Hur gör man enklast små hål i över 700 plastpåsar?

Tänk att det har redan har gått en månad av 2016. Tiden går verkligen fort – och de flesta av oss arkeologer har fullt upp med rapportskrivning även en bit in på detta nya år. En vanlig fråga som vi brukar få är ”Men vad gör ni på vintern då?”. Så här dags på året så är det framförallt rapportskrivning som gäller, på sådant som inte hunnits med under föregående år. Under 2015 hade Norrbottens museum en hel del arkeologiska undersökningar (utgrävningar) och då blir det en hel del att ta hand om när man kommer in på kontoret igen och har tid avsatt för rapportarbetet.

Fyndregistrering och att göra små hål i över 700 påsar
Under 2015 undersökte Norrbottens museum delar av två boplatser i närheten av Sikfors, längs med väg 555, med anledning av Trafikverkets planer på att förbättra vägsträckningen mellan Sikfors och Älvsbyn. Vid undersökningarna hittades en hel del fynd, framförallt av brända ben, men även lite rester efter redskapstillverkning i kvarts, kvartsit och flinta, en del av ett nordbottniskt redskap, en del av ett sänke och lite rödockra. Nu under januari så har undertecknad arbetat med fyndregistrering av alla de fynd som påträffades vid undersökningen. Det blev över 700 fynd där majoriteten utgörs av brända ben från de matrester som har hittats vid utgrävningarna. Nu är det så att arkeologiskt benmaterial ska förvaras i plastpåsar av tjockare modell, då de fyndpåsar som vi använder i fält består av en sorts plast som vittrar sönder relativt snabbt. Dessutom behöver man göra en massa små hål i dessa påsar, så att benmaterialet kan andas.

DSCN0203[1]

Brända ben i den typ av fyndpåsar som används i fält – skrivfälten behövs för att skriva ner de fynduppgifter som behövs, exempelvis fornlämning, typ av arkeologiskt arbete, vart någonstans och fyndets id. Till höger syns en fyndpåse av tjockare typ, med hål så att benen kan andas.

Så i samband med fyndregistreringen – då fynden registreras i ett program som heter Intrasis och som är speciellt framtaget för arkeologiska undersökningar – har fyndetiketter fyllts i med de uppgifter som behövs för att man ska kunna identifiera fynden och små hål har tagits upp i påsarna. Efter diverse olika försök konstaterades att enklaste sättet att ta upp dessa hål var med hjälp av ett/en don/pryl. Genom att lägga en bunt fyndpåsar på en tjock frigolitbit var det relativt enkelt att ”hacka” upp hål med hjälp av donet/prylen.

DSCN0206[1]

Håltagning i fyndpåsar pågår!

Fyndetiketter har sedan häftats fast i de tjockare plastpåsarna och de brända benen har lyfts över till dessa påsar. Relativt tidsödande…

DSCN0205[1]

Fyndetiketten häftas fast på insidan av fyndpåsen, som sedan rullas ihop upptill och häftas igen.

DSCN0207[1]

Fyndpåse klar!

DSCN0208[1]

Fyndpåsarna förvaras därefter i fyndback och kommer att förvaras bland de arkeologiska samlingarna i Norrbottens museums föremålssamlingar.

Bilder till Norrbottens museums bildarkiv
Samtidigt som undertecknad har sysselsatt sig med fyndregistrering har min kollega Carina Bennerhag arbetat med de bilder som tagits under den arkeologiska undersökningen. Då en arkeologisk undersökning innebär ett borttagande av en fornlämning så är fotograferingen en del i dokumentationen som ska bevaras för eftervärlden. Fotografierna får filinformation som bland annat berättar vad bilden föreställer, vilka som eventuellt är med på bild och vart bilden är tagen. Bilderna med tillhörande fotolista levereras sedan till Norrbottens museums bildarkiv. På så vis kan man få fram viktig information om vad bilden föreställer även i framtiden. Så småningom kommer bilderna att bli sökbara på internet genom Carlotta, en databas för Norrbottens museums föremål och bildarkiv och som finns att hitta på: http://nbmcarlotta.nll.se/web

Digitalisering av ritningar
Vid arkeologiska undersökningar dokumenteras anläggningar och kulturlager genom ritningar, vilket kan göras både i plan och i profil. Vid undersökningarna längs med väg 555 hittades bland annat några härdar och två gropanläggningar som har dokumenterats i profil. Då det är flera olika personer som har ritat dessa profilritningar är det inte alltid teckenförklaringen är likartad. Som ett led i rapportarbetet för undersökningarna längs väg 555 har profilritningarna renritas digitalt i ArcGIS, ett program som vi bland annat använder för att framställa de kartor som är med som bilagor i våra arkeologiska rapporter.

