I ett blogginlägg i mitten på maj så skrev undertecknad att fältsäsongen närmar sig med stormsteg. Norrbottens museums arkeologer har sedan dess varit ute i skogarna runt omkring i Norrbotten och nu börjar slutet av fältsäsongen komma allt närmare. Det har varit härliga och intensiva dagar och vi har hunnit med både det ena och det andra. För två veckor sedan genomförde undertecknad tillsammans med Åsa Lindgren en vägutredning efter väg 555, mellan Sikfors och Älvsbyn. Trafikverket har planer på att förbättra vägen och det har varit nödvändigt med en arkeologisk utredning efter delar av sträckningen.
Kända fornlämningar
Sedan tidigare finns det en hel del kända fornlämningar i närheten av vägen mellan Sikfors och Älvsbyn, däribland ett flertal boplatser. Utredningsområdet ligger under högsta kustlinjen, vilket innebär att vi har haft möjlighet att göra kartanalyser för att se om de olika områdena längs väg 555 haft bra lägen intill forntida havsstränder. Här nedan följer exempel på hur en del av området har sett ut under förhistorien:
Området Heden, strax norr om Sikfors, vid tiden omkring 3200 f.Kr. Havet går omkring 60 m högre än idag och endast enstaka öar finns i området. ©Lantmäteriet Medgivande i2013/0060
Heden, strax norr om Sikfors, vid tiden omkring 2600 f.Kr. Nu finns det djupa havsvikar i området och större öar och halvöar.
Området Heden, strax norr om Sikfors, vid tiden omkring 1900 f.Kr. Havet ligger ca 40 m högre än idag. Nu breder allt mer land ut sig i området, men havsvikar finns fortfarande kvar ©Lantmäteriet Medgivande i2013/0060
Nya lämningar
Vid den arkeologiska utredningen hittade vi en tjärdal, ett stenbrott för granit med handborrade hål i spräckta stenblock och två husgrunder. Därtill har vi noterat ett flertal igenväxande åkermarksplättar som även finns med på äldre kartor.
Tjärdalen som hittades längs med väg 555 syns som en upphöjning i mitten av bilden © Norrbottens museum.
Detalj handborrade hål i stenbrottet © Norrbottens museum
Revidering av en sedan tidigare känd fornlämning
Utöver de nya lämningar som hittats har vi dessutom fått omklassificera en lämning. Sedan tidigare fanns bland annat en känd boplatsgrop i anslutning till väg 555. Det visade sig att närområdet till boplatsgropen var markberett och vi kunde hitta ytterligare boplatsmaterial i de öppna markberedningsfårorna. Därför revideras boplatsgropen till en boplats, med en ingående boplatsgrop. Boplatsmaterialet utgörs av skörbränd sten, avslag i kvarts, ett föremål och brända ben. Föremålet är en form av ett nordbottniskt redskap i grönsten/kloritskiffer och har tagits tillvara av Norrbottens museum, efter tillstånd av Länsstyrelsen. Fynd som hittas inom en fornlämning får inte avlägsnas, då det skulle innebära att ett lagbrott begås. Det krävs helt enkelt tillstånd från Länsstyrelsen för att få ta tillvara på fynd. Därtill hittade vi ett kritpipsskaft samt fajans (lergods) som vittnar om att området har nyttjats vid flera olika tillfällen.
Kritpipsskaft © Norrbottens museum
Nordbottniskt redskap © Norrbottens museum
Hösten knackar på
Precis som vid alla arkeologiska uppdrag som genomförs ska den arkeologiska utredning som gjorts längs med väg 555 avrapporteras. Rapporten kommer att skrivas klart under nästkommande vecka, och därefter väntar ytterligare rapportskrivningar. När nu höstmörkret och kylan börjar komma krypandes så börjar vi arkeologer trilla in på kontoret allt eftersom. Fältsäsongen är inte riktigt över för Norrbottens museums alla arkeologer, men för undertecknad är fältperioden över för i år.
Vid tangentbordet
Frida Palmbo
