norrland. Området är ett kommunalt naturreservat, som Kalix kommun har bildat för att skydda fornlämningarna i området. I Fattenborg finns ett stort antal fornlämningar i form av gravar, boplatsvallar, boplatsgropar och fångstgropssystem. Området blev uppmärksammat redan år 1833 av prästen N J Ekdal som då dokumenterade några av gravarna. Det var dock inte förrän under fornminnesinventeringarna under 1980-talet som flera andra fornlämningar upptäcktes på platsen.
Fattenborgsområdet Boplatslämningarna ligger ca 55-40 m ö h, vilket innebär att de kan ha anlagts vid det forntida havet för ca 4000 år sedan. Det som en gång i tiden var havsvikar syns tydligt i området, som idag består av tallskog omgiven av myrstråk. Där myrarna finns idag fanns en gång i tiden det dåtida havet, och miljön är relativt lätt att förstå när man besöker platsen. Området är handikappanpassat då en spång är byggd genom området, så denna fornlämningsmiljö är lätt att besöka utan några större problem.
I Fattenborg finns flera stora boplatsvallar (hyddbottnar). Arkeologiska undersökningar har gjorts i området under 1990-talet. Förutom skörbränd sten, d v s eldpåverkad sten, har brända ben, rödockra, stenmaterial i kvarts, kvartsit, flinta och skiffer hittats. De brända benen är från vikaresäl, fisk och småvilt. Dateringar från en av boplatsvallarna visar att den hör från tiden mellan 1900-1000 f.Kr.
27 gravar, som alla ligger på ett krön eller sluttning av en moränhöjd, finns i området. Gravarna, som mestadels ligger på 55-40 m ö h, har tolkats tillhöra bronsåldern utifrån topografiska förhållanden och landhöjningen.
Skogsrenskötsel I Fattenborg finns det även lämningar i form av härdar efter den tidiga skogsrensskötseln under 1400-1700-talet. Vid undersökningar av härdar i området har man hittat föremål som en stöpslev, järnfragment och en förgylld knapp. I området finns idag en rengärda och en kåta är uppförd på platsen.
Förutom kulturmiljön med de många fornlämningarna finns även en naturstig med informationsskyltar längs med spången. Spången leder även till ett vindskydd med eldstad invid en tjärn. Det är skyltat till Fattenborg från E10 mellan Töre och Morjärv, så det är lätt att hitta dit. Besök gärna Fattenborg om du har tillfälle och känn historiens vingslag när du tittar ut över den mjukt böljande naturen.
För 18 år sedan började jag min arkeologi-bana här på Norrbottens museum. Jag var då nyutexaminerad student och mitt första uppdrag var att delta vid en undersökning av en boplats på Lillberget utanför Överkalix. Jag hade ingen större koll på var Överkalix låg och heller ingen aning om vad det egentligen var vi skulle gräva. Jag var bara så otroligt glad att jag hade fått jobb! Boplatsen skulle visa sig innehålla flera fantastiska fynd, unika för vårt land. Dagens blogginlägg tillägnas därför Lillberget och de lokala ortsbor som hjälpte till vid utgrävningarna.
På Lillberget utanför Överkalix i Norrbotten finns Sveriges hitintills enda kända kamkeramiska boplats. Här finns rester efter 8-10 nedgrävda stenåldershyddor samt två gravanläggningar. Under åren 1994-1996 utförde Norrbottens museum arkeologiska undersökningar i området. Vid undersökningarna framkom ett omfattande fyndmaterial, som vittnar om att människorna hade långväga kontakter österut.
Utgrävningsområdet på Lillberget. Foto: Staffan Nygren @ Norrbottens museum
Lillbergetboplatsen dateras till ungefär 3600-3900 f. Kr. Boplatsen var då belägen på en ö eller halvö i den inre delen av en djup havsvik intill Ängesåns och Kalixälvens dåtida utlopp. Läget var mycket gynnsamt för fiske och säljakt. De benrester som påträffats på boplatsen visar att födan främst bestod av säl, fisk och sjöfågel.