DSCN0210[1]

Profilritning av en av de härdar som undersöktes av Norrbottens museum längs med väg 555 sommaren 2015.

Bilaga 8

Renritning av samma anläggning som på bilden ovan, klar att infogas i rapporten över den arkeologiska undersökningen längs väg 555.

Skolprogram
Rapporten börjar äntligen vara någorlunda klar. Samtliga analysresultat har nu kommit och kommer att införlivas i rapportens resultatdel. I projektet ingick även en kommunikativ del, där vi kommer att åka ut till skolan i Sikfors med ett skolprogram riktat till skolans alla elever, från förskola upp till årskurs 6. Barnen kommer att få en gemensam introduktion om stenålder i Norrbotten där resultaten från undersökningarna i närheten av Sikfors kommer att ingå. Sedan kommer barnen själva att få prova på att vara arkeologer, vilket brukar vara uppskattat när vi åker ut till skolorna med skolprogrammet ”Arkeolog för en dag”. Vi har då med oss sandsäckar där vi gömmer fynd som barnen sedan får gräva fram med hjälp av pensel, skärslev och sil. Därefter så får barnen försöka gissa vad det är för fynd som de har hittat och vad de kan ha använts till. Vi hoppas att barnen i Sikfors kommer att tycka om vårt skolprogram – och vem vet, kanske vi kan inspirera till nya blivande arkeologer?!

 

Vid tangentbordet: Frida Palmbo

Stenåldersboplatser vid Sikfors – resultat från årets grävningar!

Som tidigare har berättats här på bloggen så har Norrbottens museum under 2014 utfört arkeologiska förundersökningar av ett flertal boplatser längs med väg 555, mellan Sikfors och Älvsbyn. I juni i år har vi utfört sista delen av det arkeologiska fältarbetet längs med denna väg – en arkeologisk slutundersökning av två av de boplatser som ingick i förundersökningen 2014. De arkeologiska undersökningarna görs med anledning av de vägförbättringsåtgärder som Trafikverket planerar längs med vägsträckningen, ett arbete som BDX är i full gång med. Detta kanske flera av er redan känner till, då vi under grävningens gång har publicerat bilder på Norrbottens museums Facebooksida samt att det varit flera inslag i media genom artiklar och reportage i Piteåtidningen, Sveriges Radio Norrbotten, 24 Norrbotten, Helgbilagan Duo som medföljer både NSD och Kuriren och Svt Gomorron Sverige.

Arkeologerna Carina Bennerhag, Olof Östlund och Dag Lanz på en av de undersökta boplatserna längs väg 555 © Norrbottens museum

Arkeologerna Carina Bennerhag, Olof Östlund och Dag Lanz på en av de undersökta boplatserna längs väg 555 © Norrbottens museum

Ett lite oväntat resultat
Under förra årets undersökningar hittade vi tre mindre, väl avgränsade anläggningar i form av två härdar (eldstäder) och en gropanläggning. I härdarna och gropanläggningen hittades mängder med brända ben, alltså de matrester som människorna har slängt i elden. De brända benen visade sig framförallt vara från säl, men även fisk, bäver och andfågel kunde identifieras i benmaterialet. Dateringarna från förra årets undersökningar visar att de två boplatser som vi har undersökt i år är ca 5000 år gamla.

Utifrån resultatet av förundersökningen uppskattade vi att några nya liknande anläggningar skulle påträffas vid slutundersökningen i år. Visst, vi fick faktiskt ganska rätt i hur många nya anläggningar som skulle hittas – men även ett lite oväntat resultat!

Det framkom betydligt mer boplatsmaterial än väntat inom ett större område än vad vi beräknat för, vilket medförde en del omprioriteringar under arbetets gång. På en av boplatserna, Raä Älvsby 421:1, hittades otroligt mycket boplatsmaterial i form av skörbränd, d v s eldpåverkad, sten och brända ben inom en så stor yta som 5 x 3 meter! I detta fyndförande område fanns även koncentrationer av bruna färgningar. Utöver de brända benen hittades fynd av avslag i kvarts, kvartsit och flinta. Avslag är de restprodukter som blivit över när man har tillverkat redskap i sten.  Inom den stora ytan har vi även hittat en del av ett nordbottniskt redskap i grönsten, en eventuell knacksten i bergart, fragment av rödockra, eventuella hartsrester samt ett skifferstycke.

