En boplats från romersk järnålder

I höstas gjorde Norrbottens museum en arkeologisk förundersökning av två boplatser vid Lill-Korsträsk utanför Älvsbyn. Anledningen till undersökningarna är att Trafikverket planerar för en ny gång- och cykelväg i området. De två boplatserna ligger på en ås med rasbranter ner mot den mark som kommer att tas i anspråk vid byggandet av gångvägen, och riskerade därför att skadas vid exploateringen. Därför fick Norrbottens museum i uppdrag att se hur stora de två boplatserna var, försöka hitta daterbart material och få en uppfattning om boplatsernas karaktär.

Boplatser kända sedan 1989
Båda boplatserna hittades vid fornminnesinventeringen 1989, när området genomgicks av arkeologer som letade fornlämningar inför utgivningen av ekonomiska kartan. Då hittades framförallt skörbränd sten, d v s eldpåverkad sten, inom boplatserna. Skörbränd sten är ett av de absolut vanligaste fyndmaterialen på förhistoriska boplatser här i Norrbotten. Det är sten som har legat i och kring eldstäder, och som hettats upp och kylts av så många gånger att de har spruckit sönder. Boplatserna ligger omkring 65-75 m ö h och skulle därmed som äldst kunna vara omkring 6100-5500 år gamla, utifrån höjden över havet.

Pusselbitar av vår förhistoria
Vid fältarbetet använde vi oss av grävmaskin för att ta upp ytor inom boplatserna för att få en bild om vart vi skulle gräva för hand. Ganska snart visade det sig att det inte fanns kvar något arkeologiskt material på den ena av boplatserna och vi gjorde inte heller särskilt många fynd på den andra. Vi hittade däremot en härd med skörbränd sten och brända ben och omkring 4 m utanför härden ett område med kvartsavslag och skörbränd sten. Kol och jordprover samlades in för datering och analys. Jordprover samlades in för makrofossilanalys och lipidanalys (analys av fetter), för att se om det kunde finnas spår av fröer eller fetter som kan berätta mer om vad härden har använts till.

2016_124_033_arkforund_raa138

Arkeologerna Nils Harnesk och Tone Hellsten vid den arkeologiska undersökningen vid Lill-Korsträsk. Tone arbetar med undersökningen av härden som hittades på en av boplatserna.

En arkeologisk undersökning är lite som att lägga ett pussel. Ute i fält samlar vi in de pusselbitar som hittas – fynd, prover och anläggningar. Mycket av det arkeologiska arbetet fortsätter sedan när själva fältarbetet är klart – fynd och prover ska skickas på analys, där analysresultatet kan dröja några månader. Analysresultaten ger sedan ytterligare pusselbitar till bilden av den fornlämning som har undersökts och även till vår förhistoria i övrigt. Därför har rapporten för undersökningen i Korsträsk precis lämnats in till Länsstyrelsen, då vi har avvaktat analysresultaten för att kunna göra en tolkning av undersökningens resultat.

Gädda, abborre och karpfisk
Tyvärr hittades varken fröer eller några fetter som kunde berätta mer om härdens användning. De brända ben som hittades i härden visade sig däremot enbart vara från fisk. Bland de arter som osteologen (benexperten) kunnat identifiera finns gädda, abborre och karpfisk. Karpfisk är ett släkte som omfattar flera olika fiskar, bland annat id, mört och karpen. Osteologen har gjort bedömningen att några av karpfiskfragmenten sannolikt är från braxen. Samtliga fiskar som har hittats i benmaterialet lever i sötvatten eller i brackvatten.

2016_124_021_arkforund_raa138

Så här såg härden ut från ovan. Torven har rensats undan och den mörkbruna färgningen med relativt raka kanter syns tydligt mot den omgivande blekjorden. Den mörkbruna färgningen är fet och innehåller brända ben.

