Stackars räven!

Norrbottens museum får årligen in ett antal tips om forn- och kulturlämningar från allmänheten, vilket är värdefull information som kan bidra till att utöka bilden av Norrbottens förhistoria och historia. Vi arkeologer har ju tyvärr inte möjlighet att leta efter fornlämningar överallt runt om i Norrbotten, även om vi skulle vilja, så allmänhetens tips är därmed ett mycket viktigt bidrag till att få kunskap om vad som finns ute i skog och mark.

I veckan har undertecknad tillsammans med Daniel Sjödahl granskat tips av ett 20-tal härdar och 9 rävtanor utanför Glommersträsk, nära gränsen till Västerbotten. Det är tredje året i rad som vi är i dessa krokar och granskar tips, då vi har en återkommande tipsare, Roger, som tycker om att vara ute i skog och mark och leta efter olika lämningar. Det var roligt att träffa Roger igen, som verkligen vet vad han ska leta efter – alla rävtanor och i princip alla härdar har beskrivits och dokumenteras och kommer att registreras i fornminnesregistret. Därtill så hittade vi också några tjärdalar, en kolbotten och en dammvall som också har dokumenterats. Dessutom har vi fått bra motion på köpet – Roger har väldigt långa ben, så det gäller att pinna på ordentligt för att hinna med!

Daniel registrerar en härd

Arkeolog Daniel Sjödahl gör en beskrivning på härden som syns i förgrunden av bilden. Fint läge på torr sandig mark invid sjö.

Rävtanor = grymma jaktredskap
En rävtana är ett gammalt fångstredskap som uteslutande har använts till att fånga räv med. De har också kallats för bland annat rävklåpa, rävtång och räfstabbe. Rävtanorna som vi har registrerat i veckan sitter på rotfasta träd, där träden har avhuggits till en lämplig höjd.

Rävtana

Rävtana

Topparna har täljts till och är rektangulära, och en skåra/klyka har gjorts på den ena sidan. Upptill har man fäst ett bete, som kunde utgöras av ett katthuvud, ekorrhuvud, en köttbit, en fågel, en stekt hästhov (som i både Norrbotten och Jämtland ansågs vara särskilt tilltalande för räven) eller en bit fårskinn. Meningen var att räven skulle hoppa upp för att komma åt betet, som satt högst upp på rävtanan, och att höjden över marken var anpassad så att räven behövde använda framtassarna till hjälp för att ta sig upp till toppen. Då skar en framtass (eller två, om rävtanan hade två klykor) fast i skåran, och rävens fot klämdes fast mer och mer och hölls fast av skårans vassa kanter. Räven blev därmed hängande i tanan fram till dess att den vittjades. Rävtanor var grymma fångstredskap, och Sven Ekman skriver i Norrlands jakt och fiske:

”Räfven blir då hängande, till dess fångstmannen vittjar sina räftänger, oftast först sedan den stackars mickel ihjälhungrad eller ihjälfrusen har gått en synnerligen kvalfull död till mötes på detta pinoredskap, ett af de grymmaste fångstmedel som uppfunnits, ett sannskyldigt korsfästningsredskap för räfven.”

Rävtana

Skiss på tävtana med två klykor/skåror. Ur Norrlands jakt och fiske, av Sven Ekman (1910).

Efter denna vecka kan vi inte mer än att hålla med om att rävtanan var en grym jaktmetod, då det i en av rävtanorna satt kvar ett fastklämt ben. Trevligare var det istället att se att rävtanorna nu för tiden verkar användas som kottegömmor, antagligen åt någon fågel. En av rävtanorna såg dessutom ut att ha en liten peruk av lav på toppen!

Rävtana med kotte

Rävtana med kotte

Rävtana

Rävtana med en ”lavperuk”.

Många av rävtanorna som vi har registrerat ligger i ett och samma område, invid eller en bit ut på myrarna. De ser mycket lika ut, och det känns sannolikt att det kan vara en och samma person som gjort dessa fångstredskap och haft en jaktstig i området. Det vore intressant att datera någon av dessa rävtanor och se hur gamla de egentligen är! Kanske får bli ett framtida projekt…

Vid tangentbordet denna fredag:
Frida Palmbo
Läs mer om äldre jakt- och fångstmetoder:

Brännström, Edvin. 2006. Äldre jakt- och fångstmetoder i en Norrbottenssocken. Umeå.

Ekman, Sven. 1910. Norrlands jakt och fiske. Uppsala.

