Arkeologiska rapporter och publikationer på Norrbottens museums hemsida.

Sedan januari 2016 har jag börjat ta över ansvaret för arkeologisidorna på Norrbottens museums hemsida. Min kollega och museets informatör Ing-Mari Sennström planerar att gå i pension, och hon lämnar nu över en del ansvar till mig att göra om sidorna och fylla dem med mera innehåll. Den första utmaningen; att lära sig hur dataprogrammet som man skapar hemsidan med, har gått över förväntan lätt. En märklig känsla att jobba med ett dataprogram som faktiskt verkar fungera klanderfritt. Det är någonting skumt med det hela…

Arbetet med hemsidan får jag försöka klämma in mellan mina andra arbetsuppgifter i schemat. Fältarbete, rapportskrivning och föreläsningar tar sin tid av arbetsåret och har första prioritetet. Men hemsidan är ett sätt att föra ut resultaten från våra utredningar och undersökningar. Detta är nog så viktigt eftersom spridningen av kunskap dels skapar förståelse för arkeologi och dels skyddar fornlämningar.

Huvudfokus de senaste veckorna har varit att försöka publicera så många av våra skrifter som möjligt på hemsidan. Arkeologerna på Norrbottens museum har genom åren skrivit väldigt många arkeologiska rapporter. Det blir så eftersom varje fältarbete normalt innebär att en rapport ska skrivas. Vi har också publicerat ett antal artiklar som borde göras mer lättillgängliga.

En bild som visar hur en av sidorna på vår hemsida ser ut.

En bild som visar hur en av sidorna på vår hemsida ser ut.

Så, här är några länkar till vår hemsida.

Publicerade artiklar:

Länk till publicerade artiklar

Från och med 2014 ska alla rapporter över arkeologiska uppdrag beslutade av Länsstyrelsen publiceras i Samla (Riksantikvarieämbetets öppna arkiv). Efter att rapporten är klar och godkänd ska vi numera enligt direktiven från Länsstyrelsen på vår hemsida länka till de rapporter som vi skrivit, när de publicerats på Samla. Rapporterna är klickbara och möjliga att hämta hem att läsa som PDF-filer.

Arkeologiska rapporter:

Länk till arkeologiska rapporter publicerade av Norrbottens Museum

Rapporter från tidigare år vill vi också lägga upp på vår hemsida. De är dock lagrade på vårt eget nätverk. Även dessa är möjliga att öppna och läsa som PDF-filer.

Länk till arkeologiska rapporter från Norrbottens museum som inte finns att hitta i Samla.

I nuläget är åren 2010-2014 kompletta när det gäller arkeologiska rapporter. 2015 är i det närmaste färdig, det är bara några enstaka rapporter som inte publicerats i Samla ännu, (i väntan på fornlämningsnummer på upptäckta lämningar t.ex.).

Hittills har det varit ganska lätta rapporter att lägga ut på hemsidan, men ju äldre de är desto mindre digitaliserade är de. För sådana som är från 2009 och äldre räknar jag med att det måste skannas en hel del från pappersorginalen. I museets arkiv finns alla rapporter som skrivits här på Norrbottens museum även i pappersversion. Det finns också rapporter att läsa i museets bibliotek. Med det sagt, så vill jag göra klart att det kommer att läggas ut fler rapporter från tidigare år, men det kommer att ta sin tid att göra dem digitala. Men det sker så sakteliga.

Norrbottens museums bibliotek finns i anslutning till Arkivcentrum Norrbottens lokaler på Höstvägen 7 i Luleå. ©Norrbottens museum. Foto Olof Östlund

Norrbottens museums bibliotek finns i anslutning till Arkivcentrum Norrbottens lokaler på Höstvägen 7 i Luleå. ©Norrbottens museum. Foto Olof Östlund

Avslutningsvis skulle det kanske vara på sin plats med rekommendationer på vad som är mest läsvärt av det som hittills lagts ut på hemsidan, men det är så många rapporter och artiklar som är bra och intressanta. Det är svårt att välja ut någon speciell.

Titta in och sök själv efter rapporter på platser du kanske har hört talas om: De tidigmesolitiska boplatserna i Aareavaara och Kangos, järnåldersboplatserna vid Haparandabanan, järnhanteringen vid Järnbacken, utredningarna i Markbygden, undersökningarna i Gammelstad och Öjebyn…

Vid tangentbordet denna dag
Olof Östlund

Vivungi – ett eldorado i Norrbotten!

I Vivungi ca 2,5 mil nordöst om Vittangi i Kiruna kommun finns ett av de fornlämningstätaste områdena i Norrbotten. Inom en mycket begränsad yta i anslutning till sjöarna Vaihkojärvi, Vivungijärvi och Rahtusenjärvi finns flera hundra lämningar av olika slag.Lämningarna, som troligtvis är nyttjade under vitt skilda tidsperioder, utgörs av boplatser, gravar, kokgropar, hyddor, fångstgropar, kolningsgropar, boplatsgropar, härdar och tjärdalar. I området finns också fynd av skörbränd sten (sten som en gång legat i eller runt eldstäder/kokgropar), slaget stenmaterial i kvarts och kvartsit (rester efter redskapstillverkning i sten), brända ben (matrester) och det mest intressanta av allt: rester efter tidig metallhantering!

Kunskapen om den tidiga metallhanteringen i övre Norrland är mycket sparsam. Under mycket lång tid har det saknats fördjupade studier kring det tidiga metallhantverket i det nordliga området. Fram till 2009 fanns t ex inga kända järnframställningsplatser i landskapen norr om Jämtlands län. Under detta år kunde vi på Norrbottens museum, som en följd av de arkeologiska undersökningarna längs Haparandabanan, för första gången konstatera förhistorisk järnframställning i ugn. Ugnen påträffades utanför Sangis i Norrbottens kustland och visade sig vara 2 200 år gammal!

