Arkeolog för en dag

Norrbottens museum har en hel del pedagogisk programverksamhet, däribland skolprogrammet Arkeolog för en dag. Vi brukar vara ut till ett antal skolor runt om i länet, i mån av tid och efterfrågan. Genom berättelser, föremål, bilder och samtal med barnen förmedlas Norrbottens förhistoria. Dessutom får barnen ibland prova på att själva vara arkeologer genom att gräva fram föremål i de sandsäckar som vi har med oss ut till skolorna, något som brukar vara uppskattat.

Sikfors2

Fynd ligger redo i sandsäcken i väntan på att bli hittade!

Skolprogram som en del av en arkeologisk undersökning
Norrbottens museum har under 2014 och 2015 utfört arkeologiska undersökningar av stenåldersboplatser längs med väg 555, i närheten av Sikfors. Som en del i arbetet med utgrävningen som genomfördes vid Sikfors i somras ingick en kommunikativ insats. Efter dialog och önskemål från skolan i Sikfors bearbetades det befintliga skolprogrammet Arkeolog för en dag om och resultaten från de två årens undersökningar fogades in. Det är flera månader sedan vi var ute i fält och gjorde själva undersökningen, men det är först nu som allt resultat har sammanställts. Därför var det nu en lämplig tid att åka ut till skolan i Sikfors och berätta om deras lokala förhistoria!

En dag bland skolbarnen på skolan I Ur och Skur Forsen, Sikfors
I måndags packade undertecknad och min kollega Carina Bennerhag bilen full med sandsäckar, fynd och bilder och åkte iväg till skolan i Sikfors. Dagen inleddes med en gemensam stund för alla elever och några lärare på skolan.

Genom berättelser och samtal om vad en arkeolog arbetar med, vad en arkeolog försöker få fram för information, information om stenålder i allmänhet och i Norrbotten och vid Sikfors i synnerhet har barnen fått ställa frågor, se bilder på fynd och från utgrävningarna och få en inblick i Norrbottens förhistoria. Med start från den nästan 11000-åriga boplatsen vid Aareavaara norr om Pajala rörde vi oss fram i tiden till omkring 3000 f.Kr. i närheten av Sikfors. Under de många tusen år som förflöt däremellan så informerade vi om inlandsisen och landhöjningen, något som kanske inte är helt lätt att förstå. SGU har en pedagogisk film om inlandsisen och landhöjningen som kanske kan göra det lättare att förstå vad som hände vid och efter isavsmältningen:

Efter den gemensamma inledningen delades skolbarnen in i två grupper, åk 1-3 i en grupp och åk 4-6 i den andra. En grupp i taget fick sedan prova på att själva vara arkeologer och leta fynd i de sandsäckar som vi hade med oss.

Sikfors1

4 sandsäckar och grävutrustning är utplacerade i klassrummet i Sikfors.

När de grävt klart och tyckt sig hitta alla fynd var det dags att skriva en arkeologisk fyndrapport där barnen fick rita av ett valfritt fynd och sedan rita/skriva vad de trodde att föremålet hade använts till. Vilket kanske inte är helt lätt, men då barn i regel har livlig fantasi så brukar det komma fram en hel del förslag. En krumkniv i skiffer tolkades både som bumerang och som en hockeyklubba för en rumpnisse!

DSCN0218

Bumerang? Hockeyklubba för en rumpnisse? Slipad skifferkniv/krumkniv?

Många av barnen var väldigt intresserade och de hade otroligt mycket frågor som vi försökte besvara efter bästa förmåga. Vi hoppas att vi kunde inspirera och ge ny kunskap till både elever och lärare – och vem vet, kanske det finns några framtida arkeologer bland skolbarnen i Sikfors?

Vid tangentbordet:
Frida Palmbo

Hur gör man enklast små hål i över 700 plastpåsar?

Tänk att det har redan har gått en månad av 2016. Tiden går verkligen fort – och de flesta av oss arkeologer har fullt upp med rapportskrivning även en bit in på detta nya år. En vanlig fråga som vi brukar få är ”Men vad gör ni på vintern då?”. Så här dags på året så är det framförallt rapportskrivning som gäller, på sådant som inte hunnits med under föregående år. Under 2015 hade Norrbottens museum en hel del arkeologiska undersökningar (utgrävningar) och då blir det en hel del att ta hand om när man kommer in på kontoret igen och har tid avsatt för rapportarbetet.

Fyndregistrering och att göra små hål i över 700 påsar
Under 2015 undersökte Norrbottens museum delar av två boplatser i närheten av Sikfors, längs med väg 555, med anledning av Trafikverkets planer på att förbättra vägsträckningen mellan Sikfors och Älvsbyn. Vid undersökningarna hittades en hel del fynd, framförallt av brända ben, men även lite rester efter redskapstillverkning i kvarts, kvartsit och flinta, en del av ett nordbottniskt redskap, en del av ett sänke och lite rödockra. Nu under januari så har undertecknad arbetat med fyndregistrering av alla de fynd som påträffades vid undersökningen. Det blev över 700 fynd där majoriteten utgörs av brända ben från de matrester som har hittats vid utgrävningarna. Nu är det så att arkeologiskt benmaterial ska förvaras i plastpåsar av tjockare modell, då de fyndpåsar som vi använder i fält består av en sorts plast som vittrar sönder relativt snabbt. Dessutom behöver man göra en massa små hål i dessa påsar, så att benmaterialet kan andas.