Ett helt finger från en sällabb. Påträffades i en eldstad i en av hyddorna. Foto: Staffan Nygren @ Norrbottens museum
Den största fyndgruppen på Lillberget är keramiken, som omfattar skärvor från krukor i storlekar från små tummade miniatyrkärl till krukor som rymmer upp till45 liter. Keramiken har dekorerats med kamstämplar och gropintryck i yttäckande mönster. Vissa av skärvorna visar också spår efter bemålning i olika jordfärger. Keramikens dekor har fått ge namn åt en hel kultur; den kamkeramiska kulturen, som har en mycket stor utbredning norrut och österut i framförallt Finland, Baltikum och Ryssland.
Krukskärvor med tydliga kam- och gropstämplar. Foto: Staffan Nygren @ Norrbottens museum
Miniatyrkärl av lera. I fördjupningen ryms en tumme. Foto: Staffan Nygren @ Norrbottens museum
De föremål som påträffats på Lillberget har stora likheter med både den kamkeramiska kulturens boplatser, men också med övriga norrländska kustboplatser från samma tid. Kvarts är det vanligaste boplatsmaterialet i norra Fennoskandien och det gäller även Lillberget.
Avslag i kvarts. Avslagen är restprodukter efter redskapstillverkning. Foto: @ Norrbottens museum
Flinta som också påträffades på Lillberget utgör ett något ovanligare material. Den finns inte naturlig i Norrbotten utan är hitfraktad på ett eller annat sätt. På Lillberget har både karbonsk flinta (troligen rysk) och kritaflinta (som kan ha ett sydskandinaviskt ursprung) påträffats. Föremålen består mestadels av skrapor och knivar i olika former, men även mandelformade pilspetsar, som är väldigt typiska för den kamkeramiska kulturen, har påträffats.
Skrapor och knivar tillverkade i flinta. Foto: Staffan Nygren @ Norrbottens museum
På boplatsen finns också ett flertal bärnstensföremål. De består av fragmentariska och hela pärlor, men också av två hängen.
Droppformat bärnstenshänge. Foto: Staffan Nygren @ Norrbottens museum
På Lillbergetboplatsen påträffades även bränd lera som har ett annat ursprung än keramik. Lerfragmenten utgörs av både hela och delar av figuriner. Den mest tydliga figurinen består av en liten säl som påträffades i samband med en gravanläggning inom boplatsområdet. Den är 6-7 cmlång med ögon som är markerade med små intryck. Under den något uppböjda nosen finns också ett nagelintryck.
Graven som påträffades inom boplatsområdet är den första undersökta graven från kamkeramisk kultur i Sverige. I anläggningen kunde skelettrester efter människa konstateras. Den döda hade placerats ovanpå en bädd av fin grå sand samt ett tjockt lager av rödockrafärgad sand. Skelettet framträdde som en ljusgul färgning, bestående av en fet massa med bitvis synbar benstruktur. Den döda har placerats i halvliggande hockerställning på höger sida, med något uppdragna knän och överkroppen vriden på mage med högerarmen bakom ryggen. Ansiktet var troligen vänt mot öster och havet. I gravgropens fotände fanns tre stora stenblock samlade och på skelettets fot- och underbensdel var en större flat skiffersten placerad.
Det skisserade skelettet är ett förslag på hur kroppen var placerad. Foto: Staffan Nygren @ Norrbottens museum
Gravgåvorna bestod av 5-6 krukor, som kanske innehållit någon form av offer eller mat åt den döda. De var placerade både ovanpå, under och bredvid kroppen. De övriga gravgåvorna bestod av en bärnstenspärla som placerats vid huvudet och ett krumknivformat bärnstenshänge i fotänden av graven.
Bärnstensföremålen som påträffades i graven. Foto: Staffan Nygren @ Norrbottens museum
Runt gravgropen, i gravområdet, påträffades också den lilla sälidolen gjord av lera och även en sten med ett inristat nätmönster. Dessa föremål kan tolkas som tillhörande gravgåvorna eller ännu troligare, som en del av själva gravriten.
Stenen som har ristats med ett diskret nätmönster har också använts som knacksten. Den hittades söder om gravläggningen. Foto: Staffan Nygren @ Norrbottens museum