Skifferdolken från Malåträsket – En liten del av historien om Sverige

Historien om Sverige ” den stora berättelsen om vårt land”. Så inleds beskrivningen av storsatsningen om historien om Sverige på SVT.

I en stor produktion är det förståeligt att inte allt från förhistorien kan rymmas. Men med den titel som har satts, är det rimligt att tolka, att det är att försöka förmedla de stora linjerna i förhistorien, i det geografiska området som har kommit att bli Sverige som är just det som eftersträvas.

Då är det problematiskt att exempelvis bara lyfta flinta som det material föremålen tillverkas av. Särskilt när förhistorien i de nordliga delarna av landet nästan uteslutande har använt kvarts, kvartsit och skiffer för att tillverka verktyg under samma period. Det område som idag kallas för Sverige har inte haft en och samma gemensamma kultur och fynden från förhistorien visar tydligt hur varierat och mångfasetterat vårt land är genom årtusendena. Den poängen missar produktionen av Historien om Sverige genom att fokusera på fynden i söder. Det osynliggör norr än en gång och gör narrativet skevt.

Nyfiken på skiffer i norra Sverige? Se hit!
För de som är nyfiken på norra Sveriges skifferföremål följer här några smakprov som visar variationen av föremålstyper inom skifferkulturen från yngre stenåldern.

Runt 4000 år sedan börjar befolkningen i norra Sverige göra föremål av skiffer, fram till nu tillverkas stenföremålen och stenverktygen främst av kvarts och kvartsit. Kvartsen och kvartsiten kommer även fortsättningsvis att användas i varierande utsträckning under senare perioder i norr. Flinta finns inte naturligt förekommande i norra Sverige, därför har den inte varit ett grundmaterial för föremålstillverkning på samma sätt som i södra Sverige.

Kulturen och föremålen i norra Sverige har belysts av många forskare under de senaste 70 åren och förekomsten av dessa skifferföremål skiljer sig från södra Sverige.

Majoriteten av skifferföremålen är gjorda av grå- till gråsvart- eller rödskiffer. Samma färg som jakt och fångsthällristningarna fylls i med i dag, för att vi lättare ska kunna se dem. Men det ska noteras att det även finns skifferföremål i grön-, grå-, blågrönskiffer. Även blandningar av färger finns flertalet exempel på, som röd- och grönskiffer, så kallat bandat skiffer, en typ av skiffer som har flera färger i ett och samma stycke.

Skifferföremål har framkommit under arkeologiska undersökningar, men de förekommer till stor del att de har hittats som enskilda föremål. En stor del av dagens kända föremål kommer från boplatser, nära älv- och sjöstränder. Men de återfinns även i skog och mark i indragna lägen. En majoritet av föremålen har hittats av allmänheten i olika sammanhang och sedan hittat sin väg till museerna.

Föremålstyperna förekommer i olika utformningar. De kan vara som en djurhuvuddolk. Det vill säga en dolk som har ett övre avslut i form av ett djurhuvud. Som dolken, från Boåkern i Kusmark (bild 1, SM 7789). Dolkar med djurhuvud föreställer olika typer av djur, exempelvis svanar eller älgar, men de kan också vara svåra att tolka till en viss art. Vissa spetsar och dolkar har också små inhak nästan som små öron, som avslut.

Djurhuvuddolkarna har hittats hela och i delar. Alltså dolkar där toppen eller spetsen har gått av, som dolken från Stor-flaksjön i Byske (bild 2, SM 20838). Eller föremål där det bara är det lilla djurhuvudet återstår idag. Ett exempel på det är djurhuvudet från Bjurselet (bild 3, SM 9600).

Skifferverktygen kan också vara dolkar eller knivar som inte har en djurhuvudform som avslut överst på skaftet, utan raka avslut som dolken från Falmarksheden (bild 4, SM 7308). Det finns dessutom fynd av spetsar, både spjut- och pilspetsar, som en pilspets med tånge från Bruträsk (bild 5, SM20828) eller som den avbrutna spetsen i rödskiffer från Liden (bild 6, SM 1). Det finns även en ytterligare typ av kniv som kallas krumkniv, där kniven är böjd så att den nästan bildar en L-form. Ett sådant exempel i röd- och gråbeige skiffer finns från Bursiljum (bild 7, SM 6346). Skifferföremålen kan även förekomma som mejslar, yxor, T-formade redskap och nordbottniska redskap. Ett exempel är mejseln ifrån Burträsk i grågrön skiffer (bild 8, SM 78).

