Fältsäsongen börjar närma sig sitt slut

I ett blogginlägg i mitten på maj så skrev undertecknad att fältsäsongen närmar sig med stormsteg. Norrbottens museums arkeologer har sedan dess varit ute i skogarna runt omkring i Norrbotten och nu börjar slutet av fältsäsongen komma allt närmare. Det har varit härliga och intensiva dagar och vi har hunnit med både det ena och det andra. För två veckor sedan genomförde undertecknad tillsammans med Åsa Lindgren en vägutredning efter väg 555, mellan Sikfors och Älvsbyn. Trafikverket har planer på att förbättra vägen och det har varit nödvändigt med en arkeologisk utredning efter delar av sträckningen.

Kända fornlämningar
Sedan tidigare finns det en hel del kända fornlämningar i närheten av vägen mellan Sikfors och Älvsbyn, däribland ett flertal boplatser. Utredningsområdet ligger under högsta kustlinjen, vilket innebär att vi har haft möjlighet att göra kartanalyser för att se om de olika områdena längs väg 555 haft bra lägen intill forntida havsstränder. Här nedan följer exempel på hur en del av området har sett ut under förhistorien:

Området Heden, strax norr om Sikfors, vid tiden omkring 3200 f.Kr. Havet går omkring 60 m högre än idag och endast enstaka öar finns i området. ©Lantmäteriet Medgivande i2013/0060

Området Heden, strax norr om Sikfors, vid tiden omkring 3200 f.Kr. Havet går omkring 60 m högre än idag och endast enstaka öar finns i området. ©Lantmäteriet Medgivande i2013/0060

Heden, strax norr om Sikfors, vid tiden omkring 2600 f.Kr. Nu finns det djupa havsvikar i området och större öar och halvöar.

Heden, strax norr om Sikfors, vid tiden omkring 2600 f.Kr. Nu finns det djupa havsvikar i området och större öar och halvöar.

Området Heden, strax norr om Sikfors, vid tiden omkring 1900 f.Kr. Havet ligger ca 40 m högre än idag. Nu breder allt mer land ut sig i området, men havsvikar finns fortfarande kvar ©Lantmäteriet Medgivande i2013/0060

Området Heden, strax norr om Sikfors, vid tiden omkring 1900 f.Kr. Havet ligger ca 40 m högre än idag. Nu breder allt mer land ut sig i området, men havsvikar finns fortfarande kvar ©Lantmäteriet Medgivande i2013/0060

Nya lämningar
Vid den arkeologiska utredningen hittade vi en tjärdal, ett stenbrott för granit med handborrade hål i spräckta stenblock och två husgrunder. Därtill har vi noterat ett flertal igenväxande åkermarksplättar som även finns med på äldre kartor.

Tjärdalen som hittades längs med väg 555 syns som en upphöjning i mitten av bilden © Norrbottens museum

Tjärdalen som hittades längs med väg 555 syns som en upphöjning i mitten av bilden © Norrbottens museum.

Detalj handborrade hål i stenbrottet © Norrbottens museum

Detalj handborrade hål i stenbrottet © Norrbottens museum

Revidering av en sedan tidigare känd fornlämning
Utöver de nya lämningar som hittats har vi dessutom fått omklassificera en lämning. Sedan tidigare fanns bland annat en känd boplatsgrop i anslutning till väg 555. Det visade sig att närområdet till boplatsgropen var markberett och vi kunde hitta ytterligare boplatsmaterial i de öppna markberedningsfårorna. Därför revideras boplatsgropen till en boplats, med en ingående boplatsgrop. Boplatsmaterialet utgörs av skörbränd sten, avslag i kvarts, ett föremål och brända ben. Föremålet är en form av ett nordbottniskt redskap i grönsten/kloritskiffer och har tagits tillvara av Norrbottens museum, efter tillstånd av Länsstyrelsen. Fynd som hittas inom en fornlämning får inte avlägsnas, då det skulle innebära att ett lagbrott begås. Det krävs helt enkelt tillstånd från Länsstyrelsen för att få ta tillvara på fynd. Därtill hittade vi ett kritpipsskaft samt fajans (lergods) som vittnar om att området har nyttjats vid flera olika tillfällen.

Kritpipsskaft © Norrbottens museum

Kritpipsskaft © Norrbottens museum

Nordbottniskt redskap © Norrbottens museum

Nordbottniskt redskap © Norrbottens museum

Hösten knackar på
Precis som vid alla arkeologiska uppdrag som genomförs ska den arkeologiska utredning som gjorts längs med väg 555 avrapporteras. Rapporten kommer att skrivas klart under nästkommande vecka, och därefter väntar ytterligare rapportskrivningar. När nu höstmörkret och kylan börjar komma krypandes så börjar vi arkeologer trilla in på kontoret allt eftersom. Fältsäsongen är inte riktigt över för Norrbottens museums alla arkeologer, men för undertecknad är fältperioden över för i år.

Vid tangentbordet
Frida Palmbo

Fäbodar i Markbygden

I somras arbetade Norrbottens museums samtliga arkeologer i Markbygden, med anledning av Markbygden Vind ABs planer på att etablera en av Europas största vindkraftparker i området. Vi har utfört två arkeologiska utredningar inom ett stort område, vilket resulterade i en hel del promenerande över myr och blockig mark.

