Etikettarkiv: Kulturlämningar

Sista slaget på svensk mark

Publicerat av
2

Sommaren 1809 blev Pitsundet platsen där de sista krigshandlingarna mot en invaderande krigsmakt ägde rum på nutida svensk mark! Ryssarna hade byggt en flottbro över Pitsundet som tillsammans med en liknande flottbro över Lule älv utgjorde en viktig del i de ryska truppernas försörjning för bland annat ammunition.

Överamiral Johan Puke gav i augusti 1809 i uppdrag åt C F Hauswolf, major vid svenska arméns flotta, att avsegla till Piteå för att ”coupera och borttaga de transporter som norr ifrån enligt berättelse skola vara under väg till general Kamenskijs arméer”. Hauswolf avseglade med sex däckade kanonslupar och 150 man pommerskt infanteri och hade även i uppdrag att riva den flottbro som ryssarna byggt över Pitsundet.

25 augusti 1809
Kring 16.30 den 25 augusti 1809 nådde Hauswolfs eskader fram till Pitsundet för att ankra upp med kanonsluparna närmast Pitsundets mynning. Kl 18 samma dag var svenskarna beredda att gå till anfall. Hauswolf trängde sig fram med sin armerade barkass i spetsen för två kanonbåtar och en roddbåt utrustad med brännbart material. Övriga kanonbåtar lade sig strax utanför inloppet. 

De svenska båtarna blev utsatta för kraftig musköteld från båda sidor av Pitsundet och striden blev så intensiv att svenskarna tvingades retirera. Det var dock inte helt enkelt att dra sig tillbaka på grund av de många grunden i Pitsundet. Striden pågick till ca 22.30 eller 23.30 och enligt svenska uppgifter stupade 6 man och 19 sårades, varav major Hauswolf var en av de sårade. Ryssarna uppges ha förlorat 30 man, varav 13 stupade, 20 sårade och 7 fångar.

Enligt uppgifter i sen tid har man funnit kanonkulor, druvhagel och uniformsknappar vid Pitsundet, och som vittnar om det sista slaget på svensk mark.

Kanonkula. Foto: Göran Dahlin © Norrbottens museum

 

Arkeologisk undersökning av skansar
I samband med byggnationen av bron över Pitsundet genomförde Norrbottens museum en undersökning av de skansar som varit belägna på Pitholmen, där Pitsundet är som smalast.

En av skansarna vid Pitsund. Foto: Thomas Wallerström © Norrbottens museum

Undersökningen utfördes 1982 och gick ut på att klarlägga anläggningarnas konstruktion. Skansarna har troligen legat i direkt anslutning till den dåtida högsta vattenlinjen,2.19 möver dagens havsnivå. Skansarna hade uppförts genom att sand skottats ihop till förhöjningar utan att trävirke har använts.

Provschakt i en av skansarna. Foto: Thomas Wallerström © Norrbottens museum

Skansarna har inte varit så högt över den dåtida vattennivån, vilket medfört att det inte var så effektivt för ryssarna att beskjuta svenskarna ute i sundet. Utifrån skansarnas obetydliga höjd är det lätt att förstå att svenskarna med hjälp av kanoner och druvhagel lyckades tillfoga ryssarna relativt stora förluster. De ryska skansarna utgjorde inte något särskilt gott skydd. Vid den arkeologiska undersökningen varierade skansarna i storlek, mellan 10-17 mlånga, 6-7 mbreda och 0,5-1,5 mhöga.

En av skansarna vid Pitsundet. Foto: Thomas Wallerström © Norrbottens museum

2009 var det 200 år sedan finska kriget, eller 18008-1809-års krig, ägde rum. Under kriget förlorade Sverige-Finland minst 7000 soldater, men räknar man med civila offer, lantvärnsmän och andra offer så är dödssiffran över 20 000 personer. De ryska trupperna förlorade minst 10 000 stupade i samband med slag. Finska kriget resulterade i att Sverige förlorade Finland som varit en del av Sverige i 600 år och Finland började sin väg till självständig nation. Gränsen mellan Sverige och Finland drogs i Torneälven, vilket gjorde att familjer och ägor splittrades.
 
Idag finns på platsen en minnessten över slaget vid Pitsund. Texten på minnesstenen lyder: ”Här föll den 25 augusti de sista skotten under finska kriget 1808-1809. Fosterlandets vänner reste denna sten som manifestation för världsfred 1999-08-28”.
 
Informationen i texten ovan är hämtad från Thomas Wallerströms grävrapport över skansarna vid Pitsund med hänvisning till Pär Tingbrands ”Affairen vid Pitsund” i Piteå segelsällskaps sjörulla 1982.

 

Vid tangentbordet denna soliga fredag:
Frida Palmbo

Mertainen

Publicerat av
2

Norrbottens museum har under slutet av september och början av oktober utfört en arkeologisk utredning kring berget Mertainen, mellan Kiruna och Svappavaara. Den arkeologiska utredningen har genomförts då LKAB har planer på att återuppta gruvverksamhet i området.

Mertainen
Norrbottens museums arkeologer har totalt gått igenom ett ca 11,4 km2 stort område i anslutning till Mertainen. Under 1950-talet utvanns drygt 400 000 ton järnmalm vid Mertainen och LKAB har idag planer på att malmbrytning återigen ska ske i området. Enligt beräkningar så omfattar fyndigheten drygt 150 miljoner ton järnmalm och planen är att bryta 15 miljoner ton malm/år.

Frostklädd myr © Norrbottens museum


Blöt höst
Det har regnat ovanligt mycket under hösten 2011. Utredningsområdet ligger i marker som vanligtvis är blöta, med en hel del blöta myrar och fuktig terräng. Höstens regnande har medfört att skogarna har varit jätteblöta och ibland har området varit svårframkomligt. Vi har balanserat på stora grästuvor, hoppat över rinnande vattendrag och klättrat över viltstängsel för att ta oss fram i området. Hösten är annars en härlig tid att vara ute och arbeta, då vi slipper insekter och värmebölja och luften är frisk och klar.

Blöt skogsbilväg © Norrbottens museum


Nya forn- och kulturlämningar
Vid utredningen påträffades dels 2 härdar (eldstäder), 1 viste (lämningar efter en bosättning och där vi bl a hittade en härd och kåtastänger) och ett flertal barktäkter och bläckor och dels jordrymningar/gruvhål från tidigare prospekteringar i området.

Barktäkter påträffas oftast i tallar och utgör en barklös yta i nedre delen av trädet. Det är tallens innerbark som har skurits loss i ett sammanhängande stycke. Ytterbarken har först skalats bort så att endast den vita och ätliga innerbarken fanns kvar. Barken har endast tagits från en del av stammen och tallarna har därför överlevt och fortsatt växa, vilket innebär att barken vallats in över ytan där barktäkten har tagits. Bläckor är urhuggningar i träd som exempelvis kan markera en vandringsled.

Barktäkt © Norrbottens museum