På bilden syns järnframställningsugnen som påträffades utanför Sangis. Innanför de kanställda stenhällarna syns resterna efter ugnskammaren. Foto: Carina Bennerhag © Norrbottens museum

På bilden syns järnframställningsugnen som påträffades utanför Sangis. Innanför de kanställda stenhällarna syns resterna efter ugnskammaren. Foto: Carina Bennerhag © Norrbottens museum

Den nyupptäckta järnframställningsugnen uppvisade klara paralleller med ugnar som påträffats i norra Finland och Karelen. Kopplingarna var entydigt östliga. På en närliggande boplats påträffades också ett samtida bronsspänne med formmässiga paralleller till Volga-Kama området i Ryssland. Sannolikt har kontakten med dessa områden haft stor betydelse för introduktionen av järnhanteringen i Norrbottens kustland.

Spännet i brons har inga motsvarigheter i Sverige. Däremot finns formmässiga paralleller österut i Volga- Kama området i Ryssland där liknande spännen har påträffats i gravar. Foto: Staffan Nygren © Norrbottens museum

Spännet i brons har inga motsvarigheter i Sverige. Däremot finns formmässiga paralleller österut i Volga- Kama området i Ryssland, där liknande spännen har påträffats i gravar. Foto: Staffan Nygren © Norrbottens museum

Fyndmaterialet indikerar att järnets introduktion i Norrbotten troligtvis har skett österifrån och det är i detta sammanhang som fyndet av metallhanteringsresterna i Vivungi, i den östra delen av Norrbottens inland, blir mycket intressant.

Metallhanteringsresterna i Vivungi påträffades vid fornminnesinventeringen 1993. De består av stora slaggklumpar som hittades inom ett ca 50 m stort område med hjälp av metalldetektor. Någon analys av materialet gjordes inte i anslutning till inventeringen, men man antog att slaggerna kunde vara spår efter tidig metallframställning, eftersom det också påträffades två kolningsgropar i området. I kolningsgroparna har man framställt kol, vilket behövdes i rätt så stora mängder vid järnframställning.

Under 2011 kom jag själv i kontakt med slaggerna från Vivungi i samband med en genomgång av fyndmaterialet som tillvaratogs vid fornminnesinventeringen. Då på jakt efter fynd som kunde tyda på metallhantering i inlandet. I fyndbackarna i museets samlingar låg ett par större stycken slagg som hade ett mycket karaktäristiskt utseende. De såg ut som runnen stearin. Med erfarenhet av de slagger som jag kommit i kontakt med i samband med undersökningarna längs Haparandabanan, så var just den här slaggen från Vivungi, väldigt lik de slagger som bildas vid järnframställning!

På bild syns de stearinliknande slaggerna som påträffades i Vivungi. Foto Staffan Nygren © Norrbottens museum

På bild syns de stearinliknande slaggerna som påträffades vid fornminnesinventeringen i Vivungi. Foto Staffan Nygren © Norrbottens museum

Jag bad genast en av museets fotografer att ta foton av slaggerna, för att sedan vidarebefordra dem till Lena Grandin på Geoarkeologiskt laboratorium i Uppsala. Hon kunde sedan bekräfta att det mycket troligt rör sig om järnframställnings-slagger. Bland fynden fanns också några mer sandiga stycken som kan vara rester efter själva ugnskonstruktionen. Vid undersökningen av järnframställningsugnen utanför Sangis, hittade vi flera delar av ugnskammaren, som är mycket lika de sandiga styckena från Vivungi.

Några av slaggerna från Vivungi ser mer ut som sandiga stycken och består av ihopsintrad sand. De utgör troligen en del av själva ugnskammaren. Foto: Staffan Nygren © Norrbottens museum

Några av slaggerna från Vivungi ser mer ut som sandiga stycken och består av ihopsintrad sand. De utgör troligen en del av själva ugnskammaren. Foto: Staffan Nygren © Norrbottens museum

Så här ser en del av den kvarvarande ugnskammaren ut från ugnen utanför Sangis. De två halvmåneformade hålen är rester efter ingångar för blåsbälgen. Blåsbälgen användes för att pumpa in luft i ugnen för att på så vis reglera temperaturen. Foto: Staffan Nygren © Norrbottens museum

Så här ser en del av den kvarvarande ugnskammaren ut från ugnen utanför Sangis. De två halvmåneformade hålen är rester efter ingångar för blåsbälgen. Blåsbälgen användes för att pumpa in luft i ugnen för att på så vis reglera temperaturen. Foto: Staffan Nygren © Norrbottens museum

De slagger som påträffats i Vivungi är alltså mycket troligt spår efter tidig järnframställning. I kombination med andra fynd i området, finns mycket som tyder på att järnframställningen till och med kan höra till den initiala fasen av metallhanteringen i Norrbotten. Lämningarna av kolningsgropar i området antyder också att flera processled inom metallhanteringen har skett i närområdet. Möjligen finns här ett helt komplex av lämningar som skulle göra det möjligt att studera själva organisationen bakom järnproduktionen i området.

Vid datorn denna fredagseftermiddag

/Carina Bennerhag

Om du vill veta mer:

Hedman, Sven-Donald. 1994. Vivungi, eldorado för forntidsfolk och forskare. Populär Arkeologi. Årgång 12, nr 2, 1994.

Bennerhag, Carina. 2012. Samhälle i förändring – järnålder i Norrbottens kustland. Arkeologi i Norr 13. Umeå universitet. 2012.