DSCN0203[1]

Brända ben i den typ av fyndpåsar som används i fält – skrivfälten behövs för att skriva ner de fynduppgifter som behövs, exempelvis fornlämning, typ av arkeologiskt arbete, vart någonstans och fyndets id. Till höger syns en fyndpåse av tjockare typ, med hål så att benen kan andas.

Så i samband med fyndregistreringen – då fynden registreras i ett program som heter Intrasis och som är speciellt framtaget för arkeologiska undersökningar – har fyndetiketter fyllts i med de uppgifter som behövs för att man ska kunna identifiera fynden och små hål har tagits upp i påsarna. Efter diverse olika försök konstaterades att enklaste sättet att ta upp dessa hål var med hjälp av ett/en don/pryl. Genom att lägga en bunt fyndpåsar på en tjock frigolitbit var det relativt enkelt att ”hacka” upp hål med hjälp av donet/prylen.

DSCN0206[1]

Håltagning i fyndpåsar pågår!

Fyndetiketter har sedan häftats fast i de tjockare plastpåsarna och de brända benen har lyfts över till dessa påsar. Relativt tidsödande…

DSCN0205[1]

Fyndetiketten häftas fast på insidan av fyndpåsen, som sedan rullas ihop upptill och häftas igen.

DSCN0207[1]

Fyndpåse klar!

DSCN0208[1]

Fyndpåsarna förvaras därefter i fyndback och kommer att förvaras bland de arkeologiska samlingarna i Norrbottens museums föremålssamlingar.

Bilder till Norrbottens museums bildarkiv
Samtidigt som undertecknad har sysselsatt sig med fyndregistrering har min kollega Carina Bennerhag arbetat med de bilder som tagits under den arkeologiska undersökningen. Då en arkeologisk undersökning innebär ett borttagande av en fornlämning så är fotograferingen en del i dokumentationen som ska bevaras för eftervärlden. Fotografierna får filinformation som bland annat berättar vad bilden föreställer, vilka som eventuellt är med på bild och vart bilden är tagen. Bilderna med tillhörande fotolista levereras sedan till Norrbottens museums bildarkiv. På så vis kan man få fram viktig information om vad bilden föreställer även i framtiden. Så småningom kommer bilderna att bli sökbara på internet genom Carlotta, en databas för Norrbottens museums föremål och bildarkiv och som finns att hitta på: http://nbmcarlotta.nll.se/web

Digitalisering av ritningar
Vid arkeologiska undersökningar dokumenteras anläggningar och kulturlager genom ritningar, vilket kan göras både i plan och i profil. Vid undersökningarna längs med väg 555 hittades bland annat några härdar och två gropanläggningar som har dokumenterats i profil. Då det är flera olika personer som har ritat dessa profilritningar är det inte alltid teckenförklaringen är likartad. Som ett led i rapportarbetet för undersökningarna längs väg 555 har profilritningarna renritas digitalt i ArcGIS, ett program som vi bland annat använder för att framställa de kartor som är med som bilagor i våra arkeologiska rapporter.

DSCN0210[1]

Profilritning av en av de härdar som undersöktes av Norrbottens museum längs med väg 555 sommaren 2015.

Bilaga 8

Renritning av samma anläggning som på bilden ovan, klar att infogas i rapporten över den arkeologiska undersökningen längs väg 555.

Skolprogram
Rapporten börjar äntligen vara någorlunda klar. Samtliga analysresultat har nu kommit och kommer att införlivas i rapportens resultatdel. I projektet ingick även en kommunikativ del, där vi kommer att åka ut till skolan i Sikfors med ett skolprogram riktat till skolans alla elever, från förskola upp till årskurs 6. Barnen kommer att få en gemensam introduktion om stenålder i Norrbotten där resultaten från undersökningarna i närheten av Sikfors kommer att ingå. Sedan kommer barnen själva att få prova på att vara arkeologer, vilket brukar vara uppskattat när vi åker ut till skolorna med skolprogrammet ”Arkeolog för en dag”. Vi har då med oss sandsäckar där vi gömmer fynd som barnen sedan får gräva fram med hjälp av pensel, skärslev och sil. Därefter så får barnen försöka gissa vad det är för fynd som de har hittat och vad de kan ha använts till. Vi hoppas att barnen i Sikfors kommer att tycka om vårt skolprogram – och vem vet, kanske vi kan inspirera till nya blivande arkeologer?!

 

Vid tangentbordet: Frida Palmbo