Genom att titta på fiskarnas levnadsmönster utifrån den kunskap som finns idag och historiskt sett, så kan vi få ytterligare pusselbitar till hur boplatsen har använts. Gädda, abborre och karpfisk leker under vår och försommar. Gäddfiske har historiskt skett framförallt under leken, då gäddan går närmare land och in i grunda vikar. Även abborren och braxen går närmare land under leken. Framförallt gädda och abborre har varit bland de viktigaste fiskarterna under historisk tid och antagligen även under förhistorisk tid. Kunskapen om att många fiskarter samlas i stora stim och går in mot land i samband med leken, och därmed blir lättare att fånga, har troligtvis varit något man var medveten om redan under förhistorien.

Romersk järnålder
Kolet som samlades in i härden har först skickats på vedartsanalys, för att bedöma träkolets art och egenålder, för att välja ut det prov som är mest lämpligt att datera. En tall kan till exempel bli flera 100 år, medan en kvist kan vara betydligt yngre. I vedartsanalysen plockades just en kvist ut, som var yngre än 10 år vid tillfället då träet eldades i härden. Kolprovet har sedan 14C-daterats till tiden 130-350 e.Kr., en tidsperiod som kallas för romersk järnålder.

Från tidigare undersökningar av järnåldersboplatser i Norrbottens kustland har vi sett att boplatsernas läge i landskapet förändras under tiden strax före Kr.f. Från att boplatserna har legat i anslutning till havet är de nu istället lokaliserade vid insjöar. Boplatserna ligger ofta omgivna av stora sjösystem, med goda möjligheter till fiske. Bland det benmaterial som hittats på boplatser från förromersk och romersk järnålder är det tydligt att fisket är basen i ekonomin. Metallhanteringen börjar utvecklas och stensmidet upphör under folkvandringstid, omkring 400-600 e.Kr. Samtidigt minskar bruket av skörbränd sten, vilket kan bero på att metallkärl har börjat användas.

På den undersökta boplatsen i Korsträsk har en relativt liten mängd skörbränd sten och en liten samling med kvartsavslag hittats, som visar att boplatsen fortfarande nyttjats under den tid stensmide fortfarande pågår. Fynden av fiskbenen ger ytterligare stöd för att fisket har varit bland den viktigaste födan under romersk järnålder, vilket kunnat ses vid tidigare arkeologiska undersökningar av boplatser från samma tid. Vid tiden omkring 130-350 e.Kr. ligger den undersökta boplatsen i Korsträsk drygt 20 km NV om närmaste havsvik. Vi insåg redan i fält då halva härden grävts bort, för att få se hur den såg ut i profil, att boplatsen inte hade varit strandanknuten. Härden låg ovanpå ett tjockt lager blekjord. Om härden hade anlagts i ett område i direkt anslutning till havet så skulle blekjorden inte ha hunnit bildas. Istället ligger boplatsen strax intill Korsträskbäcken och omkring 100 meter norr om sjön Lill-Korsträsket.

2016_124_039_arkforund_raa138

Härden i profil. Den mörkbruna färgningen syns tydligt, tillsammans med några skörbrända stenar. Under den mörkbruna färgningen syns ett tydligt blekjordslager.

Endast avslag, det vill säga rester efter redskapstillverkning, i kvarts har hittats på boplatsen. Inga föremålsfynd har gjorts och det tillsammans med den sparsamma mängden fynd talar för ett tillfälligt nyttjande av boplatsen. Boplatsen har sannolikt nyttjats i samband med fiske i nuvarande Korsträskbäcken och sjön Lill-Korsträsket under vår och försommar under romersk järnålder.

Ser fram emot vilka pusselbitar till Norrbottens förhistoria som 2017 kommer att bjuda på!

Vid tangentbordet:
Frida Palmbo

Ännu ett händelserikt år!

