Hej alla!
Detta inlägg har inget speciellt tema, utan genom några nedkliv bland länets byggnader ges en kort presentation vad som komma skall när ni numera även får följa med en bebyggelseantikvaries dagliga verksamhet i länet!
Jag tänkte börja med några stopp från sommarens semesterresa genom länet, från söder till norr, Arvidsjaur till Kiruna. Jag reste ensam vilket gjorde att jag själv kunde välja vart jag ville stanna. Och stannade gjorde jag! Det tar lång tid att åka bil med en bebyggelseantikvarie: stopp, backa, vilken intressant byggnad!
Första stoppet blev för rundvandring bland härbren och kåtor i lappstaden i Arvidsjaur, en välbevarad samisk kyrkstad och ett av länets byggnadsminnen, och just kyrkstäder och andra mötesplatser kommer jag ha anledning att återkomma till senare under året.
i Arvidsjaur, en av 16 bevarade kyrkstäder i landet, det har funnits runt 70
Andra stoppet blev i farfars barndomshem i en by strax norr om Arvidsjaur. Här bodde på 1930-talet 11 syskon, idag bor de fyra stycken i huset där dessutom en övervåning tillkommit. Till gårdsmiljön hör även en ladugård som under kriget delvis byggdes om för att vara förläggning åt finska flyktingbarn. Så många levnadsöden hus förvaltar!
Bilfärden fortsatte och jag lämnade vägen norrut för en avstickare till Suddesjaur för att se farmors barndomshem. Som så många andra hus idag ligger öde, i en bygd som under1950-talet var full av liv men där nu enbart ett fåtal bor kvar. Vad kommer att hända med dessa byggnader? Farmor hade nära till skolan, ett rum på nedervåningen användes nämligen som skolsal! Även om denna funktion försvann under 1940-50talet så är spåren inte borta, utan det går att utläsa historien i byggnaden själv. Fönstren i ”salen” som rummet kallades är nämligen större här än byggnadens övriga fönster.
stugan i Suddesjaur, lägg märke till att de två fönstren till vänster är större än det högra
Vidare norr, förbi Gällivare och in i Malmberget för att titta på den instängslade bebyggelsen, som Norrbottens museum dokumenterade inför rivning/flytt under 2009. I Malmberget ligger även en kyrka, Allgonakyrkan från 1944, som trettio år efter sin tillkomst flyttades till en ny plats eftersom den då hade hamnat inom rasriksområdet.
En byggnad kan tillskrivas flera olika värden och ju äldre byggnad, desto troligare att den anses ha ett värde, då på grund av sin ålder. Det speciella med åldersvärdet är att det uppenbarar sig direkt vid första anblicken, vilket kan avläsas av alla och väcker känslor. Det är dock inte enbart detta värde som är betydelsefullt vilket flytten av en då enbart trettio år gammal kyrka berättar om.
Allgonakyrkan i Malmberget, kyrkor kommer behandlas i inläggen
Flytt av byggnader, och dokumentation av byggnader, är särskilt aktuellt nu under år 2013. Norrbottens museum har fått i uppdrag att dokumentera byggnader i Kiruna vilket kommer att ske under barmarksperioden. Jag kommer att berätta mer om detta vid ett senare tillfälle. Den 4 mars får ni förresten markera i almanackan, för då tas ett viktigt kliv i Kirunas historia när det vinnande arkitekturförslaget för ny stadsplan presenteras.
Om huset i Suddesjaur var ändamålsenligt byggd för sin funktion så är det tvärt om med första turistbyggnaden vid Kebnekaise fjällstation, idag kallad ”gammelstugan”.
För tillbaka till sommarresan så var slutdestinationen Kebnekaise fjällstation. Första gången jag kom dit var till stationens 100års jubileum 2008. 1908 var fjällturismen ny, och man visste inte riktigt hur man skulle bygga. Därför vändes blicken mot Alpernas turiststugor och gammelstugan uppfördes likt dessa i sten. I Alperna fungerade det som så att stenarna värmdes av den gassande solen under dagen vilket höll stugan varm om natten. Problemet var bara att klimatet här var annorlunda. Stenarna hann inte värmas upp utan istället fungerade byggnaden som ett kylskåp under natten. Några år senare byggdes därför en övervåning av trä…
platsens förutsättningar är viktiga. här gammelstugan vid kebnekasie fjällstation närmast i bild. nedervåningen i sten uppförd 1908 men snart tillkom övervåningen, i trä
Byggnader är levande dokument från sin tid och har så mycket att berätta om, det är en av anledningarna till att jag jobbar med att bevara dem. Följ med in i Norrbottens läns byggda historia!
För första gången vid pennan: Clara Nyström
