Lillberget – en 6000 år gammal boplats

För 18 år sedan började jag min arkeologi-bana här på Norrbottens museum. Jag var då nyutexaminerad student och mitt första uppdrag var att delta vid en undersökning av en boplats på Lillberget utanför Överkalix. Jag hade ingen större koll på var Överkalix låg och heller ingen aning om vad det egentligen var vi skulle gräva. Jag var bara så otroligt glad att jag hade fått jobb! Boplatsen skulle visa sig innehålla flera fantastiska fynd, unika för vårt land. Dagens blogginlägg tillägnas därför Lillberget och de lokala ortsbor som hjälpte till vid utgrävningarna.

På Lillberget utanför Överkalix i Norrbotten finns Sveriges hitintills enda kända kamkeramiska boplats. Här finns rester efter 8-10 nedgrävda stenåldershyddor samt två gravanläggningar. Under åren 1994-1996 utförde Norrbottens museum arkeologiska undersökningar i området. Vid undersökningarna framkom ett omfattande fyndmaterial, som vittnar om att människorna hade långväga kontakter österut.

Utgrävningsområdet på Lillberget. Foto: Staffan Nygren @ Norrbottens museum

Lillbergetboplatsen dateras till ungefär 3600-3900 f. Kr. Boplatsen var då belägen på en ö eller halvö i den inre delen av en djup havsvik intill Ängesåns och Kalixälvens dåtida utlopp. Läget var mycket gynnsamt för fiske och säljakt. De benrester som påträffats på boplatsen visar att födan främst bestod av säl, fisk och sjöfågel.

Ett helt finger från en sällabb. Påträffades i en eldstad i en av hyddorna. Foto: Staffan Nygren @ Norrbottens museum

Den största fyndgruppen på Lillberget är keramiken, som omfattar skärvor från krukor i storlekar från små tummade miniatyrkärl till krukor som rymmer upp till45 liter. Keramiken har dekorerats med kamstämplar och gropintryck i yttäckande mönster. Vissa av skärvorna visar också spår efter bemålning i olika jordfärger. Keramikens dekor har fått ge namn åt en hel kultur; den kamkeramiska kulturen, som har en mycket stor utbredning norrut och österut i framförallt Finland, Baltikum och Ryssland.

Krukskärvor med tydliga kam- och gropstämplar. Foto: Staffan Nygren @ Norrbottens museum

Miniatyrkärl av lera. I fördjupningen ryms en tumme. Foto: Staffan Nygren @ Norrbottens museum

De föremål som påträffats på Lillberget har stora likheter med både den kamkeramiska kulturens boplatser, men också med övriga norrländska kustboplatser från samma tid. Kvarts är det vanligaste boplatsmaterialet i norra Fennoskandien och det gäller även Lillberget.

Avslag i kvarts. Avslagen är restprodukter efter redskapstillverkning. Foto: @ Norrbottens museum

Flinta som också påträffades på Lillberget utgör ett något ovanligare material. Den finns inte naturlig i Norrbotten utan är hitfraktad på ett eller annat sätt. På Lillberget har både karbonsk flinta (troligen rysk) och kritaflinta (som kan ha ett sydskandinaviskt ursprung) påträffats. Föremålen består mestadels av skrapor och knivar i olika former, men även mandelformade pilspetsar, som är väldigt typiska för den kamkeramiska kulturen, har påträffats.

Skrapor och knivar tillverkade i flinta. Foto: Staffan Nygren @ Norrbottens museum

På  boplatsen finns också ett flertal bärnstensföremål. De består av fragmentariska och hela pärlor, men också av två hängen.

Droppformat bärnstenshänge. Foto: Staffan Nygren @ Norrbottens museum

På Lillbergetboplatsen påträffades även bränd lera som har ett annat ursprung än keramik. Lerfragmenten utgörs av både hela och delar av figuriner. Den mest tydliga figurinen består av en liten säl som påträffades i samband med en gravanläggning inom boplatsområdet. Den är 6-7 cmlång med ögon som är markerade med små intryck. Under den något uppböjda nosen finns också ett nagelintryck.

Graven som påträffades inom boplatsområdet är den första undersökta graven från kamkeramisk kultur i Sverige. I anläggningen kunde skelettrester efter människa konstateras. Den döda hade placerats ovanpå en bädd av fin grå sand samt ett tjockt lager av rödockrafärgad sand. Skelettet framträdde som en ljusgul färgning, bestående av en fet massa med bitvis synbar benstruktur. Den döda har placerats i halvliggande hockerställning på höger sida, med något uppdragna knän och överkroppen vriden på mage med högerarmen bakom ryggen. Ansiktet var troligen vänt mot öster och havet. I gravgropens fotände fanns tre stora stenblock samlade och på skelettets fot- och underbensdel var en större flat skiffersten placerad.

Det skisserade skelettet är ett förslag på hur kroppen var placerad. Foto: Staffan Nygren @ Norrbottens museum

Gravgåvorna bestod av 5-6 krukor, som kanske innehållit någon form av offer eller mat åt den döda. De var placerade både ovanpå, under och bredvid kroppen. De övriga gravgåvorna bestod av en bärnstenspärla som placerats vid huvudet och ett krumknivformat bärnstenshänge i fotänden av graven.

Bärnstensföremålen som påträffades i graven. Foto: Staffan Nygren @ Norrbottens museum

Runt gravgropen, i gravområdet, påträffades också den lilla sälidolen gjord av lera och även en sten med ett inristat nätmönster. Dessa föremål kan tolkas som tillhörande gravgåvorna eller ännu troligare, som en del av själva gravriten.

