Just nu är stressen inför fältsäsongen total. Det här blogginlägget blir därför bara en beskrivning rakt upp och ned över hur läget är här bland arkeologerna på kontoret. Det kräver inte så mycket eftertanke.

Carina Bennerhag och Frida Palmbo har arbetat hårt med arbetsplanen för de arkeologiska utredningarna för vindkraftparken i Markbygden, Piteå. Det är en ganska stor utredning och stora utredningar innebär många variabler i kostnadsberäkningen. Detta kombinerat med deadlines som ständigt rycker närmare, gör att stressen ökar.

Åsa Lindgren och Frida sliter sig dessutom litet ytterligare i håret eftersom vi har köpt in en ny handdator som ska användas i projektet. Det var helt nödvändigt med inköp eftersom en av de gamla har börjat krångla och vi behöver samtliga i det stora vindkraftprojektet. Problemet är bara att handdatorn måste programmeras med ett lämpligt arkeologiprogram så att den fungerar… Ska Frida och Åsa försöka göra det själva eller ska de kontakta Riksantikvarieämbetets IT-personal för att hjälpa oss mot betalning? Tiden för att göra det själv måste vägas mot allting annat som måste göras innan fältsäsongen börjar på allvar.

Jag kunde inte tänka mig att det skulle bli så här mycket datorer i framtidens arkeologi, när jag studerade. Framför allt tänkte jag mig att arkeologiyrket skulle innebära arbete med spade och skärslev, alltså ett yrke som arkeolog, inte som dataprogrammerare. Jag tror faktiskt att Frida håller med mig just nu.

Carina sysslar förutom med markbygden också tillsammans med Åsa, med att förbereda nästa studiecirkelmöte med en grupp mycket intresserade och trevliga amatörarkeologer i Piteå forskarförening. Jag tror jag att vi kan kalla dem amatörarkeologer vid det här laget, så här långt in i studiecirkeln. Carina och Åsa är just nu ute och försöker hitta lämpliga besöksmål för att titta på fornlämningar till ett cirkelmöte ute i naturen. Det är viktigt att hitta lämningar som är möjliga att besöka nu när markerna är så blöta efter den sena snösmältningen.

Lars Backman och Åsa kommer att åka till Silbojokk i Arjeplogsfjällen nästa vecka för att besöka den gamla silverhyttan som en gång hörde samman med silvergruvan i Nasafjäll. Vi grävde i grunden till Silbojokks kyrka och delar av kyrkogården på platsen för sex eller sju år sedan (minnet sviktar en aning för mig just nu), och platsen måste återbesökas för att kontrollera att den inte rasar ut i Sädvajaures vatten ännu mer. Sjön är vattenreglerad och detta kan göra så att känsliga delar av lämningen svallas fram av vågorna. Extra känsligt är det om benpipor och annat börjar titta fram från gravarna.  En lokal turistentreprenör från trakten har dessutom kontrakterat Åsa att hålla en föreläsning om Silbojokk på lördag, så det krävs en del föreberedelser för detta innan de åker iväg.

Lars kommer att lämna Åsa att hålla föreläsningen själv, eftersom han har mycket annat att göra i veckan. Han fokuserar nämligen på att ännu en gång räkna om ett en kostnadsberäkning på en utredning för en väg som ska brytas för skogsavverkning vid Esrange, Kiruna. Ändringen av arbetsplanen blivit aktuell på grund av ändrade planer från dem som planerar vägbygget. Att räkna om arbetsplaner verkar vara ett ständigt återkommande tema den här våren och försommaren för oss alla. Lars har också fått sig tilldelat några gamla rapporter som han fått till uppgift att rätta och lämna in till länsstyrelsen pronto.  Till detta har också ärendena som handlar om att märka ut skyddsområden för fornlämingar inför skogsavverkning börjat strömma in och Lars har redan varit ut på ett par sådana.

Om två veckor, alltså på midsommarveckan åker Lars ochNils Harnesktill Rakkurijärvi vid Kiruna, för att slutföra en utredning som vi tvingades avsluta innan vi blivit färdiga i höstas, på grund av snöfall.

Nils har hållit i en utbildning för guiderna som jobbar för Världsarvet Gammelstad och nu också fått besked om att ett av de jobb han har räknat på har gått till en annan arkeologisk aktör här i Norrbotten. En besvikelse naturligtvis, men i nuläget saknar vi inte jobb. Just nu väntar Nils också på att få ett besked från länsstyrelsen angående en annan utredning, den med anledning av en ändrad vägsträckning i Vibbyn – Flarken. Kommande vecka kommer han också att förbereda logistik och annat för Rakkurjärvi-utredningen dit han och Lars alltså åker under Midsommarveckan.

Själv arbetar jag för fulla muggar med att skriva arbetsplaner / kostnadsberäkningar inför flera olika jobb. Ett av jobben är en grävning som måste genomföras på en privatpersons tomt eftersom tomten ligger på en fornlämning. Personen i fråga är inte jättelycklig över att vi arkeologer kommer att fördröja markarbetena som ska utföras och pressar på för att vi ska göra vårt så fort som möjligt. Det är inte helt lätt att tillmötesgå de önskningarna om samtliga arkeologer på museet har fullt upp med andra jobb. Ett extra minus är om man inte blir uppskattad för jobbet som man utför, och folk står och blänger surt på en när man gräver… Arbetsplanen / kostnadsberäkningen är inlämnad till länsstyrelsen, men ingenting är säkert förrän både länsstyrelsen och markägaren godkänner den. Vi får se vad de tycker.

Det finns ytterligare arbetsplaner / kostnadsberäkningar som måste bli klara snarast möjligt och det är en kamp mot almanackan både för oss och för handläggaren på länsstyrelsen att hinna färdigt med pappersarbetet innan fältsäsong och semestrar börjar. Även arkeologer har lagstadgad rätt att ha semester.

I övrigt ska museet hålla öppet hus för hela landstingets division för kultur och utbildning på tisdag och vi måste därför förbereda för detta, tillsammans med resten av museet. Det verkar som om det främst blir jag och Nils som kommer att representera arkeologerna. Hur jag ska kunna ha tid till detta har jag inte riktigt förstått ännu…

Men i övrigt är livet helt underbart! Nu börjar det äntligen bli grönt ute och värmen kommer nog också, vad det lider.

Vid tangentbordet idag:  Olof Östlund