Några nya lämningar
Under de veckor vi tillbringade i Markbygden hittade vi två nya kolbottnar, två kavelbroar, en fossil åker, en tjärdal, en hässjeställning, två boplatsgropar i klapper samt kulturmärkta träd. Därtill har vi återbesökt några fornlämningar och kulturlämningar som är kända sedan tidigare för att göra en fördjupad dokumentation av dessa. Det handlar om olika bebyggelselämningar, däribland fäbodar  som detta blogginlägg kommer att handla om.

Roknäs fäbodar
Några av de bebyggelselämningar som vi har dokumenterat utgörs av tre fäbodar som hör till Roknäs by. Fäbodarna har använts som sommarbete för korna och ungdjur när betesmarkerna i byns närmaste omgivning inte räckte till. Markerna närmast byn användes främst till slåtter. Roknäs by har haft ett 20-tal fäbodar som använts i olika perioder. Fäbodarna har varit belägna på byns långsmala utmark från Stockbäcken längs väg 373 till Fagerheden och det har i snitt funnits en vall/hemman.

En av fäbodarna, Skogsbergsvallen, visade sig vara från slutet av 1700-talet. Idag finns inga byggnader kvar på platsen, men det finns 4 husgrunder och 4 källargropar i området, samt trärester, rostig pannplåt och igenväxande åkermark. Fäbodlämningen är väldigt tydlig och en fin plats att besöka. I närheten finns bodmyran, ett namn som vittnar om fäbodbruket och även en kallkälla.

Skogsbergsvallen © Norrbottens museum

Skogsbergsvallen © Norrbottens museum

 

En av källargroparna på Skogsbergsvallen. Frida Palmbo står i gropen © Norrbottens museum

En av källargroparna på Skogsbergsvallen. Frida Palmbo står i gropen © Norrbottens museum

 

Spökar det i Lidbodarna?
Fäbodstugan vid Lidbodarna är faktiskt den enda bevarade byggnaden av alla de stugor, ladugårdar och småhus som en gång hört till Roknässkogens fäbodar. Idag är den ombyggd till sommarstuga, men en gång arbetade  stintorna Emma Källström och senare hennes dotter Alvina här. 1925 fanns här två stugor. 25 kor fanns då på vallen och de var fördelade på 13 hushåll. Det sägs att det spökar i Lidbodarna, eller ”Spökliden” som platsen även kallas. Det sägs att ”det gick före” på platsen. I förväg kunde man höra skramlet av mjölkflaskor när mjölkkusken kom och det kunde även hända att hästen stod genomsvettig med flätad man, på grund av en nattlig dust med ”maran”.

Den ombyggda fäbodstugan, Lidbodarna © Norrbottens museum

Den ombyggda fäbodstugan, Lidbodarna © Norrbottens museum

 

Nybodarna
Den tredje fäboden är den fäbod som varit i bruk längst, ända in en bit på 1950-talet. Den finns med på en lagaskifteskarta från 1839 som visar fyra hus, åkermark och lindor. Enligt uppgifter så fanns här 10 kor år 1925. Idag nyttjas marken som jaktvårdsområde och här finns idag två relativt nyuppförda stugor och en bod. I området finns idag även en husgrund med källargrop och i samband med dokumentationen upptäcktes ytterligare en källargrop som inte var registrerad sedan tidigare.

Igenväxande åkermark  och en bod inom området för Nybodarna © Norrbottens museum

Igenväxande åkermark och en bod inom området för Nybodarna © Norrbottens museum

 

Varför fäbodar?
Fäbodväsendet växte fram i Övre Norrland under slutet av 1500-talet på grund av betesbrist och sämre försörjning med vinterfoder. En stark expansion i norr gjorde att det dagliga betet nära bebyggelsen inte räckte till från mitten av 1700-talet och början av 1800-talet. När betesmarkerna inte längre räckte till flyttades boskapen och fähusen längre och längre bort från byn. När avstånden började vara stora byggdes stugor på dessa platser, så att man inte skulle behöva gå mellan gården och fähusen flera gånger om dagen och fäbodväsendet uppstod. Buföringen, att föra djuren till fäboden, blev av stor betydelse för befolkningen i de nordsvenska skogs- och mellanbygderna. I Norrbotten har fäbodar förekommit i både kust och inland, men de har varit vanligast i Tornedalen och vid kusten.

Vill Du läsa mer?
Lundin, Kerstin (red). Norrbottens synliga historia. Norrbottens kulturmiljöprogram del 1. Länsstyrelsen i Norrbottens län.

Roknäs – mitt i Pitebygden: från forntid till 1800-tal. Roknäs byasamfällighet 2007.

Mer kommer…
Mer om resultatet från utredningarna i Markbygden kommer så småningom här på bloggen. Roknäs fäbodar får ge en första bild av vår arbetsinsats i området. Dessutom kommer Norrbottens museum inviga en utställning 17 mars, som delvis kommer att handla om de arkeologiska insatserna vi gjort i Markbygden. Mer information kommer…

 

Vid tangentbordet denna fredag:
Frida Palmbo