Stenen som har ristats med ett diskret nätmönster har också använts som knacksten. Den hittades söder om gravläggningen. Foto: Staffan Nygren @ Norrbottens museum

Kyrkbruden i Nederkalix kyrka

1973 gjorde Norrbottens museum en arkeologisk undersökning i Nederkalix kyrka på grund av att kyrkogolvet skulle läggas om. I samband med golvarbetet skulle jorden under schaktas bort och därför behövde arkeologer närvara vid arbetet.

Exteriör av Nederkalix kyrka från 1973 © Norrbottens museum


Nederkalix kyrka
Nederkalix kyrka nämns för första gången 1472 i ett avtalsbrev utfärdat i Kalix i samband med att altarskåpet invigdes. Troligtvis har det funnits ett kapell i trä innan stenkyrkan uppfördes kring år 1500. 1595 eldhärjades kyrkan, prästgården och den intilliggande kyrkstaden av en brand. Själva kyrkobyggnaden är av samma typ som Nederluleå kyrka i Gammelstad och Öjeby kyrka, med ett stort rektangulärt kyrkorum med sakristia och vapenhus.

Interiör av Nederkalix kyrka © Norrbottens museum


Den arkeologiska undersökningen 1973
Vid schaktning inne i kyrkan hittades bland annat två relativt välbevarade gravar med skelett, varav ett utan kranium, i närheten av altaret. Kistrester och textilfragment med knappnålar hittades och likaså även rester av en knuttimrad gravkammare med fynd av näverstycken, en svarvad träknopp och några silvermynt från 1500-talets slut, 1560-65 samt 1579.

Gravarna i närheten av altaret © Norrbottens museum

Gravkammaren © Norrbottens museum

I övrigt hittades fler mynt, några bokspännen, gravinventarier som främst utgörs av textilier, kistdetaljer och material som kan kopplas till kyrkan och dess inredning. De äldsta mynten är från 1500-talets slut. Vissa områden med en invändig bemålning kunde ses på platsen för den bortrivna läktartrappan. Målningarna föreställde hängande draperier och en växtranka.

Väggmålning © Norrbottens museum


Kyrkbruden
Vid ingången från vapenhuset fanns en gravkammare med murade och vitmenade väggar och jordgolv. Kammaren var täckt med en grå kalkstenshäll med nästan helt utplånad dekor. Enligt uppgifter kommer hällen från prosten Vallteers grav från 1738. Ulla Pettersson, dotter till majoren och krigsrådet Gustaf Pettersson, ligger enligt uppgift i gravkammaren. Ulla dog vid 8 års ålder i nervfeber den 16 januari 1816. Även hennes mor gick bort i nervfeber, men hennes kropp har ej bevarats.

Kyrkbruden © Norrbottens museum

Innerdelen av kistan är klädd med vitt bommullstyg. Locket är vitmålat och ornerat med längsgående fåror och en ås med gröna kanter samt ett längsgående band med rutor i grönt och vitt. På locket är en krans av tygblad fastspikad. Kroppen är lagd på en bädd av torkade växtdelar och bakom och bredvid huvudet ligger girlanger av tygband. Den döda flickan är klädd i en fotsid långärmad klänning av tunn vit tyll med små vita stjärnor. Upptill och nedtill är klänningen kantad med guldbroderade band med zigzagmönster och bladmotiv samt små öglor längs med kanten. Det övre guldbandet går tvärs över bröstet samt slutar med en knut mitt på. Eventuellt har hals och axlar varit bara.

Flickan bär dubbla vita underklänningar, vita bomullshandskar med broderier samt ett paljettband knutet i rosett runt vänster handled. På fötterna finns ett par vita sidenskor med rynkat band runt öppningen, broderat med paljetter och knutet i rosett över vristen. Spår av tunna och stickade strumpor kunde ses. På båda sidor om kroppen finns girlanger av avlånga taggiga blad, eventuellt myrten, som troligtvis tillverkats i tyg. Vid högra sidan av bröstet ligger en liten bukett med vita tygblommor med många fyrdelade knoppar.

Kyrkbruden © Norrbottens museum

Kyrkbruden är en lokal benämning och som mest sannolikt har sin grund i den dräkt som den åttaåriga flickan blev begravd i. Dräkten kan sättas i samband med föreställningen om ett barn som Kristi brud.

Dateringar från vikingatid
Avslutningsvis kan även berättas att Norrbottens museum gjort en till arkeologisk undersökning 1992, då kabelgrävning gjordes utanför Nederkalix kyrka och skelettgravar hittades. Vid undersökningen 1992 hittades skelettdelar, varav ett skelett härrörde från en man i 20-årsåldern och som enligt beräkningar var omkring 1,63 meter lång. Lårbenet från skelettet har daterats till 1420-1660 e.Kr. Dateringen innebär att begravningen av mannen kan vara gjord innan den nuvarande kyrkans tillkomst, även om det kanske är troligast att begravningen är gjord strax efter uppförandet av kyrkan .

Utöver skelett hittades kritpipsskaft, enstaka djurben och tegelflis som kan sättas i samband med när kyrkan och stigportarna kom till, då de är de enda byggnader i området som är murade med tegel. Utanför stigporten hittades även en nedgrävning där kol har daterats till 890-920/950-1250 e.Kr. Denna datering visar att området har nyttjats när landet höjdes ur havet. Vid denna tid låg platsen intill en havsvik innanför en örik skärgård.

Vid tangentbordet denna torsdag:
Frida Palmbo