Som tidigare har berättats här på bloggen så har Norrbottens museum under 2014 utfört arkeologiska förundersökningar av ett flertal boplatser längs med väg 555, mellan Sikfors och Älvsbyn. I juni i år har vi utfört sista delen av det arkeologiska fältarbetet längs med denna väg – en arkeologisk slutundersökning av två av de boplatser som ingick i förundersökningen 2014. De arkeologiska undersökningarna görs med anledning av de vägförbättringsåtgärder som Trafikverket planerar längs med vägsträckningen, ett arbete som BDX är i full gång med. Detta kanske flera av er redan känner till, då vi under grävningens gång har publicerat bilder på Norrbottens museums Facebooksida samt att det varit flera inslag i media genom artiklar och reportage i Piteåtidningen, Sveriges Radio Norrbotten, 24 Norrbotten, Helgbilagan Duo som medföljer både NSD och Kuriren och Svt Gomorron Sverige.

Arkeologerna Carina Bennerhag, Olof Östlund och Dag Lanz på en av de undersökta boplatserna längs väg 555 © Norrbottens museum

Ett lite oväntat resultat
Under förra årets undersökningar hittade vi tre mindre, väl avgränsade anläggningar i form av två härdar (eldstäder) och en gropanläggning. I härdarna och gropanläggningen hittades mängder med brända ben, alltså de matrester som människorna har slängt i elden. De brända benen visade sig framförallt vara från säl, men även fisk, bäver och andfågel kunde identifieras i benmaterialet. Dateringarna från förra årets undersökningar visar att de två boplatser som vi har undersökt i år är ca 5000 år gamla.

Utifrån resultatet av förundersökningen uppskattade vi att några nya liknande anläggningar skulle påträffas vid slutundersökningen i år. Visst, vi fick faktiskt ganska rätt i hur många nya anläggningar som skulle hittas – men även ett lite oväntat resultat!

Det framkom betydligt mer boplatsmaterial än väntat inom ett större område än vad vi beräknat för, vilket medförde en del omprioriteringar under arbetets gång. På en av boplatserna, Raä Älvsby 421:1, hittades otroligt mycket boplatsmaterial i form av skörbränd, d v s eldpåverkad, sten och brända ben inom en så stor yta som 5 x 3 meter! I detta fyndförande område fanns även koncentrationer av bruna färgningar. Utöver de brända benen hittades fynd av avslag i kvarts, kvartsit och flinta. Avslag är de restprodukter som blivit över när man har tillverkat redskap i sten.  Inom den stora ytan har vi även hittat en del av ett nordbottniskt redskap i grönsten, en eventuell knacksten i bergart, fragment av rödockra, eventuella hartsrester samt ett skifferstycke.

Nedgrävning av det stora fyndförande området med mörkbruna färgningar, brända ben och skörbränd sten © Norrbottens museum

Del av nordbottniskt redskap i grönsten © Norrbottens museum

Aktivitetsyta?
Fynden kommer vi att titta närmare på längre fram när vi börjar med själva rapportarbetet och fyndregistreringen. Vi har även samlat in prover för att göra fettsyraanalys, för att förhoppningsvis få svar på vilka aktiviteter som ägt rum på denna plats. Vi funderar på om området kan vara en yta där flera olika processled med koppling till ett resursutnyttjande inom säljakt och fiske har ägt rum. På platsen kan man ha sysslat med avfallshantering och kanske har även eventuell torkning eller rökning ägt rum på platsen. Vi håller tummarna för att analyserna ska bidra med information som gör att vi lättare kan tolka detta stora fyndförande område!

Utöver det stora fyndförande området framkom även två nya härdar inom boplatsen Raä Älvsby 421:1, med skörbränd sten och brända ben. I en av härdarna hittades även en del från ett troligt sänke i bergart.

En av de nya härdarna syntes som en mörkbrun färgning med rödbränd sand intill © Norrbottens museum

Del av troligt sänke © Norrbottens museum

Varför hittar man alltid något sista dagen?
På grund av det stora fyndförande området som hittades inom boplatsen Raä Älvsby 421:1 valde vi att förlägga en större del av fältarbetstiden till denna boplats. Inom den andra boplatsen, Raä Piteå socken 375:1, var det fyra mindre områden som skulle undersökas. Två av dessa områden var två anläggningar som delundersöktes vid förundersökningen 2014. Årets mål med de två delundersökta anläggningarna var att samla in prover för fettsyraanalys, för att se om vi kan få ut mer information om dessa anläggningar än vad som framkom vid förundersökningen förra året.

Gropanläggningen som delundersöktes 2014. Resterande delen av anläggningen har avgränsats i plan © Norrbottens museum

Utöver detta hade vi uppskattat att två nya anläggningar skulle påträffas, vilket så också blev fallet. En ny härd med brända ben påträffades men sista dagen insåg vi att här även fanns någon helt ny form av anläggning av ett större slag! Det är ju så typiskt att inse något sådant sista dagen! Därför blev det en del skottande, för att få fram anläggningen i profil. Då ser vi hur anläggningen ser ut i genomskärning, vad den innehåller och hur djup den är. Denna anläggning var endast synlig som sporadiska fläckar av mörkbrun färgning i plan, och därför upptäckte vi inte anläggningens hela utbredning förrän profilen var nedgrävd. Det visade sig vara någon form av gropanläggning, ca 3 meter stor och omkring 0,5 meter djup. Gropen innehöll skörbränd sten, brända ben, kol och rödbränd sand. I nuläget vet vi inte vad den här gropen har använts till, men även här har vi samlat in jordprover för fettsyraanalys. Med tanke på fynden och anläggningens storlek så skulle det kunna vara någon form av torkanläggning/kokgrop.

Den stora gropanläggningen i profil © Norrbottens museum

Nu är det semestertider för de flesta av oss arkeologer på Norrbottens museum (när detta inlägg publiceras har jag själv semester) och när vi återvänder till arbetet är det flera andra kommande fältarbeten på gång. Vi har ju kort barmarkssäsong här uppe i Norrbotten, så vi får passa på att jobba ute när vi kan! Arbetet med att skriva rapport, invänta analysresultat och ta hand om fynd från grävningarna vid Sikfors kommer därför att dröja ett tag. Som det ser ut kommer vi att skriva rapporten för denna grävning under vintern, så vi kan ha all anledning att återkomma en sista gång när vi har ett slutligt resultat!

Vid tangentbordet:
Frida Palmbo

Läs mer om grävningarna längs väg 555 i tidigare blogginlägg:

Fortsatta arkeologiska undersökningar av boplatser från yngre stenålder

I väntan på analyser – arbetet efter en arkeologisk utgrävning

Nu är fältsäsongen igång!