Jag har haft den äran att både få inleda och avsluta år 2014 här på Norrbottens museums kulturmiljöblogg. Årets första blogginlägg blev en liten återblick över det gångna året 2013. 2013 var ett händelserikt år, men jag skulle vilja påstå att 2014 varit minst lika händelserikt! Dessutom så ser 2015 ut att bli ett lovande arkeologiskt år…

Bilden av en arkeolog
Det arbete som vi arkeologer oftast förknippas med är den tid på året när vi vistas ute i skogen och på myrarna runt om i Norrbotten. Ofta får vi frågan ”Vad jobbar ni med på vintern då?”. De flesta verkar ha en bild av att en arkeolog bara arbetar utomhus, i strålande sol, iförd en hatt i stil med Indiana Jones (och ja, det händer att vi även får frågan var vi har oxpiskan) och sitter och penslar fram ett dinosaurieskelett. Den bilden stämmer inte särskilt bra. Ja, vi arbetar utomhus – men både i ur och skur och endast den del av året då det är barmark – mörkret och tjälen gör att resterande del av året innebär arbete inne på museet. När vi inte är ute i fält arbetar vi med exempelvis rapportskrivningar, kvalitetsförbättringar, arkeologiska fynd, skolprogram, artikelskrivande, utställningsarbete och föreläsningar. I regel har vi såklart någon form av huvudbonad på oss när vi är ute i fält, men den kan lika gärna utgöras av en keps som av en hatt. Oxpiskor använder vi oss inte alls av, bara så ni vet. Vi gräver inte heller fram dinosaurieben (vi är arkeologer, inte paleontologer). Penslar kan vi använda oss av ibland, om vi behöver putsa fram exempelvis stenar i samband med en arkeologisk utgrävning. Vi använder dock spade, skärslev och även grävmaskin betydligt oftare.

Olof Östlund arbetar invid grävmaskin vid de arkeologiska förundersökningarna längs med väg 555, Sikfors-Älvsbyn. Foto. Sara Hagström Yamamoto © Norrbottens museum

Olof Östlund arbetar invid grävmaskin vid de arkeologiska förundersökningarna längs med väg 555, Sikfors-Älvsbyn. Foto. Sara Hagström Yamamoto © Norrbottens museum

En ovanlig fältsäsong
I regel så brukar våra fältsäsonger här på Norrbottens museum mestadels bestå av arkeologiska utredningar som innebär att vi letar efter fornlämningar och kulturlämningar i något område som ska exploateras. Det kan vara inför att en gruva eller en vindkraftspark som ska anläggas eller en ny väg som ska byggas. I år har vi däremot haft väldigt få utredningar. Istället har vi haft flera arkeologiska undersökningar, alltså utgrävningar! Roligt och spännande såklart! Undertecknad har tillsammans med Carina Bennerhag, Olof Östlund och Åsa Lindgren i början av sommaren undersökt ett flertal boplatser från ca 3000 f.Kr. längs med väg 555, mellan Sikfors och Älvsbyn. Även Nils Harnesk och Sara Hagström Yamamoto hoppade in några enstaka dagar då vi var i behov av extra personal.

Parallellt så arbetade Lars Backman och Nils Harnesk med en arkeologisk undersökning i Kopparnäs i anslutning till medeltida gårdstomter. Åsa Lindgren och Olof Östlund undersökte en härd längs med Kvikkjokksvägen under några av sommarens varmaste dagar. Carina Bennerhag, Olof Östlund, Lars Backman och undertecknad har under hösten undersökt boplatsgropar i klapper på Öberget i Måttsund. Rapporten för denna grävning kommer skrivas först nästa år, då vi fortfarande väntar på analysresultat av de jordprover som samlades in ur boplatsgroparna.

Olof Östlund i en av boplatsgroparna på Öberget . Foto: Frida Palmbo © Norrbottens museum

Olof Östlund i en av boplatsgroparna på Öberget . Foto: Frida Palmbo © Norrbottens museum

En mer ovanlig undersökning genomförde Carina Bennerhag och undertecknad av en tjärdal vid Mäntykero väster om Pajala. Tjärdalar tillhör inte de lämningar som vi vanligtvis undersöker arkeologiskt, så det var en ny erfarenhet för oss båda!