Många exempel på skifferföremål som är dekorerade med inristningar finns även det. Inristningarna kan vara sick – sack mönster, ibland med ristade figurer. Det olika typer av ristade djurfigurer i det svenska materialet är, fisk, orm, älg, val och människa.

Skifferdolken från Malåträsk
Skellefteå museum har under det gångna året fått inlämnat just ett skifferföremål. Historien om vägen till Skellefteå museum är som följer.

Fyndet gjordes av två barn som var ute och åkte båt. Det var en solig sommardag som barnen rodde ut till en ö och det var när de just skulle till att landstiga, som de såg något under vattenytan i strandkanten. Barnen plockade upp föremålet och vad var det de hittade, jo en skifferdolk. Barnen tog med sig föremålet hem och de kom senare att ge det till sina föräldrar.

Föräldrarna har sedan kontaktat Skellefteå museum med en önskan att lämna in det till museet, då man ansåg att det hörde bättre hemma på museet i stället för deras hem.

Föremålet mäter 11,2 cm lång, är mellan 1,8-3 cm bred och som mest 0,8 cm tjock och är tillverkad av rödskiffer (bild 9). Föremålet skulle även kunna vara en spjutspets, då det finns likheter med andra kända fynd. Men det gäller även känd fynd av andra skifferdolkar i Västerbottens län. Fyndplatsen är strandkanten på en mindre ö i Malåträsket.

Att barnen hittade skifferdolken i strandkanten är kanske inte så förvånande, längs med den norra sidan av Malåträsket, ca 300–400 m norr om ön finns idag en stenåldersboplats registrerad (bild 10). Men inte bara en boplats. Området runt Malåträsket har många kända stenålderslokaler. Inom en radie av 5 km från fyndplatsen och längs med stränderna runt Malåträsket finns 18 kända stenåldersboplatser registrerade och mer än en handfull platser med förekomster av skärvsten, en restprodukt som ofta förekommer i stora mängder på boplatser. Men att hitta föremålen från boplatserna är ofta ändå som att hitta en nål i en höstack.

Dolken från Malåträsket visar mig ett exempel på ett mångfasetterat Sverige och en spännande forntid. Om man vill man lära sig mer om norra Sveriges förhistoria vill jag varmt rekommendera att besöka museer som; Västernorrlanden läns museum, Rock Art i Nämforsen, Västerbottens museum, Skellefteå museum, Norrbottens museum, Silvermuseet eller Ájtte där norra Sveriges förhistoria och historia visas.

Vid tangentbordet:
Therese Hellqvist, arkeolog vid Skellefteå museum

Tips på museer och hemsidor som är värda att besöka om man vill veta mer om norra Sveriges forntid

Västernorrlands museum

Jamtli

Västerbottens museum

Skellefteå museum

Norrbottens museum

Silvermuseet i Arjeplog

Ájtte, svenskt fjäll- och samemuseum

Nämforsens hällristningsmuseum

Samer.se

Källor
Bergman, Ingela (2001). Dumpokjauratj i Arjeplog – en 9000 år gammal historia. Ingår i: Populär arkeologi. – ISSN 0281-014X.; 2001(19): 4, s. 8-10: ill.

Baudou, Evert (1992). Norrlands forntid: ett historiskt perspektiv. Höganäs: Wiken.

Carpelan, Christian (1977). Älg och björnhuvudföremål från Europas nordliga delar. Finskt Museum (1975).

Liedgren, Lars (2014). Rödockragravar i Norrbotten. Arkeologi i Norr 14:1–39

Lundberg, Åsa (1997). Vinterbyar – Ett bandsamhälles territorier i Norrlands inland 4500–2500 f. Kr. Studia archaeologica universitatis Umensis 8. Institutionen för arkeologi och samiska studier, Umeå universitet, Umeå.

Norberg, Erik (2008). Boplatsvallen som bostad i Norrbottens kustland 5000 till 2000 före vår tideräkning: en studie av kontinuitet och förändringar. Diss. Umeå: Umeå universitet, 2008.

