Nu är fältsäsongen igång!

I veckan har några av Norrbottens museums arkeologer påbörjat säsongens fältarbeten. Mot vårkanten så brukar det börja klia i fingrarna och vi längtar ut i fält igen efter flera månader inne på kontoret, så det är härligt att åter få jobba ute!

Arkeologiska förundersökningar
Vi har påbörjat arkeologiska förundersökningar längs med väg 555, mellan Sikfors och Älvsbyn. Trafikverket kommer att förbättra vägen, vilket påverkar flera boplatser som ligger precis intill. Syftet med en arkeologisk förundersökning är att undersöka hur stora fornlämningarna är, få en bild av vad som finns inom boplatserna och ta fram ett kunskapsunderlag, för att se om även en arkeologisk slutundersökning behöver genomföras.
I höstas genomförde undertecknad tillsammans med Åsa Lindgren en arkeologisk utredning längs delar av väg 555, för att se om några tidigare okända fornlämningar fanns inom de områden som kommer att exploateras. En arkeologisk utredning går ut på att ta reda på om det finns fornlämningar inom ett exploateringsområde. Vi hittade några kulturlämningar i form av en tjärdal, ett stenbrott i granit med handborrade hål samt två husgrunder. Därtill hittade vi en hel del boplatsmaterial i närheten av en boplatsgrop, som därför kom att revideras och bli en boplats. Denna boplats ligger intill de områden som ska förundersökas.

Arkeolog Frida Palmbo dokumenterar skörbränd sten vid utredningen längs väg 555.

Arkeolog Frida Palmbo dokumenterar skörbränd sten vid 2013 års utredning längs väg 555.

Raä Piteå socken 1523, ett stenbrott för granit, be-stående av en grop där fyra spräckta stenblock lig-ger. Här detalj av ett av de två av blocken med spår av handborrade hål.

Ett stenbrott för granit, bestående av en grop där fyra spräckta stenblock ligger. Här detalj av ett av de två av blocken med spår av handborrade hål.

Rik fornlämningsmiljö
Vi kommer att arbeta längs med väg 555 ungefär fram till midsommar. 7 boplatser ligger inom de områden som ska exploateras och dessutom så kommer vägåtgärder att ske i närheten av ytterligare 6 boplatser. Fornlämningsmiljön visar att området kan ha nyttjats under en lång tid. De högst belägna boplatserna ligger omkring 110 m ö h. Detta innebär att området tidigast kan ha bebotts omkring 5300 år sedan, om man utgår från Noel Broadbents landhöjningskurva för norra Västerbotten (1979). Innan dess var området alltså helt täckt av vatten. De boplatser som är lägst belägna ligger omkring 40 m ö h. Havet stod 40 m över dagens nivå omkring 1900 f.Kr. Det blir spännande att se om vi kan hitta något daterbart material på de boplatser som undersöks. I så fall kan vi få en bättre bild av hur området i närheten av Piteälven nyttjats under förhistorien. Vi har anledning att återkomma när det gäller våra arbeten längs väg 555.

Vid tangentbordet
Frida Palmbo

Arkeologiska upptäckter i Umeå

Västerbottens museum har under sommaren utfört en av de till ytan största undersökningarna i övre Norrland och i samband med detta behövde de förstärkning av arkeologer med stor erfarenhet av undersökningar. Jag och några kollegor blev därför inbjudna att delta vid utgrävningarna i Umeå och självklart lovade vi att bistå dem, dels för att hjälpa till, men också för att få möjlighet att öka på vår kunskap om vårt grannlän.

De arkeologiska undersökningarna utfördes på grund av att Umeå kommun planerar att leda bort trafiken längs E4, utanför Umeås centrala delar, genom en ringled. Ringleden ska gå både öster och väster om centrum. Den östra delen av ringleden är redan påbörjad och till stora delar färdigställd, medan den västra delen, den sk Västra länken, ska påbörjas i år.

I området där Västra länken planeras finns ett stort antal kända fornlämningar som härrör från äldre bronsålder in i historisk tid. En stor del av fornlämningarna utgörs av boplatser men även boplatsgropar, kokgropar, härdar, fångstgropar och slaggplatser finns i området.

Under den vecka som jag själv deltog i undersökningarna fick jag gräva en boplats där mörkfärgningar med skörbränd sten, brända ben och slagger påträffats. Detta kanske kan låta som lite tråkiga fynd, men för en arkeolog med ett brinnande intresse för tidig järnhantering, är dessa fynd mycket intressanta!

Mörkfärgningarna är rester efter härdar eller eldstäder, där man slängt sina matrester och även utfört järnsmide. De slagger som påträffats i och utanför härdarna är restprodukterna från järnsmidet. Härdarna har ännu inte daterats, men med utgångspunkt i fynden, har de troligtvis använts under den yngre järnåldern och är därmed ca 1000-1500 år gamla.

Ronny Smed vid Västerbottens museum undersöker en av smideshärdarna i området. Foto: Carina Bennerhag © Norrbottens museum

Ronny Smeds vid Västerbottens museum undersöker en av smideshärdarna i området. Foto: Carina Bennerhag © Norrbottens museum

Det intressanta med den här platsen var att flera sådana här smideshärdar påträffades inom en relativt begränsad yta. I Norrbotten har vi hitintills bara träffat på enstaka smideshärdar från den här perioden, en tidsperiod som vi för övrigt har mycket lite kunskap om. Att flera härdar finns inom samma område kan innebära att en större grupp människor har vistats på platsen, förmodligen under en ganska kort period, eftersom det fanns relativt lite fynd på platsen. Kanske har de här härdarna något att göra med det stora fångstgropssystem som ligger alldeles i närheten av boplatsen? Kanske utnyttjades platsen som en slags jaktstation, då fångstgroparna skulle vittjas?

Undersökningarna i Umeå går nu in på sluttampen och vi ser fram emot att få resultatet från alla analyser och den rapport som ska skrivas. Bland de lämningar som har undersökts finns rester efter stolphålshus från bronsåldern med sydsvenska paralleller, jordbruksindikationer och lämningar från järnålder och medeltida bosättningar. Undersökningarna är av stor betydelse för att fylla de kunskapsluckor som finns om kustsamhället i övre Norrland under bronsålder, järnålder och medeltid.

Vid datorn denna fredag:

/Carina Bennerhag