Arkeologi i Norrbotten

De senaste dagarna har inneburit en del resande runtom i Norrbotten. Som arkeolog på Norrbottens museum får man se och uppleva olika delar av länet, vilket de senaste dagarna är ett bevis på!

Arkeologidagen
I söndags, 31 augusti, anordnades Arkeologidagen runt om i Sverige. Norrbottens museum valde i år att fokusera på de undersökningar som är genomförda tidigare i år mellan Sikfors och Älvsbyn, längs med väg 555. Med anledning av detta höll undertecknad tillsammans med Carina Bennerhag en föreläsning om sommarens arkeologiska undersökningar i Älvsbyns bibliotek för 60-talet intresserade åhörare. Därefter stod en guidning på några av de undersökta boplatserna på schemat, varvid strax över 50 personer deltog. Vi är väldigt glada för det stora intresset och för alla glada och trevliga besökare – tack för att ni valde att dela Arkeologidagen med oss!

Gott om besökare på den guidade visningen under Arkeologidagen © Norrbottens museum

Gott om besökare på den guidade visningen under Arkeologidagen © Norrbottens museum

Utgrävning av en tjärdal
I måndags bar det av till Pajala, för att tidigt på tisdagmorgon påbörja arbetet med att undersöka en tjärdal i Mäntykero, intill väg 395, en bit från Junosuando. Tjärdalen ligger i vägen för Trafikverkets planerade vägåtgärder av väg 395 och Länsstyrelsen har rekommenderat att tjärdalen ska dateras innan exploateringen får ske. Dateringen görs för att ta reda på om tjärdalen har samband med de bruk och hyttlämningar som finns i närområdet.

Frida Palmbo står invid rännan i tjärdalen som ska dateras © Norrbottens museum

Frida Palmbo står invid rännan i tjärdalen som ska dateras © Norrbottens museum

Norrbottens museum har aldrig undersökt en tjärdal tidigare, så det var en intressant erfarenhet. Vi grävde två sökschakt in i tjärdalen med hjälp av grävmaskin och har samlat in ett flertal kolprover ur profilerna.

Övervakning av maskinschaktning i tjärdalen © Norrbottens museum

Övervakning av maskinschaktning i tjärdalen © Norrbottens museum

Frida Palmbo håller i tjärdalsslagg som framkom vid maskinschaktningen i tjärdalen © Norrbottens museum

Frida Palmbo håller i tjärdalsslagg som framkom vid maskinschaktningen i tjärdalen © Norrbottens museum

Kolproverna kommer att skickas för vedartsanalys för att plocka ut det kol som är bäst lämpat för datering, och två kolprov kommer därefter att C14-dateras.

Carina Bennerhag samlar in kolprov från en av profilerna i tjärdalen © Norrbottens museum

Carina Bennerhag samlar in kolprov från en av profilerna i tjärdalen © Norrbottens museum

Förberedelser inför en guidning
I onsdags bar det av till Jokkmokk, för att förbereda inför en guidning av ett fornlämningsområde som kommer att genomföras under nästa vecka. Genom att se vilka lämningar som finns i området och hur de ligger i terrängen är det lättare att förbereda själva guidningen. Vi har valt ut Killingholmen som är ett fornvårdsobjekt, som ett bra område att genomföra guidningen. Killingholmen är en halvö i sjöarna Jertajaure och Fatjatjaure. Här finns bland annat en boplats, boplatsgropar, och fångstgropar. Ett utmärkt område för en guidning då det finns flera olika typer av lämningar.

Carina Bennerhag i en boplatsgrop på Killingholmen © Norrbottens museum

Carina Bennerhag i en boplatsgrop på Killingholmen © Norrbottens museum

Tipsgranskning ovanför Porsi
Efter rekognosceringen på Killingholmen bar det av till Kartiberget strax ovanför Porsi, för att granska ett tips om några stenhögar som hittats i samband med en inventering av gammelskog. I området finns det 5 staplade stenhögar, som vi bedömt är någon form av stenupplag. De ger ett relativt nytt intryck, då det knappt växer någon mossa eller kartlav på stenarna.

Stenupplag på Kartiberget © Norrbottens museum

Stenupplag på Kartiberget © Norrbottens museum

Ett av stenupplagen på Kartiberget © Norrbottens museum

Ett av stenupplagen på Kartiberget © Norrbottens museum

Inom loppet av 4 dagar har det blivit en hel del resande runt om i Norrbotten. Det är en ynnest att få arbeta i Norrbotten, ett stort län med mycket att se och uppleva!

Vid tangentbordet:
Frida Palmbo