Nedgrävning av det stora fyndförande området med mörkbruna färgningar, brända ben och skörbränd sten © Norrbottens museum

Nedgrävning av det stora fyndförande området med mörkbruna färgningar, brända ben och skörbränd sten © Norrbottens museum

Del av nordbottniskt redskap i grönsten © Norrbottens museum

Del av nordbottniskt redskap i grönsten © Norrbottens museum

Aktivitetsyta?
Fynden kommer vi att titta närmare på längre fram när vi börjar med själva rapportarbetet och fyndregistreringen. Vi har även samlat in prover för att göra fettsyraanalys, för att förhoppningsvis få svar på vilka aktiviteter som ägt rum på denna plats. Vi funderar på om området kan vara en yta där flera olika processled med koppling till ett resursutnyttjande inom säljakt och fiske har ägt rum. På platsen kan man ha sysslat med avfallshantering och kanske har även eventuell torkning eller rökning ägt rum på platsen. Vi håller tummarna för att analyserna ska bidra med information som gör att vi lättare kan tolka detta stora fyndförande område!

Utöver det stora fyndförande området framkom även två nya härdar inom boplatsen Raä Älvsby 421:1, med skörbränd sten och brända ben. I en av härdarna hittades även en del från ett troligt sänke i bergart.

En av de nya härdarna syntes som en mörkbrun färgning med rödbränd sand intill © Norrbottens museum

En av de nya härdarna syntes som en mörkbrun färgning med rödbränd sand intill © Norrbottens museum

Del av troligt sänke © Norrbottens museum

Del av troligt sänke © Norrbottens museum

Varför hittar man alltid något sista dagen?
På grund av det stora fyndförande området som hittades inom boplatsen Raä Älvsby 421:1 valde vi att förlägga en större del av fältarbetstiden till denna boplats. Inom den andra boplatsen, Raä Piteå socken 375:1, var det fyra mindre områden som skulle undersökas. Två av dessa områden var två anläggningar som delundersöktes vid förundersökningen 2014. Årets mål med de två delundersökta anläggningarna var att samla in prover för fettsyraanalys, för att se om vi kan få ut mer information om dessa anläggningar än vad som framkom vid förundersökningen förra året.

Gropanläggningen som delundersöktes 2014. Resterande delen av anläggningen har avgränsats i plan © Norrbottens museum

Gropanläggningen som delundersöktes 2014. Resterande delen av anläggningen har avgränsats i plan © Norrbottens museum

Utöver detta hade vi uppskattat att två nya anläggningar skulle påträffas, vilket så också blev fallet. En ny härd med brända ben påträffades men sista dagen insåg vi att här även fanns någon helt ny form av anläggning av ett större slag! Det är ju så typiskt att inse något sådant sista dagen! Därför blev det en del skottande, för att få fram anläggningen i profil. Då ser vi hur anläggningen ser ut i genomskärning, vad den innehåller och hur djup den är. Denna anläggning var endast synlig som sporadiska fläckar av mörkbrun färgning i plan, och därför upptäckte vi inte anläggningens hela utbredning förrän profilen var nedgrävd. Det visade sig vara någon form av gropanläggning, ca 3 meter stor och omkring 0,5 meter djup. Gropen innehöll skörbränd sten, brända ben, kol och rödbränd sand. I nuläget vet vi inte vad den här gropen har använts till, men även här har vi samlat in jordprover för fettsyraanalys. Med tanke på fynden och anläggningens storlek så skulle det kunna vara någon form av torkanläggning/kokgrop.

Den stora gropanläggningen i profil © Norrbottens museum

Den stora gropanläggningen i profil © Norrbottens museum

Nu är det semestertider för de flesta av oss arkeologer på Norrbottens museum (när detta inlägg publiceras har jag själv semester) och när vi återvänder till arbetet är det flera andra kommande fältarbeten på gång. Vi har ju kort barmarkssäsong här uppe i Norrbotten, så vi får passa på att jobba ute när vi kan! Arbetet med att skriva rapport, invänta analysresultat och ta hand om fynd från grävningarna vid Sikfors kommer därför att dröja ett tag. Som det ser ut kommer vi att skriva rapporten för denna grävning under vintern, så vi kan ha all anledning att återkomma en sista gång när vi har ett slutligt resultat!

Vid tangentbordet:
Frida Palmbo

Läs mer om grävningarna längs väg 555 i tidigare blogginlägg:

Fortsatta arkeologiska undersökningar av boplatser från yngre stenålder

I väntan på analyser – arbetet efter en arkeologisk utgrävning

Nu är fältsäsongen igång!