Möller, Per; Östlund, Olof; Barnekow, Lena; Sandgren, Per; Palmbo, Frida and Willerslev, Eske. (2012). Living at the margin of the retreating Fennoscandian Ice Sheet: The early Mesolithic sites at Aareavaara, northernmost Sweden. The Holocene.

Östlund, Olof (2019): Aareavaara och pionjärtiden – med utblick över Nordkalotten. I Per Moritz, Karl Petersen, Rolf Johansson (red.) Museets årsbok 2019. Tema: Arkeologi. Norrbottens museums och Norrbottens Hembygdsförbunds årsbok.

Rödockragraven i Ligga

https://sparfran10000ar.se/fran-urtid-till-nutid-i-vasterbotten/arkeologiska-tidsperioder/stenalder/

https://nattidskriftenvasterbotten.se/article/den-tidigaste-invandringen-efter-inlandsisen-1698130630265×984761209364676600

Tips på besöksmål: Fattenborg

Ungefär mellan Töre och Morjärv i Kalix kommun ligger Fattenborg, en unik fornlämningsmiljö i övre Norrland. Området är ett kommunalt naturreservat, som Kalix kommun har bildat för att skydda fornlämningarna i området. I Fattenborg finns ett stort antal fornlämningar i form av gravar, boplatsvallar, boplatsgropar och fångstgropssystem. Området blev uppmärksammat redan år 1833 av prästen N J Ekdal som då dokumenterade några av gravarna. Det var dock inte förrän under fornminnesinventeringarna under 1980-talet som flera andra fornlämningar upptäcktes på platsen.

Fornlämningar i Fattenborg ©Lantmäteriet Medgivande i2013/0060

Fornlämningar i Fattenborg ©Lantmäteriet Medgivande i2013/0060

Fattenborgsområdet
Boplatslämningarna ligger ca 55-40 m ö h, vilket innebär att de kan ha anlagts vid det forntida havet för ca 4000 år sedan.  Det som en gång i tiden var havsvikar syns tydligt i området, som idag består av tallskog omgiven av myrstråk.  Där myrarna finns idag fanns en gång i tiden det dåtida havet, och miljön är relativt lätt att förstå när man besöker platsen. Området är handikappanpassat då en spång är byggd genom området, så denna fornlämningsmiljö är lätt att besöka utan några större problem.

Landskapet i Fattenborg © Frida Palmbo

Landskapet i Fattenborg © Frida Palmbo

I Fattenborg finns flera stora boplatsvallar (hyddbottnar). Arkeologiska undersökningar har gjorts i området under 1990-talet. Förutom skörbränd sten, d v s eldpåverkad sten, har brända ben, rödockra, stenmaterial i kvarts, kvartsit, flinta och skiffer hittats. De brända benen är från vikaresäl, fisk och småvilt. Dateringar från en av boplatsvallarna visar att den hör från tiden mellan 1900-1000 f.Kr.

Undersökt boplatsvall i Fattenborg © Frida Palmbo

Undersökt boplatsvall i Fattenborg © Frida Palmbo

27 gravar, som alla ligger på ett krön eller sluttning av en moränhöjd, finns i området. Gravarna, som mestadels ligger på 55-40 m ö h, har tolkats tillhöra bronsåldern utifrån topografiska förhållanden och landhöjningen.

Gravröse © Frida Palmbo

Gravröse © Frida Palmbo

Skogsrenskötsel
I Fattenborg finns det även lämningar i form av härdar efter den tidiga skogsrensskötseln under 1400-1700-talet. Vid undersökningar av härdar i området har man hittat föremål som en stöpslev, järnfragment och en förgylld knapp. I området finns idag en rengärda och en kåta är uppförd på platsen.

Förutom kulturmiljön med de många fornlämningarna finns även en naturstig med informationsskyltar längs med spången. Spången leder även till ett vindskydd med eldstad invid en tjärn. Det är skyltat till Fattenborg från E10 mellan Töre och Morjärv, så det är lätt att hitta dit. Besök gärna Fattenborg om du har tillfälle och känn historiens vingslag när du tittar ut över den mjukt böljande naturen.

Vid tangentbordet:
Frida Palmbo