Ett tydligt vårtecken när solen börjar värma är att man helst vill vara utomhus. Och en skön dag i slutet av mars fick jag och min byggnadsantikvarie-kollega Jenny Vestlund ett sådant tillfälle när det var premiär för årets första stadsvandring i Luleå.

Att stadsvandra är ett utmärkt sätt att lära känna sin stad och dess skiftande miljöer. Vår inriktar sig åt barn, och denna gång var det 20 glada barn från en lågstadieklass. En nyhet är att vi innan vandringen ger ut bilder på detaljer som vi fotograferat från byggnader vi kommer att passera och berätta om. Bilderna får de sedan försöka hitta igen under vandringen. Lite som att barnen blir husdetektiver!

Testa själva!

Vad vaktar dessa lejon?

Vem är denna man, och var finns han?

Något som påverkat hur Luleå ser ut idag är den sista stora stadsbranden. Den 11 juni 1887 brann på bara 5-6 timmar kyrkan och 75 av stadens drygt 150 gårdar ner… Detta är en av anledningarna till att det inte finns alltför många äldre byggnader kvar idag i Luleå, eftersom den i det närmaste totala ödeläggelse av de centrala delarna gjorde att en ny stadskärna måste planeras och byggas upp. Stadsplanen som arbetades fram för Luleå innehöll breda esplanader och raka linjer, allt för att katastrofen som branden orsakat inte skulle upprepas. Storgatan blev stadens nav. Under 1890-talet kom byggruschen så igång ordentligt och arkitekter och byggmästare rekryterades från andra delar av landet för att bygga upp staden. Flertalet byggnader i Luleå uppfördes vid denna tid, och det är i denna historia som stadsvandringen kan sägas ta sin avstamp.

Just konstraster tycker jag är spännande, mellan gammalt & nytt, olika material, stort & litet. Ett tydligt sådant exempel hittar vi vid första stoppet, på Köpmannagatan.

Gammalt & nytt, litet & stort. Bostadshus med uppåt 200 års skillnad

Den s.k Rödlundska gården tillhör en av de allra äldsta byggnaderna i staden, kan vara uppförd så tidigt år 1716. Den klarade sig från branden och har sett staden förändras. Granne åt ena hållet ligger numera en av stadens nyaste byggnader. Ett bostadshus uppfört i tegel, alldeles nybyggt och klart 2013. Här samspråkar alltså ett av stadens äldsta hus, med ett av de nyaste! De bildar en pedagogisk och slående kontrast till hur man bodde förr, storleken på byggnaderna, material mm.

Bergströmska gården i Luleå med sin rika panelarkitektur

Granne åt andra hållet ligger Bergströmska gården, ett pampigt handelshus från 1826 som är ett av stadens byggnadsminnen. Med en jämförelse med Rödlundska gården, som i det närmaste ser lite malplacerad ut och nästan gömmer sig, pockar denna på uppmärksamhet, i en vilja att maninfestera rikedom och makt. Hur ser man detta? Särskilt spännande är här byggnadsdetaljerna och materialen. Vi har för barnen berättat hur materialen kan luras och låtsats vara något det inte är, för att byggnaderna ska framstå som finare och dyrare. Hörnkedjorna ser ut att vara av sten, men är av trä. Barnen tyckte det var bäst att gå fram och känna, så man är riktigt säker!

Kyrkan hette först Oscar Fredriks kyrka, uppkallad efter den dåvarande kungen Oscar IIs fullständiga namn, men sedan Luleå stift grundades 1904 går den istället under benämningen domkyrka

Kyrkan har sin särskilda plats i Luleå, och är mycket viktig för stadssiluetten. Det är den tredje på platsen, eftersom de båda första brann ner. Den är byggd i tegel och stod färdig 1893. Med sina rosettfönster, takryttare, trepass, vattenutkastare är den ett tydligt exempel på den nygotiska arkitekturen.

För att gå tillbaka till bilderna så är den första från vita Riksbankshuset, uppförd längs Storgatan år 1902. Byggnaden måste vara säker och lejonen längst upp vaktar dess viktiga funktion. Den andra bilden, det uthuggna ansiktet i sten återfinns på en av mina favoritbyggnader i Luleå, gamla landstingshuset som ligger vid stadshuset. Mannen är troligen byggnadens uppförare, arkitekt Aron Johansson.  Till Johanssons mest kända verk hör riksdagshuset och riksbanken i Stockholm och även där smög han in ett minne av sig själv i form av ett ansikte. Byggnaden uppfördes mellan 1899-1903 och påminner lite om en borg. Likt kyrkan uppförd i nygotik men denna är istället klädd med ljusröd granit, och det branta sadeltaket klätt med koppar. Dess allra mest typiska karaktärsdrag är byggnadens trappgavlar, vilka saknar motstycke i staden!

Riksbankshuset

Gamla Landstingshuset

Vid pennan denna vecka / Clara Nyström