Det har varit roligt att få arbeta med så olika typer av fornlämningar under året. Såklart har vi även hunnit med att leta en och annan fornlämning också, dels i en arkeologisk utredning i Masugnsbyn och vid en översiktlig inventering i Nautanen. En hel del andra arbeten är genomförda utöver de som nämnts här, varav mycket går att läsa här på bloggen!

Åsa Lindgren vid kojlämning i Nautanen. Foto: Lars Backman © Norrbottens museum

Åsa Lindgren vid kojlämning i Nautanen. Foto: Lars Backman © Norrbottens museum

Inte bara grävande arkeologer
Vi har även hunnit med en hel del annat under 2014. Ett antal tips om fornlämningar som inkommit från allmänheten har granskats och flera fornlämningar har märkts ut inför avverkning, en tjänst som Norrbottens museum erbjuder skogsägarna. Om fornlämningar är svåra att hitta igen innan avverkning så åker någon av oss arkeologer från Norrbottens museum och märker ut dessa kostnadsfritt, för att undvika att fornlämningarna tar skada av skogsbruket.

Norrbottens museums utförda arkeologiska uppdrag samt avverkningsanmälningar och tipsgranskningar under 2014 ©Lantmäteriet Medgivande i2014/00695.

Norrbottens museums utförda arkeologiska uppdrag samt avverkningsanmälningar och tipsgranskningar under 2014 ©Lantmäteriet Medgivande i2014/00695.

Under 2014 har vi även arbetat en hel del med publik verksamhet av olika slag, dels genom skolprogram, där eleverna har fått prova på att vara arkeologer. Utöver en liten dramatisering av stenåldern i Norrbotten så har barnen fått gräva fram fynd i sandsäckar. Barnen har sedan försökt tolka och gissa vad fynden har använts till. Föreläsningar har hållits i olika sammanhang, artiklar har skrivits och Arkeologidagen anordnades sista söndagen i augusti då vi berättade mer om de arkeologiska undersökningarna av stenåldersboplatserna mellan Sikfors och Älvsbyn. Sedan vi kom tillbaka in på kontoret i höst så har vi framförallt arbetat med rapportskrivningar av alla de arkeologiska arbeten vi utfört under sommaren. Flera rapporter är precis godkända av Länsstyrelsen så vi har haft fullt upp med att skriva ut och distribuera rapporter nu innan vi går på en efterlängtad julledighet!

Vad händer under 2015?
Snart inleder vi ett nytt år här på Norrbottens museum. För flera personer kommer den blivande Norrbottensutställningen kräva en hel del arbetstid. Ett spännande arbete med att ta fram en kulturhistorisk basutställning, något som med all säkerhet kommer att berättas mer om här på Kulturmiljöbloggen under kommande år. Olof Östlund kommer vara vår arkeologrepresentant i utställningsarbetet och vår etnologkollega Sophie Nyblom kommer att bidra med sin etnologkompetens.

Nu under hösten har avdelningen skrivit en rad projektansökningar där vi hoppas på att få medel från Kulturmiljövårdsanslaget. Vår förhoppning är att vi kan få pengar till flera olika projekt, så vi väntar med spänning på beslutet som troligtvis kommer i slutet av januari. Får vi medel till något projekt så kommer vi självklart att berätta mer om detta här på bloggen. Jag kan dock säga så mycket som att det ser ut som att 2015 blir ett nytt spännande och händelserikt arkeologiår! Som det ser ut blir det även fortsatta undersökningar längs med väg 555, mellan Sikfors och Älvsbyn under nästa års fältsäsong. Följ oss här på bloggen även under 2015 så får du veta mer!

Julkort från Norrbottens museum. Fotograf: Kjell Öberg © Norrbottens museum

Julkort från Norrbottens museum. Fotograf: Kjell Öberg © Norrbottens museum

God Jul och Gott Nytt År från oss alla på Avdelningen Kulturmiljö på Norrbottens museum!

Vid tangentbordet:
Frida Palmbo